torsdag, juli 31, 2014

Innan badsäsongen är riktigt slut

Säsongen är rätt långt framskriden, jag är medveten om det. Alltså kan det verka väldigt yrvaket eller i alla fall ytterst senfärdigt att komma med baddräktstips nu, när augusti är här om bara några timmar. Men jag gör det ändå!

Tillhör du generationen som brände behåar och lät behagen dansa fritt under t-tröjan medan någon låt med flower-power-anstrykning dånade ur högtalarna och haschlukten inte gick att ta miste på? Eller är du en av alla dem som frenetiskt hävdat rätten att gå topless på badstranden, oavsett i vilket land den ligger?

En möjlighet är också att du är just en av alla dessa kvinnor, men att du  bland annat på grund av tyngdlagen  inte längre lika gärna går utan det där en gång så förhatliga plagget.

Nu finns den idealiska baddräkten för dig. The Tata Top drar säkerligen blickarna till sig både vid fina poolen, på havsstranden och i kanten av skogstjärnet. Detta är bikinibehån som designats för att ge illusionen av topless. I hudfärgat tyg, med bröstvårtorna på plats. På utsidan, alltså.

Naturtroget? Tja, döm själv. Men rätt kul om du frågar mig.
Fast det blir nog ingen Tata-top för mig vare sig till Beach 2014 eller 2015. Du kanske i alla fall blev sugen? Köp den här! Din för 28 dollar. (Bilden har jag också lånat från företagets hemsida).


Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 29, 2014

Tisdagstema SURT

Man måste alltid ha lime hemma. Bra till så mycket: över salladen, i en kall dryck (nyss i en mojito nära mig), på fiskbiten ... Bara färgen gör att man känner sig piggare, långt innan c-vitaminerna slagit till.

Visst är det surt. Men surt är ofta gott. Och nu råkar det vara veckans TISDAGSTEMA också! Klicka på länken och möt annat surt, i olika tappningar, några säkerligen väldigt långt från fruktdiskens citrusavdelning.

För egen del skulle jag kunna meddela att det känns lite surt att semestern går mot sitt slut. Men det där med selfies, det har jag valt bort, så den sura minen besparar jag er!


Omogna vindruvor är väldigt sura. 
Och så lite italiensk citronlikör: Limoncello. I stövelformad flaska, självklart!
Copyright Klimakteriehäxan

måndag, juli 28, 2014

Ett kärt återseende på gräsrotsnivå

Jag har mött dem igen, människorna på Grass Roots Square i Oslo. Ett kärt återseende, åtminstone från min sida  deras reaktioner är som ni förstår inte helt enkla att läsa av.
Men nu har jag "tvingat" min familj att gå med till Do Ho Suhs fantastiska utsmyckning, och jag fick medhåll: detta är ett konstverk värt namnet.

En norsk dam hejdar sig när hon ser mig i fotograferingstagen och säger något beundrande om figurerna.
-Men du anar inte, lägger hon till, du anar inte hur många som bara rusar förbi och tror att det är gräs som sticker upp mellan stenarna!

Ja, var det inte det jag trodde redan när jag upptäckte denna lilla skulpturskatt! Du kan läsamer om den och mitt första möte med den här.
Konstigt nog finns fortfarande ingen liten skylt som upplyser om vem som är konstnären bakom verket. Fast du och jag, vi vet!

Ska du också besöka Oslo? Ta en liten omväg till Teatergaten, i regeringskvarteren, och hälsa på de 50 000 på gräsrotstorget du också. Nu är trädet (en del av verket) också grönt, ännu grönare än bronsfigurerna. Väldigt speciellt, och synnerligen väl värt att beskåda. Kanske också värt att fundera lite över budskapet (det finns ett, alldeles säkert)!



Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juli 27, 2014

SKYLTSÖNDAG: Drick, bara drick!

Värmebölja råder. Det är viktigt att dricka, inte bara för folk i allmänhet utan också för människans bästa vän.

Vad kan då vara lämpligare än att se till att dricksvatten finns att tillgå utan krångel även för hundar? Med tydlig skylt, i hundens ögonhöjd. Ja ja, hundar är olika höga, och olika läskunniga, jag vet, men ni förstår vad jag menar!

Det var på årets upplaga av Gammelvala i Brunskog som man skänkte de fyrbenta besökarna en tanke  och serverade vatten i fin handdrejad keramikskål dessutom!
SKYLTSÖNDAGsplåtande bloggare brukar samlas under Pumitas beskydd. Kolla!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juli 26, 2014

Veckans fönster är PUTSAT

Bara i ett välputsat fönster kan omvärlden spegla sig. Som här: glasklara rutor med hemvävda gardiner där innanför. Faluröd fasad och människor i folkdräkt  som förr i tiden. Blå himmel och strålande sol, som den gångna veckan.

