måndag, oktober 31, 2016

Smaklig måltid mitt i stan

Det är dags för lite reklam på denna reklamfria blogg! Alltså gratisreklam!
Men jag tycker att ni förtjänar att få veta att Stockholm har ett nytt matställe som jag föll pladask för. Lunchade på Rolf de Marés Bistro på Drottninggatan i dag och såg plustecknen rada upp sig framför mig på ett tämligen ovanligt sätt.

Stället ligger centralt. Man hör vad man tänker trots att det är mycket folk i lokalen. Snygga möbler: små marmorbord, runt bord i trä, för större sällskap, med jättefina stolar. Levande ljus på alla bord. Fräsch och god sallad framför näsan direkt när gästen satt sig, bröd också. Bestick tar man själv ur "väska" i kul design. Vatten i snygg glasflaska. Trevlig personal.

Och maten då? Jo förstår ni, ställets fisk- och skaldjurs-gryta var EXAKT som jag vill ha den: frikostigt med fiskbitar, musslor, räkor och grönsaker i en saffransgul lagom kryddig och gräddig (men inte alltför gräddig) sås. Maffig aioli serverad vid sidan av. Väninnan höjde caesarsalladen med kyckling till skyarna och den såg verkligen fräsch ut, med ganska mycket kyckling.

Prisnivån, undrar ni nu naturligtvis. Fisk- och skaldjursgrytan gick på 128 kronor, värd varenda en av dem. Caesarsalladen några kronor billigare. Tilläggas ska att jag inte har koll på middagsmenyn, men jag har för avsikt att utforska den också inom en inte särskilt avlägsen framtid.
Bistron ligger ihop med Dansmuseet och den hugade kan se museets fasta samlingar gratis efter maten om det skulle intressera.

Smaklig måltid! Vem vet, vi kanske ses?

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 30, 2016

Höstkavalkad

Gula, gröna, brunfläckiga, orange löv och till råga på allt några röda blommor jag inte kan identifiera (jo, nu: benved har jag fått veta)  tänk vad man kan hitta på en höstpromenad! Och tänk så fint allt gör sig mot den klarblå himlen! Både människor, hundar och alla växtrikets representanter såg ut att njuta i söndagens solsken.

Det är nästan svårt att fatta att där marken idag är täckt av nedsinglade blad i massor blommar det snart igen, krokusar, snödroppar ... fast innan dess ska det väl bli lite snö också? Dessutom är ju faktiskt inte alla löv nere ur träden än. Mera räfsande väntar!









Copyright Klimakteriehäxan

Är det solen – eller en hägring?

Vi är många som uppskattar att solen visar sig igen, efter ändlösa dagar med jämngrå himmel och ideliga skurar.
Man kan undra om det är en hägring man ser mot bakgrund av det glittrande vattnet. Men det är nog faktiskt inte det utan en häger.

Copyright Klimakteriehäxan

lördag, oktober 29, 2016

Dagens ord 13


FLONK

-Detta ord står för något som musiker har när folk i andra branscher har flyt eller, som mer moderna människor säger, flow. Så tolkar jag i alla fall ordet när det kommer från Jerry Williams (han var gäst hos Kalle Moreaus i SVT på lördag kvällen). Har man flonk spelar man bra. Lirar schysst, skulle väl den outtröttlige Jerry säga. Han blir faktiskt 75 om några månader! Men har fortfarande flonk på scenen.

Copyright Klimakteriehäxan

Ett riktigt bamsegrattis!

Så här kan en Bamse-tårta se ut!
Just i dag för femtio år sedan sågs han i tv för första gången: Bamse, den snälla björnen i hängselbyxor och toppluva, den gullige figuren som åt farmors dunderhonung och i ett nafs blev starkast i hela världen. Bara några dagar senare debuterade han som tecknad serie, i veckotidningen Allers.

Bamses kompisar blev också våra (eller åtminstone våra barns) vänner, nästan idoler: Lille Skutt och den intressante Skalman, han med inbyggd mat- och sovklocka, något som åtskilliga föräldrar ibland önskade att även deras egna telningar hade ... fast ibland funkade Bamse också som godnattsaga, även om serierutor är svåra som högläsning.

Inledningsvis var Bamse svartvit i tv, men så småningom blev byxor och luva blåa när en ny serie för tv gjordes 1972 och då i färg.
2014 gjorde Bamse också långfilmsdebut. Då hade han redan funnits i en lång rad böcker och oändligt många Bamse-tidningar, de flesta sönderlästa när ivriga små händer stavat sig igenom pratbubblorna på egen hand. Han är översatt åtminstone till italienska, finska och ungerska. Och naturligtvis finns Bamse som gosedjur!

