När veckans fönstertema DIMMIGT är påbjudet kan det i första ögonblicket verka vara en enkel uppgift.
Världen där ute är alldeles suddig, upplöst i kanterna, grå, bara det som finns allra närmast näsan har konturerna kvar.
Men det är just det som är problemet när man vill föreviga dimma: på håll är det superdimmigt, men ju kortare avståndet blir, desto mer minskar oskärpan.
Nu har jag varit ute och försökt avbilda den aktuella vädersituationen (ledig från jobbet!), men det gick sisådär. Till syvend og sidst har jag fastnat för en variant på dimmornas bro. Genom Årstabrons valv ser man det nya höghuset på Liljeholmskajen, fast bara nedre delen. Dimman tar hand om de översta våningarna. I det där huset finns, det vet jag säkert, massor med fönster, men en dag som i dag är de inte lätta att upptäcka!
Copyright Klimakteriehäxan
Klimakteriehäxan – finns hon? Ja! Om du inte redan är en, så blir du sannolikt en, tro mig. Och kanske känner du igen dig i mig, i alla fall lite!? Min blogg är till främst för mig själv och min skriv- och fotoklåda, det är bara att erkänna. Men du är väldigt välkommen hit! Kom, kom igen, kommentera gärna!
fredag, februari 28, 2014
tisdag, februari 25, 2014
Tisdagstema KLÄDER
Nyss fått barn? Ont om förvaringsutrymme? Önskemål om en extra garderob? Kanske nånstans att hänga in alla gulliga babykläder som unga föräldrar ofelbart får i present när familjen växer?
Här är lösningen, genial i all sin enkelhet: ta en resväska, ställ den på högkant, spänn någon sorts snören på tvärsen och häng in! Behöver "garderoben" flyttas på så är det enkelt gjort. Fäll ihop, stäng och dra iväg.
Ett enda villkor gäller nog ändå. Detta funkar bara med en resväska med hårda sidor och raka kanter.
Det är tisdag och KLÄDER är denna veckas tisdagstema. Mer kläder i olika snitt, sammanhang, miljöer och storlekar kan du leta dig fram till den här vägen.
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, februari 23, 2014
SKYLTSÖNDAG – också för kulturtanter
Lite självironi är ofta klädsam.
Ibland så klädsam att man kan se den när man ställer sig framför en spegel, kanske när man hoppas se sig iförd något extra klädsamt ...
Inte sällan får den som gillar att ta på sig sådant som modeveteranen Gudrun Sjödén kreerat finna sig i att kallas "kulturtant", ofta i lätt nedlåtande ton.
Nu biter tanten Sjödén själv huvudet av skammen. Över en stor spegel i hennes butik på Regeringsgatan i Stockholm står det som en upplysande "al-fresco-skylt" KULTURTANTEN.
Bara att kliva in framför den blanka ytan och njuta av anblicken! Ta in titeln! Känna lite stolthet! För man ska komma ihåg att det inte skulle vara mycket bevänt med svenskt kulturliv utan just de där tanterna, de må vara klädda à la Sjödén eller ej.
Det är ännu en i raden av SKYLTSÖNDAGAR i dag och om man tar vägen via Pumita brukar man hitta fler bloggare som skyltar. Om du hänger på kan du väl lämna spår här i en kommentar!
Här ändå en lista på några trogna söndagsskyltare:
Stare Ström
Copyright Klimakteriehäxan
Ibland så klädsam att man kan se den när man ställer sig framför en spegel, kanske när man hoppas se sig iförd något extra klädsamt ...
Inte sällan får den som gillar att ta på sig sådant som modeveteranen Gudrun Sjödén kreerat finna sig i att kallas "kulturtant", ofta i lätt nedlåtande ton.
Nu biter tanten Sjödén själv huvudet av skammen. Över en stor spegel i hennes butik på Regeringsgatan i Stockholm står det som en upplysande "al-fresco-skylt" KULTURTANTEN.