Detta välputsade fönster tillhör vävstugan på Gammelvala i Brunskog, just avslutad för denna gång. Och att Gammelvala betyder "den gamla världen", det har ni ju redan fattat.

Så Veckans fönster har jag hämtat i Värmland, där åtminstone en del gamla traditioner hålls vid liv. Dock vet mina flitiga besökare att just fönsterputsning inte är någon tradition som just jag håller särskilt hårt på, så värmlänning jag är ...
Fler fönster finner du vägen till via Susanne!
Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 22, 2014

Tisdagstema VARMT

Det är en alldeles vanlig tisdag i juli. Alldeles vanlig? Tja, kanske inte. Enligt morgonens meteorolog blir det mellan 23 och 31 grader varmt i hela landet.
Jasså, du tänkte klaga?

Det lönar sig inte. Drick vatten, sök skuggan, ta ett dopp, använd solfjäder! Och kom ihåg att tiden när "det inte är utan att den gamla vinterpälsen kommer till heders" väntar, strax bakom knuten!
Då kan värmen hålla i sig, i alla fall i kroppen!

Tisdagstema denna gång alltså VARMT. Lägg en isbit på pannan och kolla!

Copyright Klimakteriehäxan

PS Det där citatet om vinterpälsen kommer från det urgamla radioprogrammet "Vi som vet mest". Tror att det var Folke Olhagen som sa det, i varje avsnitt i serien, på 50-talet.

söndag, juli 20, 2014

Det blommar på SKYLTSÖNDAGEN


Visst är det bra när saker vi köper är försedda med tydliga bruksanvisningar. Små skyltar eller etiketter med skötselråd, instruktioner för att få ut mesta möjliga av produkten i fråga. Ibland blir de där anvisningarna nästan onödigt tydliga. Jag tänker på motorsågarna som i USA måste säljas med upplysningen att det är olämpligt att försöka stanna sågkedjan med handen ...

Riktigt lika allvarliga konsekvenser blir det sällan om vi inte gör som det står på skylten, eller möjligen struntar i dess budskap. Men när jag "klär av" min nyinköpta Kalanchoe, denna gång i en kul mörkrödlila färg, hajar jag ändå till när jag ska slänga förpackningen.

Att det aldrig är fel att ge bort en blomma, det kan vi vara helt överens om. Men slå in den i paket? Temperaturrekommendationen är inget problem. Fullt solsken kan däremot vara svårare att utlova. Vatten ska alla växter ha. Den här kanske inte jättemycket? (läderartade blad klarar torka ett tag).

Och så kommer vi till tallriken. Denna krukväxt bör icke inmundigas med kniv och gaffel. Om nu någon hade tänkt smaka på den över huvud taget. Fast med sked går det kanske an? Eller, på barnens vis, direkt med fingrarna?
Av den sista lilla kvadraten framgår att det går bra att ta med sig blomman ut. Under förutsättning, då, att det är mellan 5 och 30 grader varmt och fullt solsken. Och kanske inslagen i paket???

Som varje lydig svensk försöker jag nu göra som det står på skylten. I bästa fall har jag burit hem en snäll och trogen kamrat som blommar om gång på gång, kanske i balkonglådan.
För dig som gillar SKYLTSÖNDAGAR rekommenderar jag denna lilla klick!

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om "selfies" och annat på nätet

"Det man måste komma ihåg är att man faktiskt har ett val. Bara för att möjligheten finns behöver man ju inte ta nakenbilder på sig själv och skicka dem till andra. Människor borde verkligen börja fundera mer på om de använder de här verktygen på rätt sätt."

-Skådespelerskan Cameron Diaz i en intervju i dagens SvD, om ny film och ny teknik bland annat. Kanske trött på floden av "selfies" som tycks strömma fram alldeles ohejdbart på alla sociala medier? Även om nakenbilderna väl ändå inte dominerar. Än.

lördag, juli 19, 2014

Sommarljud

Klockradion visade 4:29 när jag vaknade. Anledningen var stora skratt, höga röster, någon försökte sjunga en stump. Grrrrr – det var min första reaktion, jag som sovit så gott där vid mitt öppna fönster, med fläkten snurrande så gott som ljudlöst vid min sida.