Rune Andreasson hette Bamses "pappa" och trots att han i åratal ägnat sig åt att skapa serier för barn hade ingen av föregångarna varit ens i närheten av den popularitet som Bamse kom att åtnjuta. En rejäl kommersiell framgång som till och med blev föremål för en vetenskaplig uppsats på universitetsnivå om "världens starkaste björn och hans politiska värderingar".

För Bamse och hans skapare hade tveklöst ett budskap. Det var i många avseenden tydligt och påminde faktiskt i mycket om den något äldre Pippi Långstrump: den som är stark måste vara snäll, sammanfattningsvis. Bamse motarbetar mobbning, han jobbar för demokrati och jämställdhet. Han predikar också att det är modigt att säga att man är rädd.
Men rädd för att fylla femtio, det tror jag inte att Bamse har varit eller är. Det behöver ju faktiskt ingen vara ...

Grattis! Hoppas farmor har en extra stor bruk med dunderhonung redo för födelsedagskalas! Och kanske en tårta? (se bilden!)

Copyright Klimakteriehäxan

fredag, oktober 28, 2016

(Inte så särskilt) politisk läsning

När det ringde ut efter fredagens sista skollektion började höstlovet. Säkert efterlängtat av både lärare, elever och (i alla fall en del) föräldrar. Paus i läxläsning, sovmorgnar, lite extra kul på dagarna dessutom kanske?

Möjligen kan det bli en och annan bok också. För nu har man nämligen bestämt att det inte bara är ett höstlov, det är ett läslov samtidigt. Tid för läsning som inte nödvändigtvis innebär kunskapsinhämtning, även om all läsning i förlängningen betyder åtminstone ökad allmänbildning och sannolikt också ett rikare språk.

Ibland har jag varit inbjuden att prata om massmedier i skolklasser, och då brukar jag med emfas säga att man aldrig har läst en bok förgäves, oavsett vilken typ av litteratur man valt: klassiker, serier, deckare, saga. Egentligen tror jag att samma grundprincip gäller också för väldigt vuxna människor, ja varför inte rent av för statsråd?

Nu visar det sig nämligen att regeringen går i bräschen för böcker inför läslovet. Ministrarna har ombetts att avslöja sina läsvanor och det har de också gjort. Alla utom en (23 av 24) svarade när SVT:s kulturredaktion ställde tre frågor:
1. Vad läser du nu?
2. Vem är din favoritförfattare?
3. Vilken barn- eller ungdomsbok skulle du vilja rekommendera inför läslovet?

Och vad avslöjar svaren? Ja inga stora överraskningar. Dock verkar våra statsråd synnerligen oberörda av den internationella trend som brukar kallas "nordic crime". Några har fallit för en annan storsäljare som "alla" läser: Elena Ferrante. Glädjande nog pekar åtminstone tre på den fantastiska Chimamanda Ngozi Adichie. Men bara en tipsar om att barn kan läsa Astrid Lindgren, ingen hälsar den yngre generationen att vi också har exempelvis Jan Lööf och Barbro Lindgren på hemmaplan, så att säga. 

Kulturministern uppger klädsamt att hon läser Nobel-pristagaren Bob Dylan. Tre dristar sig till att rekommendera Harry Potter, en slår  en aning överraskande  till med Kulla-Gulla. Sedan kan jag inte låta bli att undra hur man ska tolka att miljöministerns favoritförfattare är Liv Strömquist, kaxig serieskapare och feminist från Skåne.
Och vill du kolla hela listan över regeringsmedlemmarnas läsning finner du den här!

En minister svarade inte på enkäten: finansminister Magdalena Andersson. Kanske har hon nog med rikets kassabok, förmodligen en sorts pageturner som kan hålla folk vakna nätterna igenom.
Rent generellt kan man kanske konstatera att statsråden inte är överdrivet intresserade av politisk litteratur även om tillfälle ges till en stund i läsfåtöljen. Vilket känns mänskligt och begripligt, inte sant, om än en gnutta otippat?
Härligt läslov önskas ni alla!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, oktober 26, 2016

Hur pensionsmässig är du?

När är man pensionsmässig? Svaret på den frågan varierar. Det beror på vilken sorts arbete man har men kanske framför allt på hälsan: finns orken, även om lusten att fortsätta jobba är stor?