Bara att kliva in framför den blanka ytan och njuta av anblicken! Ta in titeln! Känna lite stolthet! För man ska komma ihåg att det inte skulle vara mycket bevänt med svenskt kulturliv utan just de där tanterna, de må vara klädda à la Sjödén eller ej.
Det är ännu en i raden av SKYLTSÖNDAGAR i dag och om man tar vägen via Pumita brukar man hitta fler bloggare som skyltar. Om du hänger på kan du väl lämna spår här i en kommentar!
Här ändå en lista på några trogna söndagsskyltare:
Stare Ström
Birgitta
Och vem vet, vi kanske blir fler!
Och vem vet, vi kanske blir fler!
Copyright Klimakteriehäxan
lördag, februari 22, 2014
Med röd ram på världen
Karin Thunberg, reporter och krönikör i Svenska Dagbladet, och jag har en hel del gemensamt, det har jag inte kunnat undgå att märka genom åren, även om hon är alldeles ovetande om detta faktum.
I dag kom en till gemensam nämnare upp. Det handlar om glasögonbågar. Vi blev båda försedda med glasögon i första klass, i mitt fall eftersom lärarinnan upptäckte att jag nästan inget såg av det hon skrev på svarta tavlan.
Dessutom hyser vi båda förkärlek för glasögonbågar som syns. Mina allra första var röda upptill, mina senast införskaffade (i somras) är röda och jag har haft några däremellan också, i samma glada varma färgton. Jag har inte uppfattat att någon pikat mig för det, snarare tvärtom: jag får glada tillrop.
Men i dagens krönika skriver Karin T att hon "vet hur lätt det är att håna 50-plus-kvinnor som fiffar upp sig med gladfärgade glasögonbågar. Har de dessutom silversmycken uppfattas det som rent pinsamt, på gränsen till patetiskt; allt enligt de självutnämnda smakdomare som lurar i närmaste trendträsk. De som inte sällan är yngre kvinnor med benhård koll på läget, på vad som är rätt och fel. Som om det kunde förhindra deras eget åldrande. Nä, nä, tro inte det räcker att kunna skilja kulturtanter från vanliga tanter, damer från ruggugglor. Man blir gammal ändå, med eller utan röda glasögon."
Oj då! Ja, jag har nog aldrig trott att de skulle hejda tidens gång. Men att kombinationen med silversmycken också betraktas som fatal och ännu ett fånigt försök att se ung ut, det hade jag inte heller en aning om.
Fast jag tror att vi gör gemensam sak även i detta ärende, Karin T och jag. Och struntar i de där smakdomarna. Använder våra trevliga silversmycken. Väljer glasögon efter humör, och i bästa fall också i färg som matchar det andra man har på sig. Låter världen ramas in i rött.
Jag gillar hennes slutkläm: "Om jag är dum i huvudet och tror att världen blir mindre trist eller jävlig för att man ser den genom gladfärgade bågar? Naturligtvis inte. Jo förresten, det blir den …"
Världen blir definitivt mindre trist för varje vårtecken som går att hitta. Varför jag med glädje konstaterar att snön är borta – igen – och att den faktiskt ersatts av snödroppar!
Copyright Klimakteriehäxan
I dag kom en till gemensam nämnare upp. Det handlar om glasögonbågar. Vi blev båda försedda med glasögon i första klass, i mitt fall eftersom lärarinnan upptäckte att jag nästan inget såg av det hon skrev på svarta tavlan.
Dessutom hyser vi båda förkärlek för glasögonbågar som syns. Mina allra första var röda upptill, mina senast införskaffade (i somras) är röda och jag har haft några däremellan också, i samma glada varma färgton. Jag har inte uppfattat att någon pikat mig för det, snarare tvärtom: jag får glada tillrop.
Men i dagens krönika skriver Karin T att hon "vet hur lätt det är att håna 50-plus-kvinnor som fiffar upp sig med gladfärgade glasögonbågar. Har de dessutom silversmycken uppfattas det som rent pinsamt, på gränsen till patetiskt; allt enligt de självutnämnda smakdomare som lurar i närmaste trendträsk. De som inte sällan är yngre kvinnor med benhård koll på läget, på vad som är rätt och fel. Som om det kunde förhindra deras eget åldrande. Nä, nä, tro inte det räcker att kunna skilja kulturtanter från vanliga tanter, damer från ruggugglor. Man blir gammal ändå, med eller utan röda glasögon."