Men så kom jag på bättre tankar. Det var ju så det var, när sommaren var varm och nätterna fortsatt ganska ljusa. Vi glömde gå och lägga oss, vi fortsatte umgås långt efter det att dansmusiken tystnat. Nöjesställena hade slagit igen, pengarna var så gott som slut. Till och med korvståndet hade stängt. Natten var oemotståndligt ljummen, kunde till och med locka till ett extra bad. Kanske tillsammans med någon man helst av allt ville vara med. Roligt, det var vad det var.

Naturligtvis hördes det. Eftersom trafiken nästan avstannat, tågen gick väldigt sällan, bussarna hade vilotid. Och i ett stillsamt landskap färdas ljudet långt och väldigt hörbart, även om inte röstläget är det allra högsta.

Ungdomsgänget där nere förflyttade sig så småningom. De glada rösterna dog ut och jag vände svala sidan på kudden mot kinden för att somna om.

Då kom ett nytt ljud: plasket som berättade att just det där med ett litet nattligt dopp fortfarande lockar den som är ung och på gott humör, när vädret är det rätta och badtemperaturen bara lagom svalkande.
Somnade till sommarljuden och vaknade till ännu en härlig (hemester)dag.

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 18, 2014

FOTRIKTIGT i Veckans fönster

Ibland blir det inte alldeles som man tänkt sig.
Ta bara som exempel att jag, som vanligt, gick på semester med de bästa av föresatser: ut och rör på dig, människa!

Det tog ett tag, men så tyckte jag vädret passade. Hann med några timslånga promenader och en rejäl cykeltur. Sedan sa det stopp.
Inflammerad hälsena, såvitt jag förstår. Vila, stödbandage, Voltaren-gel tror jag är FOTRIKTIG behandling.

Så i stället för att rusa runt därute i sommargrönskan och leta upp ett riktigt bra motiv när Susanne proklamerat FOTRIKTIGT som tema för Veckans fönster sitter jag mest inomhus, med öppna fönster.
Men ni behöver inte tycka jättesynd om mig. Jag tror det går över och sommaren är väl inte slut riktigt än!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 17, 2014

Brasse-bonus

Nu har det varit ledigt från fotbolls-VM i snart en vecka. Rätt skönt, faktiskt. Det blir lite sena kvällar när matcherna ska avgöras på straffar. Inte för att jag är någon helfrälst fotbollsfan, men straffläggningarna vill jag inte avstå från, trots att det gör ont att titta. Jag lider med målvakterna, jag lider lika mycket med den som ska se till att få in bollen i mål.

En god sak har detta mästerskap fört med sig för min del. Jag har återupptäckt Elis Regina. Skulle rensa i en hylla, en bisyssla medan tjugotvå män jagade bollen på någon av de där VM-arenorna som brassarna inte alls hade råd att bygga.

Där låg en trave musikkassetter, från tidigt 80-tal. Och där fanns hon, i en trippeluppsättning inköpt i Rio kort efter hennes tragiska död 1982. Petade in en av de där kassetterna i spelaren och wow! var det SÅ bra hon var, det hade jag glömt! Vilken VM-bonus!

Elis Regina var jättestor i Brasilien. Enligt Wikipedia har hon sålt 80 miljoner album och det kan jag tro på. Vilken röst, vilken känsla! Dessutom tog hon ton mot militärregimen. Tyvärr tog hon också droger, vilket blev hennes fall. Hon blev bara 36. Men musiken lever, och mina kassetter slängs INTE!
Här ett smakprov  bara ett i högen. Det finns pärlor som räcker till ett låååångt halsband!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 15, 2014

Tisdagstema FIN – som i FINklänning

Det är tisdag och tema-tajm igen! Denna gång är nyckelordet FIN. Så egentligen hade jag velat länka till mitt inlägg från igår, skryt om hur fint jag har det med överlevande växter på min balkong ... men det var ju igår, det.

Ett begrepp som jag tror är tämligen utdött numera är "finklänning". Ni vet, det där plagget med något litet extra, det man verkligen inte skulle spilla på, det som var införskaffat för att generera ett och annat (eller ännu hellre många) berömmande ord. Det var nog inte heller alldeles ovanligt att den där finklänningen inte var världens mest bekväma plagg att ha på sig. Dessutom gick den knappast att vattentvätta om olyckan varit framme.

Flera av de där kriterierna tror jag stämmer när jag därför korar en beige klänning, gjord 2008 av Fifth Avenue Shoe Repair, till motivet för temat FIN.
Bilden tog jag i NK:s ljusgård för någon vecka sedan. Utställningen, av avantgardistiskt svenskt mode, står kanske kvar än, har inte varit förbi sedan dess.

Fler fina saker hittar du vägen till via denna länk.