För närvarande har vi en gräns. Den som fyllt 67 kan inte kräva att få behålla sin anställning. Det irriterar många som anser att de minsann inte är för gamla, tvärtom tycker de att mognad och erfarenhet är kvaliteter som arbetsgivaren borde uppskatta och belöna. När så inte sker – ja det går ju bra att be pensionärer komma in och fylla en tom ruta i schemat – tas det som en personlig förolämpning, en orättvis behandling omöjlig att begripa ...

Läs också textens fortsättning! Det gör du på News55. Kul om du också kommenterar, extra roligt om du delar vidare!

Copyright Klimakteriehäxan

Fruktbart

Det var en knepig natt. John Blund hade tagit ledigt, eller så skolkade han bara. Hur som helst fanns han inte på plats. Jag var klarvaken.

Vid tretiden gick jag till köket, tog ett glasmjölk och en knäckemacka. Två mackor, faktiskt. Det hjälpte inte. Kollade mobilen. Testade. Jovisst, en wordfeud-kamrat var också vaken! Vi la ett par ord var i nattmörkret. Så blev det dags för ett nytt spel och öppningsdraget var mitt.

Med just denna kamrat (och endast med henne) spelar jag på så kallat "random board", vilket betyder att rutorna som ger extra poäng ligger huller om buller, olika varje gång. Den här gången låg de uppradade, bara att hämta  om man har rätt bokstäver ...

Jag hade det. Det blev en liten nattlig fruktstund med smak av päron, en smak som klart påminde om segerns sötma. 1768 poäng! Definitivt personligt rekord för mig. Över 1000 bättre än mitt gamla, satt för två och ett halvt år sedan när jag fick ut KNULLA och belönades med 756 poäng.

Visst, jag känner till att det är lite lätt gammeldags att spela Wordfeud. Men det har ändå sin ljusa och fruktbara stunder, håll med om det. Kan pigga upp när John Blund vägrar göra sin plikt.

UPPDATERING: Slutresultatet blev 2098 poäng. Bara möjligt på "random board" och alltså delvis beroende på tur. Men inte enbart!!! :-D

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, oktober 25, 2016

Tisdagstema MYSIG

I helgen har vi vintertid igen. Där ute är det grått, helgrått, och vått, helvått.
Då krävs det något litet extra. Som ljus. Och blommor, framför allt blommor.

Ni har väl sett att julen redan slagit ut? Såväl julstjärnor som hyacinter och amaryllisar står och väntar att bli hemburna i sina krukor. Tulpanknippen knarrar förväntansfullt med bladen, trots att det egentligen inte alls är dags för dem, åtminstone om du frågar lite mer traditionsbundna blomvänner.

Med lite fantasi och några tillbehör kan man i alla fall redan nu ordna en oktober-blomgrupp, så som man gjort på Rosendals trädgård. Lökarna ska säkert också bli ännu vackrare med tiden. Så varar prakten längre! Och mysigheten ökar dramatiskt där hemma!

Just MYSIG är nyckelordet för denna veckas tisdagstema. Fler mysigheter den här vägen.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, oktober 20, 2016

Nr 4000: Enkelt, genialt och vackert!

Visst har du också någon gång undrat: hur många vaser kan en människa ha? Och varför har man aldrig en som passar de vattenlängtande snittblommor man just står och håller i handen?

En vas kan ju vara så mycket. Jag har någon sorts plastpåse-variant som blir platt utan vatten. Äger en hel sats Aalto-vaser i olika storlekar och färger. Flera Ikeas vas Vasen. Dyrare i kristall och keramik, några vackra även utan blommor. En har jag vunnit i en idrottstävling i tidernas begynnelse. Ett par har jag ärvt. Fått i present ibland. Enstaka fynd kommer från någon loppis. Ibland funkar en gammal glasburk. Inte vet jag hur många de är, men MÅNGA handlar det om.

Och ändå är det ju så svårt att hitta rätt höjd, lagom stor öppning, färg som funkar till buketten. Några kan nöja sig med en enda liten gerbera eller fresia, andra passar bäst till ett fång röda rosor – men hur ofta har man ett sådant? Höstens höga gladiolus och kraftiga liljor ställer helt andra krav.

Alltså går det att hitta ursäkter för att införskaffa fler vaser. Lite är det väl som med hönan och ägget, det kan vara diskutabelt vilket som kommer först: buketten eller vasen, även om jag inser att jämförelsen haltar lite ...