Oj då! Ja, jag har nog aldrig trott att de skulle hejda tidens gång. Men att kombinationen med silversmycken också betraktas som fatal och ännu ett fånigt försök att se ung ut, det hade jag inte heller en aning om.
Fast jag tror att vi gör gemensam sak även i detta ärende, Karin T och jag. Och struntar i de där smakdomarna. Använder våra trevliga silversmycken. Väljer glasögon efter humör, och i bästa fall också i färg som matchar det andra man har på sig. Låter världen ramas in i rött.
Jag gillar hennes slutkläm: "Om jag är dum i huvudet och tror att världen blir mindre trist eller jävlig för att man ser den genom gladfärgade bågar? Naturligtvis inte. Jo förresten, det blir den …"
Världen blir definitivt mindre trist för varje vårtecken som går att hitta. Varför jag med glädje konstaterar att snön är borta – igen – och att den faktiskt ersatts av snödroppar!
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, februari 21, 2014
BENIGT i Veckans fönster
Hur många benpar kan du se på bilden?
Jag får det till fem – ett på en halv skojig fågel och resten tillhörande människor som hastar förbi på trottoaren utanför varuhuset NK mitt i självaste huvudstaden. (Mitt foto är taget i augusti 2012 när affärsskyltningens mästarinna JoAnn Tan hade varit i farten igen.)
Det ska nämligen vara BENIGT i Veckans fönster, en inte alldeles enkel uppgift. Att ta en "selfie" på mig själv i en fönsterspegel skulle faktiskt inte alls funka till temat, det är bara att erkänna ... Men om du klickar på länken till Susanne hittar du andra beniga saker i fönster, var så säker!
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, februari 20, 2014
Så vitt man kan se
Hur det gått till vet jag inte riktigt, men jag har hamnat på sändlistan för någon sorts pr-företag som varje vecka skickar mail till en massa människor under stridsropet "Trevlig helg!".
I det senaste, som damp ner i min inbox i går, förkunnas att "februari är en vit månad". Och då syftar man enligt egen utsago inte direkt på alkoholintaget, utan mer allmänt på hälsobefrämjande åtgärder.
Det behöver inte heller handla om eventuell tillgång till snö, påpekas det.
Fast när jag vaknade i morse och tvingades inse att min lilla söta nyvaknade vintergäck nu gäckats av ett nytt snötäcke så ifrågasätter jag inte påståendet.
Februari är uppenbarligen att betrakta som en vit månad. Så vitt man kan se. Trots att gräsmattorna faktiskt hade hunnit börja skifta, om än väldigt diskret, i grönt.
Och visst är det trevligt med julkort, men så här sent ska de verkligen inte levereras! Trevlig helg får man önska ändå, både för egen och andras del. Trots att det bara är torsdag. Kanske hinner snön försvinna till helgen? I så fall tror jag den blir ännu trevligare!
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, februari 19, 2014
Vårblommor
I väntan på att en ensam liten vintergäck (scrolla) ska få sällskap av scilla, krokus och snödroppe får man se till att det blommar inomhus. Och trots min faiblesse för tulpaner tycker jag absolut väldigt bra om andra sorter också, som de små irisarna som samsas med en murgröna i kruka!
Copyright Klimakteriehäxan
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, februari 18, 2014
Tisdagstema SMUTSIG
Om graffiti kan man förvisso ha många och olika åsikter. Som till exempel att om man vill skriva "frihet" för att det är ett vackert ord borde man åtminstone ta reda på hur det stavas.
I min smak är graffiti utan finess bara kludd och förstörelse – SMUTS, helt enkelt. Vilket också är ämnesordet för denna veckas tisdagstema, fritt för tolkning.