Copyright Klimakteriehäxan

Tre ikoner fattigare

Carin Mannheimer blev 79.
Eileen Ford 92.
Nadine Gordimer 90.
På kort tid blev världen tre kvinnliga ikoner fattigare.

OK, Carin Mannheimer var kanske världsberömd bara i Sverige, men stor var hon. "Svenska hjärtan" går säkert snart i repris, hennes skildringar av åldrande och äldreboende (både i tv och på teaterscenen) möter vi förmodligen också på nytt. De kommer att göra ont, igen, samtidigt som vi stundtals ler.

Eileen Ford var sinnebilden för Hur Man Hittar Lyckan i "världens hårdaste bransch". Den som upptäcktes och plockades in i hennes modellagenturs "stall" kunde räkna med omslagen till de största tidningarna, de bästa fotograferna och de stora pengarna. Chefen tog dessutom hand om sina unga flickor, höll kollen.

Nadine Gordimer blev en vit röst från Sydafrika som hördes. Hon fick Nobelpriset i litteratur 1991. Då hade hon redan varit publicerad författare i nästan femtio år, gjort både av- och intryck, blivit en faktor att räkna med också i den infekterade nationella politiken.

Tre förebilder på var sitt område är alltså borta. Kvinnor värda att ta efter, att minnas och hedra.

Copyright Klimakteriehäxan  

måndag, juli 14, 2014

Överlevarna

 Stolt, glad och nöjd över prakten på min balkong!

Pensépelargoner. Fjärde sommaren. Övervintrar inomhus.

Rosen "Pink the Fairy". Tredje sommaren. Övervintrar i sin kruka utomhus.

Gerbera inköpt till påsk. Blommar snällt om.

Campanula, tredje sommaren. Övervintrar i sin kruka utomhus. Våreld, blommar om sedan påsk.


Amaryllisen fick fyra klockor till midsommar. Tredje gången. Övervintrar inomhus.
Copyright Klimakteriehäxan

söndag, juli 13, 2014

Badbart och badklart

För närmare tretti år sedan började jag bada ett stenkast hemifrån, i Årstaviken som är en del av Mälaren och som ligger söder om Södermalm i Stockholm.
Vattnet jag med njutning hoppade i var "otjänligt", hette det. Vilket ledde till att förbipasserande ofta undrade:
-Går det att bada här?

Varpå jag ofelbart svarade att vad tyckte de att det såg ut som? Och så brukade jag lägga till att jag var väl medveten om att jag inte simmade i dricksvatten, så jag höll munnen stängd och huvudet ovanför ytan. Summa summarum: det var ljuvligt och en ynnest att ha så nära till sommardoppet.

På papperet var det jag gjorde någon sorts lagbrott som skulle kunna beivras. Vad straffet för en olydig badare kunde bli lyckades jag aldrig förstå. Mina barn badade också, kanske inte alltid med hakan ovanför vattnet heller. Men de fick inga men av det, däremot hade de hjärtans kul på "vår" badstrand.

Sedan dess har saker hänt. För något år sedan förvandlades min civila olydnad till fritt initiativ. Vattenkvaliteten befanns kraftigt förbättrad. Jag (och alla andra med mig) fick bada i Årstaviken, med myndigheternas välsignelse.

Det har förstås inte inneburit någon som helst skillnad för mig. Men hoppsan, i veckan som gått har det hänt saker!
Plötsligt har det blivit praktfulla bryggor, hopptorn i tre avsatser, stor sandstrand och flotte att dyka från en bit ut från land. Ja, det har till och med dykt upp några palmer! Rena semesterparadiset!

Kul att mitt i Stockholm kunna gå till ännu en ordentlig strand och leka sommar.
Fast jag fortsätter nog att bada en bit bort, nu när inga barn kräver lekkamrater. Lyxigt är det hur som helst! Avundsjuk? Med all rätt!

Copyright Klimakteriehäxan 

SKYLTSÖNDAG: Hjälp sökes

Den satt i bussen.
Jag såg den.
Läste.
Läste igen.
Men har fortfarande inte förstått budskapet på skylten (från Stockholms läns landsting).
Gör du?

Orden "studielån" och "lösgodis" antyder att man riktar sig till en yngre generation. Ordet "kondom" att det handlar om en särskild sida av livet. Men ändå. Jag avskyr att känna mig korkad ...
Tar därför tacksamt emot tolkhjälp denna SKYLTSÖNDAG (och om du klickar upp bilden i större format blir texten lättare att läsa).

Skyltar du också? Berätta det i en kommentar så vi kan komma över och kika!