Ändå lyckades jag härom sistens motstå en av de häftigaste blomvaser jag sett. En japan vid namn Yuko Tokuda har formgett "Outline Vase", en porslinsvas för en enda blomma eller möjligen två (som på bilden). Den är helt enkelt (men genialt!) gjord som en siluett av en mer klassisk, ja rent av vardaglig form av kanna.

Nog för att mitt habegär vaknade till liv inne på MoMA:s museishop i New York men jag lyckades ändå motstå trots att priset inte var alldeles avskräckande. Drygt 600 kronor kan väl ett konstföremål få kosta? Fast var skulle den stå. Inte osynlig i ett skåp väl?
"Outline Vase" fick alltså stå kvar på hyllan i butiken men finns också kvar i mitt minne!

DET HÄR ÄR INLÄGG NUMMER 4000 PÅ DEN HÄR BLOGGEN.

Vet förstås inte vad du som läser detta anser, men jag måste säga att jag själv tycker att det är många. Klimakteriehäxan föddes för tolv år sedan och har sedan haft en hel att lufta: stort och smått, somt fullständigt oväsentligt och ett och annat lite viktigt. 
Naturligtvis inställer sig frågan vad jag kunde ha gjort för något nyttigt i stället ... för visst har jag ägnat tid åt bloggandet, ganska mycket tid faktiskt.
"Etiketterna" är vid det här laget över hundra, några fullständigt obsoleta, andra gäller färska poster. Mina läsare har tyckt till drygt 25000 gånger, vilket är kul  dock är det ändå förhållandevis få som tar sig tid att lämna ett spår efter sig. Och jag tvingas konstatera att besöksfrekvensen gått ner. 
Kanske är bloggarnas tid förbi?
Kanske borde jag inse det och lägga av?
Vi får se hur det blir med den saken. Känner ändå att det jag skrev i den korta presentationstexten 2004 gäller än: "Min blogg är i första hand till för mig själv, det är bara att erkänna." Det skulle ju i så fall tyda på att det kommer en post med nummer 4001 också. Dock kan det bli svårt att uppfylla dagens rubrik igen: enkelt, genialt och vackert ...!

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, oktober 19, 2016

Vem borde jag ha satsat på?

På Broadway i New York där skräpaffärer ligger på rad finns president Barack Obama som en liten plastgubbe. 

Nu har han också sällskap av de två som vill ta över hans jobb: partikamraten Hillary Clinton (i typisk byxdress) och republikanen Donald Trump (främst identifierad av frisyren). Ingen av dem är särskilt lik sin förebild. De kostar 20 dollar, ungefär 200 kronor, styck.

Om några veckor har en av dem förmodligen stigit i värde medan den andra figuren möjligen går på rea. De som till äventyrs köpt förloraren ....

Läs hela texten, ännu ett litet resultat av min USA-resa nyligen, på Nyfiken Grå, en nättidning för 60+are. Gratis, absolut. Clinton och Trump i plast fick man däremot köpa. Jag nöjde mig med att fotografera, fast i eftertankens kranka blekhet var det kanske lite korkat. Kan ju betraktas som en "once-in-a-lifetime"-souvenir ... Om du kommenterar och delar vidare är det roligt!

Inatt är det dessutom dags för den tredje och sista debatten mellan de två. Råkar jag vakna tittar jag nog, åtminstone en stund. De senaste opinionsmätningarna ger Clinton ett försprång, men det går ju inte att lita på. Jag ställde en fråga till mannen som sålde de här plastfigurerna vem av kandidaterna som s a s "gick bäst" och han svarade Trump direkt. Också en väljarundersökning, eller hur?

Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, oktober 18, 2016

Tisdagstema MATT – på museum ...

Visst, det är självklart. Självklart att man ska gå på museum när man hamnat i en världsstad där unika konstskatter finns att beskåda, parallellt med exklusiva separatutställningar och rena historielektioner.

Alltså begav jag mig till Museum of Modern Art, MoMA, när jag var i New York härförleden. Det var åratal (runt trettio!) sedan jag gick dit senast. Mitt favoritmuseum i den staden heter annars The Frick Collection, inrymt i ett brownstonehus som var en (mycket elegant) privatbostad. Och det är i det skicket den bevarats, ungefär som Hallwylska Palatset i Stockholm.

Den stora fördelen med Fricks (och Hallwylska) är att samlingarna inte breder ut sig i vad som närmast liknar en oändlighet. Man orkar igenom. Men visa mig den som orkar svepa över hela MoMA! Eller Louvren i Paris. Sal efter sal med märkvärdiga målningar och skulpturer, ändlöst. Omöjligt att klara av på en och samma dag. Resultatet blir en övermättnad som lätt kan glida över i avsmak för de där högkulturella institutionerna.