Jag behöver inte ta många steg från min port förrän exemplen finns där, alldeles för många. Men lite fascinerad blir jag av den person som tagit upp sin färgsprayflaska och målat ordet "avsky" på en parkbänk. Det skulle kunna tolkas lite hur som helst, eller hur? För inte kan väl någon gå omkring och hata enkla gröna parkbänkar? Ett utslag av självironi tror jag inte heller på ...
Lite smutsigt är det ändå där ute, när vintergruset ligger kvar på trottoaren, de halvruttna löven dräller omkring och gräsmattorna är upptrampade i leriga gångar. Fast vad gör egentligen det när så mycket tyder på att våren ändå är på väg: isen på Årstaviken är borta och JA! Jag har hittat första vårblomman! En modig liten vintergäck! Välkommen!
Välkommen är du förstås också att kolla in fler bilder på smuts om du klickar på länken.
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, februari 17, 2014
Fem frågor får svar ur min bokhylla
Det blir två, minst: ”Amerikanah” av Chimamanda Ngozi Adichie och ”Red Mandarin Dress” av Qiu Xiaolong – båda böcker jag önskade mig och fick i julklapp. Har skrivit om båda författarna här på bloggen tidigare!
Det är ett svårt val men vad sägs om John Dos Passos USA-trilogi? Den består av "The 42nd Parallell", "1919" och "The Big Money". Men jag
har metervis med bra böcker i hyllorna, har alldeles för svårt att rensa trots trängseln ...
3. Någon bok du var jättepepp på när du köpte den men som bara blivit stående:
”The Crimson Petal and the White” (Sugar – kvinnan som steg ut ur mörkret) av Michel Faber. 833 sidor, liten stil. Ska vara en oerhört spännande skildring av en prostituerads liv i London för länge sedan. Men varför är böcker ofta så vansinnigt tjocka? Alldeles för tjocka!
4. En bok du köpt mest för den har vackert omslag:
Karin Berglunds fina bok ”Jag tänker på Linné, han som såg allt”. Om Carl von Linné och med en ljuvlig tulpan som blickfång. Har läst en hel del men har inte kommit till sista sidan.
I den här kategorin platsar nog dessutom en och annan kokbok.
5. En bok du önskar varit bättre och som kanske var lite onödig att köpa:
Ja är böcker någonsin onödiga, det är frågan? Jag brukar hävda att man aldrig har läst en bok för mycket och det vidhåller jag. Däremot kanske det kan vara så att vi bokälskare köper onödigt många böcker, man kan ju låna också! Men visst, Sigrid Combüchens så kallade damroman ”Spill”, så hyllad, så prisbelönt, den kommer jag nog aldrig igenom.
Plockar du upp stafettpinnen kan du väl berätta det i en kommentar!
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, februari 16, 2014
Återvinning på en SKYLTSÖNDAG
Äntligen!
Äntligen kom jag iväg med en kasse utrensade tröjor, resultat av ett personligt storverk i "alldeles-för-trångt-i-garderoben"-branschen, i klass med ett OS-guld (ja nästan i alla fall)!
Det är nämligen så fiffigt ordnat att man numera bara behöver gå till närmaste H&M-butik för att lämna bort det där urväxta, plaggen man tröttnat på, kläder som gjort sitt i just min garderob. H&M lanserade sin återvinningsverksamhet i blygsam skala, men det blev så populärt att man numer kan lämna sin påse eller sina påsar (max två åt gången) i alla kedjans butiker.
Invid kassan står den, mottagningslådan, tydligt skyltad. Bara att lägga ner sitt bidrag. Det som sedan händer är, enligt en expedit jag pratat med, att man gör en grov sortering: kläder som bedöms som användbara skickas vidare till behövande, sådant som är att betrakta som lump går till annan återvinning, blir kanske papper eller nåt. Miljötänk!
Dessutom får man ett tack för besväret: en kupong som ger 50 kronor i rabatt på ett köp för 300 kronor eller mer. I mina öron låter det som en oslagbar win-win-situation, alla tjänar på detta – ja även H&M förstås, i både goodwill och försäljningsstatistiken.