UPPDATERING: Jag har äntligen, alldeles nyss, sett ljuset!!! Följde nämligen mitt eget råd och förstorade bilden och då trillade polletten ner. Man får GRATIS skyddsmedel om nu pengarna råkar vara slut! Tänk att jag hade så svårt att fatta det. Men, som sagt, det är kanske en generationsfråga ... och dessutom möjligen en bra skylt?

Copyright Klimakteriehäxan

PS och det är Pumita som är skyltsöndagens "mamma" - denna gång slår hon två flugor i en smäll, både skylt och fönster!

lördag, juli 12, 2014

En kväll med Dolly P

Tillbringade gårdagskvällen i fint sällskap: Dolly Parton och jag hade en dejt. Ja, hon stod på scenen och jag satt i publiken, men ni fattar. Platsen: Globen i Stockholm, enda konserten i Sverige på årets Europa-turné (som avslutas i Schweiz om ett par dagar). Faktiskt andra gången jag ser/hör henne live, förra gången också i Globen, tillsammans med en entusiastisk publik som kan många av låtarna och inte störs av att stjärnan faktiskt upprepar sig en hel del i sina berättelser och kommentarer till musiken.

Hur någon kan undgå att bli ett Dolly-fan är för mig helt obegripligt. Vilka låtar, vilken röst! Minst tio instrument hanterar hon under konserten: gitarr, el och akustisk, banjo, orgel, flöjt, saxofon, cittra, fiol, munspel och ett stränginstrument jag inte vet vad det heter. Imponerande. Till råga på allt är hon en skicklig affärskvinna, mecenat och välgörare för både folk hon känner och sådana hon aldrig har sett!

Men privatmänniskan Dolly Parton vet vi nog inte så mycket om. En i en syskonskara på tolv. Mamma och pappa hyllas med minnen och musik. Inga egna barn, gift sedan 48 år med en i princip osynlig man  samme man som Jolene en gång försökte ta ifrån henne. "Jolene" är en av de största hittarna, och därmed omöjlig att inte ha med i en konsert. Fast, som Dolly säger, "henne har jag egentligen velat glömma".

Och så fortsätter hon att berätta om hur långvarigt äktenskapet trots allt blev. Lägger till:
-Jag kan ibland titta på honom där han sitter och snarkar lite lätt i sin fåtölj, håret vid tinningarna är grått och ovanför bältet finns en kalaskula som inte går att blunda för ... och så kan jag undra om Jolene fortfarande skulle velat ha honom ...

Den anonyme maken kan nog skatta sig lycklig över att det blev Dolly som gick segrande ur den där striden: don´t take my man just because you can!
Så kan han sitta kvar i tv-fåtöljen och slumra medan hustrun är ute och far och tjäna grova pengar. Men, som hon ideligen understryker både i mellanprat och intervjuer:
-Jag är så glad att ni betalar så mycket för att se och höra mej, för pengarna behövs! Ni har ingen aning om hur dyrt det är att se så här billig ut!

Jo, det har förstås kostat en hacka och fortsätter väl att göra så  hon har fyllt 68 och tillåter sedan ett antal år inga närbilder hon inte själv kan kontrollera och godkänna, efter retuscheringen. Fast vad gör väl det?
Inte särskilt mycket när man går ut i sommarkvällen med några av prakthittarna ringande i öronen ("9 to 5", "I´ll Always Love You", "Coat of Many Colours") och dessutom ett par nya bekantskaper: en Dylan-tolkning och titellåten från nya cd:n, till exempel.

Lite smolk i bägaren: att man får vänta drygt 45 minuter innan konserten kommer igång. Och att souvenirerna är så skandalöst dyra: programmet kostar 150 spänn, de rosa hattarna 200, t-tröjorna 300 eller 350. OK, en t-tröja på vilken det står "It costs a lot of money to look this cheap" kan jag se vitsen med. Men den där hatten? Och programmet? Väljer också, storsint, att förlåta förseningen.

Som tur är har jag redan några Dolly-plattor i cd-hyllan. Så jag klarar mig utan de där andra prylarna.
Dolly-fan är jag ändå. För alltid, tror jag. Så är hon också den enda som har sitt namn som "etikett" här på bloggen!

Inga oauktoriserade närbilder säger Dolly - inget problem när fotot blir så här uselt ... men det ÄR hon där på scenen, fast det ser ut som ett spöke!
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 11, 2014

VALFRITT i Veckans fönster

Inte en val i sikte  men väl ett annat djur med havsanknytning: en isbjörn, mitt bland sommarskorna!