Och nu hände det alltså igen: jag blev totalt MATT av museibesöket på Manhattan. Så när jag kommit till en sann favorit, Monets näckrosbilder, tackade jag för mig och gick ut, resten fick vara. Fast det är ju klart, jag tog rätt många bilder på vägen så du kan hänga med på en liten rundtur! Håll till godo! Den stora blå gubben hälsar dig välkommen redan ute på trottoaren.

PS MATT är veckans tisdagstema. Kanske fler har nappat? Kolla här!
Meret Oppenheim har gjort teservis i päls.
Märkvärdig konst till trots: mobilen behåller greppet.
Yayoi Kusama från Japan skapade en fåtölj i egen stil. Hade varit kul att provsitta ...
Ett ensamt jobb, förmodligen rätt trist: museivakt.
Picassos get i trädgården. Fler kollar mobilen ...
Fantastiskt vacker gård mitt emot. Rena oasen i storstaden.
   Copyright Klimakteriehäxan

måndag, oktober 17, 2016

Klänning för årets Nobelfest

Det har gått flera veckor sen jag kom hem från USA. Men först nu kommer jag på att jag tagit en bild på den i särklass bästa tänkbara klänningen för årets Nobel-fest. Den hänger på MoMA, Museum of Modern Art, i New York.

Klänningen kommer från Italien, designad av Harry Gordon någon gång på senare hälften av 60-talet, troligen 1967. Det är ett screentryck på textil.
Bärarinnan kan ju ha en bok under armen för att understryka den litterära vinkeln.

Copyright Klimakteriehäxan

torsdag, oktober 13, 2016

När storlek petite passar

Går just nu omkring i ett par blåa jeans. Vad kunde vara med ooriginellt? Knappast något. Men ändå är mina byxor speciella.
De är nämligen i storlek PETITE vilket, för tydlighets skull, betyder "väldigt små". I en svensk modeaffär skulle det väl motsvara XS, alltså Extra Small.
Likväl hasar de ner i midjan så att jag får dra upp dem ideligen ...

Har jag då gått och blivit smal, mager rent av? Eller är jag hal som en ål? (Ja det kanske jag kan vara ibland men inte utanpå kroppen precis). Nej.
Brallorna är inte alldeles nyköpta men som det ibland händer med klädesplagg så hade jag glömt bort att de fanns. Sökte efter mörkblåa jeans i garderoben och så, häpp!, dök de upp!

Det finns förstås en förklaring och den får hämtas på andra sidan Atlanten. Jag köpte jeansen på en shoppingrunda i Saskatoon i Kanada där jag var för några år sedan. Gick in i en klädbutik i en av alla dessa enorma shoppinganläggningar som kallas "mall" och frågade efter jeans. Expediten mönstrade mig uppifrån och ned.

Byxorna hon tog fram var för stora. Jag fick in ett annat par i provrummet, mindre. Köpte dem, till ett bra pris, och gick ut med min kasse, nöjd.
Då såg jag skylten utanför affären. Skylten som berättade att här fanns kläder tänkta för de allra allra största fruntimren, jag tror maxstorleken var 8X  tanken svindlar!

Därför har jag ett par jeans som är i största laget, fast de var de minsta just den butiken hade. Och eftersom det står "petite" i dem får de hänga med ett tag till. Att de sitter löst är ju faktiskt rätt bekvämt.
Samtidigt får jag glädjas åt att inte höra till stamkunderna i just den affären. Det finns gott om kandidater ändå.

Copyright Klimakteriehäxan

onsdag, oktober 12, 2016

Kungligt i kassan

Hon står i kassan på Biglots, varuhuset som påminner mig om Ö&B men som ligger i Louisville, Kentucky. Hon hälsar glatt på sina kunder och matar snabbt in priserna i kassaapparaten. När det blir min tur sticker min kompis Barbara in huvudet och upplyser henne om att hon nu minsann ska ta betalt av en människa som kommer ända från Sverige.

Något händer med tjejen. Hon lyser upp.
-Sweden?! säger hon.
-Ni som har ett sånt fint kungahus!
Jag hajar till. Hur kan hon ha en aning om våra kungligheter? Vet hon verkligen vad hon pratar om? Vi befinner oss ju mitt i USA, väldigt långt från Stockholms slott och ståt!