Låt inte prylarna bara bli skräp är parollen, tillsammans med ropet "Länge leve modet!" och det tycker jag är ett utmärkt exempel på en skylt en SKYLTSÖNDAG som denna.
Copyright Klimakteriehäxan
Äntligen kom jag iväg med en kasse utrensade tröjor, resultat av ett personligt storverk i "alldeles-för-trångt-i-garderoben"-branschen, i klass med ett OS-guld (ja nästan i alla fall)!
Det är nämligen så fiffigt ordnat att man numera bara behöver gå till närmaste H&M-butik för att lämna bort det där urväxta, plaggen man tröttnat på, kläder som gjort sitt i just min garderob. H&M lanserade sin återvinningsverksamhet i blygsam skala, men det blev så populärt att man numer kan lämna sin påse eller sina påsar (max två åt gången) i alla kedjans butiker.
Invid kassan står den, mottagningslådan, tydligt skyltad. Bara att lägga ner sitt bidrag. Det som sedan händer är, enligt en expedit jag pratat med, att man gör en grov sortering: kläder som bedöms som användbara skickas vidare till behövande, sådant som är att betrakta som lump går till annan återvinning, blir kanske papper eller nåt. Miljötänk!
Dessutom får man ett tack för besväret: en kupong som ger 50 kronor i rabatt på ett köp för 300 kronor eller mer. I mina öron låter det som en oslagbar win-win-situation, alla tjänar på detta – ja även H&M förstås, i både goodwill och försäljningsstatistiken.
Låt inte prylarna bara bli skräp är parollen, tillsammans med ropet "Länge leve modet!" och det tycker jag är ett utmärkt exempel på en skylt en SKYLTSÖNDAG som denna.
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, februari 14, 2014
VALFRITT i Veckans fönster
Livets bakgård har man ju hört talas om. Både Ulf Peder Olrog och Peter LeMarc har besjungit sina bakgårdar. PC Jersild och Ari Behn (gift med norsk prinsessa till vardags) har skrivit bakgårdsböcker. Och bakom snart sagt varje port till flerfamiljshus döljer sig en bakgård.
Jag vet inte hur de där romanerna är, inte minns jag bakgårdslåtarna heller. Men jag tänker att en gård som den på min bild måste höra till de finare. Eftersom jag plåtat den i Oslo kanske det är här Ari Behn hittat sin inspiration, vad vet jag?
När det nu är fritt fram för valfria motiv i Veckans fönster så hälsar jag alltså välkommen till en norsk bakgård i sommarbelysning och hyggligt många plusgrader och med lite gröna växter. Plus minst ett fönster, förstås, alldeles nödvändigt och självklart!
Copyright Klimakteriehäxan
Jag vet inte hur de där romanerna är, inte minns jag bakgårdslåtarna heller. Men jag tänker att en gård som den på min bild måste höra till de finare. Eftersom jag plåtat den i Oslo kanske det är här Ari Behn hittat sin inspiration, vad vet jag?
När det nu är fritt fram för valfria motiv i Veckans fönster så hälsar jag alltså välkommen till en norsk bakgård i sommarbelysning och hyggligt många plusgrader och med lite gröna växter. Plus minst ett fönster, förstås, alldeles nödvändigt och självklart!
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, februari 13, 2014
Om det inte funnes tulpaner ...
Vad skulle man ta sig till dessa gråa dagar om det inte funnes tulpaner? Jag bara frågar!
Men en sak förbryllar mig: hur kan det komma sig att dessa underbara blommor uppför sig så olika när de hamnar i vas?
Alla tulpaner i färg fortsätter växa som om lökarna utan avbrott försörjer dem med näring. Bara att korta av, gång efter gång, ibland hela fem centimeter i taget.
Utom de vita. Som behåller sin längd medan de ser sina färggladare kompisar i buketten bara bli längre och längre. Tills blomvakten hugger av dem, förstås.