Det vackra tyget med detta anslående mönster (upphovsperson okänd) användes i ett skyltfönster i Helsingfors, jag såg det en varm dag. Varmt är det i dag också, så kanske kan anblicken av isbjörnen skänka lite svalka till den som så önskar?

Veckans fönster har alltså VALFRITT motiv den här gången. Klicka dig fram till Susanne Hultman och kika på fler fönster!

Copyright Klimakteriehäxan

Citat om självförtroende

"Det tog många år av allvarliga samtal med mig själv innan jag kunde försonas med det faktum att DN inte ägnade minst en helsida per månad åt mig och det jag gör. Tills nu."

-Mikael Wiehe, musiker m m, visar hur manligt självförtroende kan yttra sig. I en annons för samma tidning han retat sig på i en halv evighet. Jojo. Kan det kallas för att han kommit till (själv)insikt nu? Och fortsätter läsa tidningen, trots allt?

torsdag, juli 10, 2014

Nu tar vi tempen på sommaren ...

Klockan är inte ens tio på förmiddagen, solen lyser på andra sidan huset  men varmt är det, ändå! Nyss var inne- och utetemperaturen identiska, men nu stiger det där utanför väggen. Kanske över 30?
Balkongen går inte att vistas på förrän efter lunch. Blommorna dricker hur mycket vatten som helst.

Inne har vi haft en riktig temperaturpärs, dock. Just i går, en av årets varmaste dagar, verkade den fullpackade frysen ha fått nog. Tre samtal till Electrolux kundtjänst, med telefonkö och allt som därtill hör, hjälpte inte. Men nu tror vi att den har repat sig, hur och från vad vet ingen. Nu kan jag inte gå förbi den vita skåpdörren utan att ängsligt kolla att det faktiskt står minus 18 på displayen.

Natten var tropisk, som en kontrast till läget i köket, det vill säga att temperaturen sjönk aldrig under 20 grader. Fläkten är framme och snurrar vänligt vid sängens sida, täcket har fått ledigt och fönstret är öppet mot den ljusa natthimlen.
Vilken tur ändå att Årstaviken ligger så nära!

Borde ha en termometer för vatten också, när jag nu ändå tar tempen på sommaren ... men jag känner ju att det är badbart. Det får räcka. Njuter! Det är skönt i skuggan också!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 08, 2014

Tisdagstema BÄTTRE

Har ni varit i Åkersberga? Jag trodde nog att jag hade varit det. Och minnesbilden: ett tråkigt förortscentrum nordöst om Stockholm med det nödvändiga, men utan charm och särdrag.

Så hamnar jag där i helgen och beger mig ut på en liten vandring i sommargrönskan. Det första jag ser är ett stort gäng som dansar linedance på en utedansbana och verkar ha jättekul, så där så att man blir avundsjuk och vill vara med. Runt dansbanan står ekarna tätt, höga, raka, vackra.

Bara en liten bit bort flyter Åkers kanal. Rena oasen. En och annan kanot glider fram i tystnaden bland näckrosor (det finns både gula och vita) och änder. Folk är ute och strövar, har picknick, engångsgrillen är framme. I varenda trädgård blommar det så gott som hejdlöst, doft av jasmin vilar över nejden.

Och så ser jag den. Balkongen med stort B. Här finns inga tomma ytor, krukorna står så tätt att inte alla riktigt når golvet, amplarna hänger också tätt, de innehåller en provkarta på handelsträdgårdens standardsortiment: pelargon, lobelia, petunia och arter som jag inte kan identifiera på avstånd. Men häftigt blommar det, hos en sann entusiast!

Summan av kardemumman är att jag plötsligt omvärderat Åkersberga på grund av det jag ser och upplever på den där promenaden. Så mycket bättre än jag anade! Man ska aldrig dra slutsatser på för dåligt underlag, det är än en gång bevisat. Och fördomar är till för att omprövas, ständigt.
Dessutom passade dessa tankar bra denna dag när tisdagstemat är BÄTTRE!


PS: Du vet förstås att du ser bilderna i större format om/när du klickar på dem!

Copyright Klimakteriehäxan 

söndag, juli 06, 2014

Allt en besökare behöver - på en SKYLTSÖNDAG

Stockholm är en turiststad. Hit kommer de, långväga och hitresta från närmre håll, här fraktas kryssningspassagerarna iland till frenetisk shopping, backpackers letar billiga sovplatser, barn blir fösta mellan museer mutade med glass, ballonger och pommes frites för att hålla protesterna i schack.