Copyright Klimakteriehäxan
Men en sak förbryllar mig: hur kan det komma sig att dessa underbara blommor uppför sig så olika när de hamnar i vas?
Alla tulpaner i färg fortsätter växa som om lökarna utan avbrott försörjer dem med näring. Bara att korta av, gång efter gång, ibland hela fem centimeter i taget.
Utom de vita. Som behåller sin längd medan de ser sina färggladare kompisar i buketten bara bli längre och längre. Tills blomvakten hugger av dem, förstås.
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, februari 12, 2014
Hjärtligt gott
På fredag är det Alla
Hjärtans Dag, som en värdig avslutning på Vänliga Veckan (det är också Valentins namnsdag ifall man nu råkar känna någon sån).
Så nu rusar många, alldeles för många om ni frågar mig,
med panik i blick in i närmaste mataffär och hugger ännu en låda med geléhjärtan
att ge bort. Snällt tänkt, alldeles säkert, men inte särskilt gott och
definitivt inte ett dugg nyttigt.
För den som är lagd åt det mer husliga hållet är hjärtat på
bilden att rekommendera. Inte bara härligt att titta på, det smakade jättegott
också. Jag satte nämligen kniven i det så snart det var förevigat ...
Och eftersom du nu får tipset i god tid så hinner du rusa iväg och handla både jäst och mjöl för att kunna servera ett hjärta till fredagens frukost, gärna i sällskap med något från växtriket, kanske lite mer romantiskt än bildens gröna krukväxt!
Hjärtligt och gott på en gång!
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, februari 11, 2014
Tisdagstema REN
Och det blir faktiskt en favorit i repris: Rudolf med röda mulen, vintern 2012 glädjande oss som kom farande på Ringvägen. Sistlidna december hade han flyttat till annan gata på Södermalm, nu fanns han på Götgatan, men precis lika stilig.
Andra sorters renar eller exempel på renhet hittar du den här vägen!
Copyright Klimakteriehäxan
måndag, februari 10, 2014
Läge för lite vänlighet, tack!
I femton år har den legat i träda.
Men nu är den återuppväckt.
Förr i världen var det november som gällde, men när Vänliga Veckan nu lanseras på nytt har den hamnat i februari, med start i dag.
Ledorden var från början, när tidningen Svenska Journalen kläckte idén 1946, vänlighet i trafiken, på arbetsplatsen och i hemmet. Nu läggs vänlighet på nätet till. Och det kan nog vara på sin plats. Otaliga är vittnesmålen om smädelser, hot och allmänna elakheter som smidigt överförs från en dator till en annan, inte sällan från en anonym avsändare.
Läge alltså för att mailbomba, kommentera, twittra och fejsbooka något snällt. För det vet vi ju: några vänliga ord kommer alltid i rättan tid, om inte muntligt så går det lika bra nätledes!
Må veckan bli vänlig också för dig!
Copyright Klimakteriehäxan
Men nu är den återuppväckt.
Förr i världen var det november som gällde, men när Vänliga Veckan nu lanseras på nytt har den hamnat i februari, med start i dag.
Ledorden var från början, när tidningen Svenska Journalen kläckte idén 1946, vänlighet i trafiken, på arbetsplatsen och i hemmet. Nu läggs vänlighet på nätet till. Och det kan nog vara på sin plats. Otaliga är vittnesmålen om smädelser, hot och allmänna elakheter som smidigt överförs från en dator till en annan, inte sällan från en anonym avsändare.
Läge alltså för att mailbomba, kommentera, twittra och fejsbooka något snällt. För det vet vi ju: några vänliga ord kommer alltid i rättan tid, om inte muntligt så går det lika bra nätledes!
Må veckan bli vänlig också för dig!
Copyright Klimakteriehäxan
söndag, februari 09, 2014
Veckans skylt – det är ju söndag!
Hur jag än vrider och vänder på saken kommer jag fram till att detta är Veckans Skylt, säkert i hård konkurrens med många andra, men ändå mitt självklara val.