Det är så här års man ser dem i vart och vartannat gathörn, de vilsna människorna som energiskt studerar en skrynklig gratiskarta från turistbyrån. Eller så försöker de snabbläsa den fina guideboken som inköptes i god tid, men som ändå inte blev läst före resan. Vissa praktiska saker framstår som helt obegripliga på många språk.

Jag undrar fortfarande hur det gick för den 90-årige italienske herrn som skulle ta bussen från Slussen härom veckan. Varken han eller hans dotter hade förstått att bussbiljetter inte gick att köpa av chauffören. De trodde mig knappt när jag förklarade. I bästa fall fick de åka med ändå, av ren barmhärtighet. För ibland är folk snälla mot varandra, ibland lite extra snälla mot turisterna!

Många av de där tillfälliga besökarna hamnar förr eller senare i Gallerian i hörnet Hamngatan/Regeringsgatan. Massor med butiker, allt från elektronik och mode till yoghurtglass, sportskor och guld. Lite svårt att veta åt vilket håll man bör gå, kanske? Var kan jag kissa? Och var ligger nu den där Stureplan vi hör så mycket talas om, där folk blir ihjälskjutna och alla kändisar dricker riktig champagne direkt ur flaskan?

Säkert är det därför den finns där, skylten. Som besparar många av gallerians anställda att svara på några av de där basala frågorna.
Vad kan passa bättre en SKYLTSÖNDAG så här mitt i sommaren?

Du hittar förhoppningsvis fler tokiga, kloka, tänkvärda, snygga eller fulroliga skyltar om du tar vägen via Pumita.
Lägg gärna in en kommentar här också och berätta att du hedrar skyltsöndagen med ditt deltagande!

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, juli 05, 2014

Lördagsfin?

Undrar du vad du ska ta på dig ikväll, sommarlördagen till ära?
Ja, det kanske är lite sent att komma med inspiration nu, men det kommer ju fler lördagar.

Alltså föreslår jag en härligt karamellröd kreation med blommor på livet och ärmar och kjol av breda fransar. Det är designern Bea Szenfeld som varit i farten igen. Klänningen är gjord av papper och användes av Gina Dirawi när hon var programledare för Grammisgalan i februari.

Den såg jag inte, så för mig var klänningen alldeles ny när den dök upp framför mina ögon som en del av NK:s utställning av avantgardistiska modeskapelser. Skynda dit om du vill se med egna ögon, titta är som bekant gratis!

Och om du nu tar fram sax och papper, så nöj dig inte med en klänning. Klipp till med ett par matchande skor också, så gjorde Bea och det kan väl aldrig vara fel!
Copyright Klimakteriehäxan

fredag, juli 04, 2014

FÄRGLAGT i Veckans fönster

Målade läppar kan pigga upp en trött kvinnas ansikte. Alltså köper hon ett och annat läppstift under årens gång. Som tur är har ingen läppar i den här gigantiska storleken, då skulle åtgången bli ohanterlig ...

Den här spanska modebutiken har förvisso fönsterförsedda dörrar under jättemunnen, men dem kan ni inte se på fotot. Så för att detta ska kvala in som Veckans fönster och tema FÄRGLAGT får ni nöja er med att man kan se rätt många fönster i den målade stadsbilden som bildar bakgrund till (den färglagda) jättemunnen!

Copyright Klimakteriehäxan

Vad tror du att du ser?

Ja inte visste jag vad det var jag såg. En vit skapelse formad av diverse konstrikt vikta små "paket", sammansatta till ett moln ... ?

Och hur jag än knallar runt detta verk som Bea Szenfeld designat fattar jag inte hur det kan vara en klänning. Vilket det är, enligt informationsskylten på modeutställningen, just nu i NK:s entré. Men jag tror inte att den finns i min storlek. Kanske inte i din heller?

UPPDATERING: I en kommentar nedan fick jag en länk så att du kan se hur den ser ut med en människa inuti!

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, juli 03, 2014

Skolandet Brasilien

Det är mycket Brasilien nu.
Men inte bara som "landet på allas läppar". Det finns också på väldigt många fötter.
För det enorma landet långt där borta är inte bara ett fotbollsland, det är ett skoland också.

Ett par brasilianska fotprydnader ska jag aldrig glömma. På besök i Rio gjorde jag en liten shoppingraid, det gör jag ju gärna och ofta var jag än befinner mig. Och ett stenkast från Copacabana fanns bikinis, ursnygga och pyttesmå. Jag köpte XXXL (största som fanns) till försäljerskans ohöljda förvåning, vi hade lite olika syn på hur stor del av kroppen som skulle döljas respektive visas upp.