Lustigt/fånigt nog tog det mig flera timmar framför datorn innan polletten ramlade ner: Google hade tänt regnbågen över de ryska olympiska spelen.
Detta var i fredags, själva invigningsdagen. Nu, en svensk silvermedalj och redan flera norska guld senare, är startbilden inför sökningen en annan när jag kollar.
Så det finurliga och tämligen subtila debattinlägget från den amerikanska nätjätten är över för denna gång. Snyggt, om än kortvarigt.
Men Skyltsöndag är det hur som helst, i ett Stockholm där all snö nu har regnat bort. Man riktigt känner hur krokusar och snödroppar börjar sträcka på sig igen. Frågan är om de vågar sig upp?
I väntan på det hittar du säkert fler söndagsskyltar om du tar vägen via Pumita.
Skyltar du också? Berätta det i en kommentar här nedan, så man får komma och kika!
Copyright Klimakteriehäxan
Lustigt/fånigt nog tog det mig flera timmar framför datorn innan polletten ramlade ner: Google hade tänt regnbågen över de ryska olympiska spelen.
Detta var i fredags, själva invigningsdagen. Nu, en svensk silvermedalj och redan flera norska guld senare, är startbilden inför sökningen en annan när jag kollar.
Så det finurliga och tämligen subtila debattinlägget från den amerikanska nätjätten är över för denna gång. Snyggt, om än kortvarigt.
Men Skyltsöndag är det hur som helst, i ett Stockholm där all snö nu har regnat bort. Man riktigt känner hur krokusar och snödroppar börjar sträcka på sig igen. Frågan är om de vågar sig upp?
I väntan på det hittar du säkert fler söndagsskyltar om du tar vägen via Pumita.
Skyltar du också? Berätta det i en kommentar här nedan, så man får komma och kika!
Copyright Klimakteriehäxan
fredag, februari 07, 2014
Två Veckors fönster – KAKLAT och TEXTAT
Det heter Nivå 125, designgalleriet 125 meter över havet i utkanten av skånska Båstad. Shop, fik, konst – alltihop med häftig utsikt över Laholmsbukten och Bjärehalvön.
Just där sprang jag i somras på det som nu är mitt bidrag till Veckans Fönster med tema KAKLAT.
Ylva Wilhelmina Franzén från Hägersten ställde ut sina arbeten och bland dem fanns de här kakel- eller keramikplattorna med fönstermönster, originella och kul i mitt tycke.Ylva WF har gedigen bakgrund, utbildad bl a på Konstfack. Har jobbat med kända glaskonstnärer i Småland och haft en rad egna utställningar. Och just kakel verkar vara en specialitet. Som vanligt hittar du fler exempel på Veckans fönster om du klickar här!
Inför förra helgen var temat TEXTAT . Och jag visste att jag tagit en utmärkt illustration till det, skylten till en butik i Gamla Stan som säljer allt en stickningsfantast kan tänkas vilja ha. I fönstret hängde, som tvätt på en lina, en serie grytlappar som hade en bokstav var: S T I C K A. Det roliga var, tyckte jag i alla fall, att bokstavsgrytlapparna var virkade ...
Fotot blev uselt, man såg mer av mig i det än det jag försökte avbilda, så det raderade jag snabbt. Inte hade jag en chans att rusa tillbaka och ta ett nytt heller. Fick stå över, helt enkelt.
Men när jag nu sitter och knappar runt bland alla filer hittar jag ju ett jättebra exempel på textat fönster. Plåtat på Malta våren 2012. Texten är, har jag googlat mig fram till, skriven av Maltas stolthet Oliver Friggieri och den är förstås på maltesiska, språket som inte särskilt många människor i världen talar men som är högst levande på ön.
Här på fönstret bakom vilket man står och spanar efter bussen finns ord som hav, berg, blomma, vulkan, stjärnor, måne, mask och fågel ... Dock har jag en bestämd känsla av att den som anser sig ha författat ett poem inte blir direkt vrålförtjust över den här översättningen!
Datorer är faktiskt inte bäst till allt. Som till exempel när det kommer till att tolka dikter.