Svala bomullskläder perfekta för vädret kring nyåret var det lätt att hitta. Accessoarer också, bälten, väskor, djärva bijouterier. Men så dök den upp, skoaffären. Sandaler i mängd, klackar, skapelser gjorda av snören och remmar, stiletter, tygskor. Och så, mitt i detta enorma utbud: skorna som var gjorda för mig, absolut.

Kärleken flammade upp som en smällare på påskafton. Måste ha! Måste prova! NU!
Försäljerskan ställer fram ett par framför mina fötter. Det är en snörsko i klassisk herrmodell, fast i damstorlek. Och så är den i guldfärgat skinn.

Min ständige följeslagare på de där resorna fanns med även i den här butiken. Han såg min förtjusning och blev förskräckt. Skulle han tvingas visa sig ute med en kvinna i världens mest vulgära fotbeklädnader? Han var ju ändå en stadgad man, med fru och ett rykte att tänka på!
-Du KAN INTE köpa de där skorna! väste han, ilsket och bestämt.
Naturligtvis kunde jag det! Som om han skulle ha något att säga till om i sammanhanget!

Glad och nöjd tog jag mina gyllene skor, kanske hörde jag Herreys nynna "Diggi-loo, diggi-lej" i skallen ... och kärleken till de där skorna, den bestod.
När det visade sig att mina brasilianska sommarkläder försvunnit i ett inbrott i vårt källarförråd blev jag synnerligen bestört när jag insåg den totala vidden av min förlust. Guldskorna var också puts väck.

Men i år är jag glad och nöjd igen. För nu har jag hittat ett par andra metallglänsande skapelser, inte riktigt guld men ändå. Och danska Ilse Jacobsens sportiga modell är faktiskt aningen mer fotriktig än den brasilianska, det ska erkännas. Fast kanske åt silver/bronshållet? Ett omen inför VM:s fortsättning?
Vilket inte hindrar att Brasilien ligger före Danmark på listan över skoländer i mitt hjärta. Precis som när det gäller fotboll.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, juli 02, 2014

Klädd för sommaren 2014?

Vi är många som frusit i juni och gnällt över det. Jag är en av de skyldiga.
Men ni vet hur det sägs: det finns inget dåligt väder, bara olämpliga kläder!

Dags alltså att se sig om efter något mer passande än de där shortsen och linnet med spaghettiband. Som till exempel en rejäl, handstickad ulltröja. 
Till inspiration visar jag er denna kreation, skapad av Sandra Backlund och just nu en del av en liten utställning av svenskt mode på NK. Det står inte någonstans, men jag tror att man vågar påstå att det lutar åt det avantgardistiska hållet ...

Hur som helst kan det väl passa att fördriva regniga semesterdagar med en stickning. Och även om det håller uppe en stund just i dag, så ska man nog inte förledas att tro att det blir någon varaktig förändring, med pragmatikerns hårt förvärvade erfarenheter i bakhuvudet.

Låt er alltså inspireras av de backlundska grova maskorna, det går ju fort på tjocka stickor! Skulle ni hellre vilja köpa just det här exemplaret misstänker jag att det inte går  och om det är möjligt tippar jag att priset är rätt högt. Samt storleken liten. Och ännu varmare vore den förstås med ärmar.

Så gör din egen sommartröja, gör den klar fort och njut sedan av den svenska vädret! Det är ju inte det det är fel på, det är ju kläderna!

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, juli 01, 2014

Tisdagstema: Lätt- eller svårsmält?

Hur har ni det där ute i den svenska högsommaren? Shorts på, glasstrut fram?
Mina shorts är oanvända. Lite glass kan jag förvisso trycka i mig inomhus, oavsett tid på året.
Men nog skulle jag gärna se kvicksilvret krypa uppåt i termometern och känna ett visst behov av kräm med solskyddsfaktor på kroppen.

Nu är det ju en gång för alla så att på vädret lönar det sig inte att klaga.
Det är tisdag och alltså ägnar jag mig i stället åt veckans tisdagstema som är lättsmält/hårdsmält.

Bilden tog jag tidigt i våras på ett av NK:s skyltfönster på Hamngatan i Stockholm. Det var en skyltning som förebådade värme, sommar, blommor och glass, i ovanligt stora strutar.
Lite svårsmält är det att den prognosen slog så fel. Fast glass är i alla fall lättsmält, i alla fall om det är äkta vara.

Trevlig tisdag önskas ni alla. Må shortsen komma till användning, många blommor blomma, benen bli lite bruna och glassen godare än någonsin, om än i något mindre strut!

Copyright Klimakteriehäxan