Copyright Klimakteriehäxan
torsdag, februari 06, 2014
Saknas: en Euro
Men du har inte pengar så det räcker. Av A får du låna
50, av B lika mycket.
Du köper prylen och får tre euro tillbaka i växel. En euro ger du A, en euro till B och en behåller du själv eftersom du saknar 50-centsmynt för att dela lika.
När det är dags att betala igen lånet är du skyldig A och B 49 euro var, vilket blir 98 euro. Själv behöll du ju den där udda
slanten. Summa 99 euro.
Men VART tog den hundrade euron vägen?
Detta är en liten gåta som cirkulerar på nätet. Jag fick den från min trogna besökare Kulsprutan, i engelsk version, och presenterar härmed den på svenska. Mina stackars hjärnceller klarar inte av sånt här. Jag tror ju dessutom, i alla fall nästan, på att trollkarlar som Häckner och Labero utför magi på riktigt ...
Copyright Klimakteriehäxan
Detta är en liten gåta som cirkulerar på nätet. Jag fick den från min trogna besökare Kulsprutan, i engelsk version, och presenterar härmed den på svenska. Mina stackars hjärnceller klarar inte av sånt här. Jag tror ju dessutom, i alla fall nästan, på att trollkarlar som Häckner och Labero utför magi på riktigt ...
Copyright Klimakteriehäxan
onsdag, februari 05, 2014
Efterhängsen
Hänga, det är ordet som gäller numera om man menar, urmodigt, att umgås, ses, träffas. Man hänger med folk after work, tonåringar hänger efter skolan, små barn leker inte, de hänger med varandra.
Det där hängandet har med andra ord blivit riktigt efterhängset, synonymerna faller i glömska. Sedan kan man ha olika åsikter om effekten: blir språket rikare eller fattigare? Svaret överlåter jag till dig att avge.
En verkligt efterhängsen jultomte hittade jag alldeles nyss. Märkligt nog en som obemärkt dinglat ovanför min huvudkudde i sängen där jag sovit rätt många nätter sedan Knut påbjöd tomtarnas utmarsch.
Fast i själva verket är mitt fynd kanske inte ett skvatt konstigt. Det handlar väl bara om att även tomtar anpassar sig till nya tider, tider när det gäller att hänga, på rätt plats, med rätt sällskap och gärna ganska länge ... Man måste ju hänga med!
Copyright Klimakteriehäxan
Det där hängandet har med andra ord blivit riktigt efterhängset, synonymerna faller i glömska. Sedan kan man ha olika åsikter om effekten: blir språket rikare eller fattigare? Svaret överlåter jag till dig att avge.
En verkligt efterhängsen jultomte hittade jag alldeles nyss. Märkligt nog en som obemärkt dinglat ovanför min huvudkudde i sängen där jag sovit rätt många nätter sedan Knut påbjöd tomtarnas utmarsch.
Fast i själva verket är mitt fynd kanske inte ett skvatt konstigt. Det handlar väl bara om att även tomtar anpassar sig till nya tider, tider när det gäller att hänga, på rätt plats, med rätt sällskap och gärna ganska länge ... Man måste ju hänga med!
Copyright Klimakteriehäxan
tisdag, februari 04, 2014
Tisdagstema ÖPPEN
Visst är det lika skönt varje gång när man ser ljuset i tunneln?
Just den här är inte jättelång, men den duger bra som exempel. Det finns alltid en öppning, framåt, hoppfullt, löftesrikt.
Man måste ju tänka så även om det är svårt ibland.
Denna veckas tisdagstema är alltså ÖPPEN och du hittar fler exempel om du klickar här.
Copyright Klimakteriehäxan
Just den här är inte jättelång, men den duger bra som exempel. Det finns alltid en öppning, framåt, hoppfullt, löftesrikt.
Man måste ju tänka så även om det är svårt ibland.
Denna veckas tisdagstema är alltså ÖPPEN och du hittar fler exempel om du klickar här.
Copyright Klimakteriehäxan