31-åriga Melanie Johnson vet. Jag ställer häpet ett antal kontrollfrågor. Jo då, hon har koll. På att man nyligen haft ännu ett prinsdop, att vi har en jättesnygg prins, att han gift sig med en vacker flicka utan stamträd. Och kronprinsessan och Daniel! Vilka stjärnor! Kungen är ju också stilig.
Hennes entusiasm lyser.

Det har ingen riktig logisk förklaring, det där intresset. Minns inte precis hur det började. Men hon läser det hon kommer över. Funkar som avkoppling och originell hobby när skiftet i kassan är över. Förut jobbade hon på Burger King, men där stod hon inte ut. Nu trivs hon bättre, jobbar morgon ibland, kväll ibland.

Medan hon stämplar in mitt snygga duschförhänge (8 USD) och min fantastiskt fina julduk (6 USD), en handduk och några andra förnödenheter pratar vi mer. Nej, hon har aldrig varit i Sverige, känner inga svenskar. Men skulle självklart vilja åka hit, besöka några slott och helst träffa kungafamiljen också.

Lätt omtumlad lämnar jag butiken. Men vi åker tillbaka, med nödtorftiga presenter. Hon får en wettexdux med Victoria och Daniel på, hon får en svensk enkrona  ja man tager vad man haver ... och Melanie tyckte det var kul. Förmodligen hamnar inte den där disktrasan i köket utan på ett "finare" ställe!

Nu ska jag förse henne med lite gångbara webblänkar och annat hon kan tänkas ha glädje av. Har visserligen bara hennes mailadress, men egentligen borde hon ju fått ett riktigt gammaldags brev med postens nya frimärken på. Fast tyvärr, de gäller ju bara för inrikes brev kom jag just på. Ingen på PostNord har väl haft en tanke på att den svenska kungafamiljens fan club har medlemmar så långt bort som i Kentucky!

And Melanie, if you ever see this  and I think you may  perhaps this will make you think that it would be a great idea to learn some Swedish also? (You can not trust Google translate ...) Good luck!
Copyright Klimakteriehäxan

tisdag, oktober 11, 2016

Kram på er, allihop!

Det dyker upp hela tiden, det där lilla ordet på fyra bokstäver: ofta i skrift, ibland i tal. Och så i den handfasta varianten. Oavbrutet.
Jag tänker på KRAM.

Som vi kramas nu för tiden! Och inte alls bara med dem vi känner som nära och kära. Nej då, vi kramar snart sagt vem som helst – oavsett om vederbörande kan tänkas vilja bli kramad eller skulle föredra ett gammaldags handslag eller en vänskaplig klapp på axeln.

Möter vi någon vi inte träffat på åratal är det lätt hänt att mötet börjar med en kram. Folk vi helst håller viss distans till kommer nära och vill kramas. Det hjälper inte att rygga, att sträcka fram handen som vi gjorde förr. Numera kramas vi, krångla inte!
Jag undrar när det egentligen började. Minns att ....

Ja vill du veta vad jag minns klickar du här och läser hela texten på Nyfiken Grå, gratis nättidning för läsare 60+. Och innan du går ut och kramar nästa person kan du väl kanske både kommentera och dela vidare? Då skickar jag en kram tillbaka, om än en digital sådan!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om ålder

"Det svåra är inte att åldras. Det är att vänja sig vid att man inte är ung."

-Lars Forssell (1928-2007), författare och ledamot av Svenska Akademien, tänkte ofta till och det har satt sina spår ... och i det här citatet tycker jag nog att jag känner igen mig!

måndag, oktober 10, 2016

Höstshopping

Det är bråttom nu.
Bråttom om man ska förnya höstgarderoben. Kort säsong, troligen, innan vintern slår till. Detaljhandeln kämpar. Omsättningen har varit lite lägre än man önskar. Sensommaren var för varm och solig.

Men en shopping-gren verkar fortsätta att växa: postorder, eller som det kanske numera ska heta: e-handel. I Sverige började det 1879, i liten skala (förstås). Då kunde man köpa visitkort som skickades med posten. I dag kan man köpa nästan vad som helst och få det hemfraktat - möbler, skor, kosmetika, verktyg, gardiner. Och så, vanligast, kläder (36 procent av alla inköp).

En nyhet för senare år är att man nu också handlar via mobilen, nu görs ett av fyra inköp den vägen. Hela 67 procent av svenskarna gjorde postorderköp under andra kvartalet 2016. De flesta av nätshopparna är under 50 år, vilket man kanske inte tror ...?

Inte ska man heller tro att det som förr var en nödvändighet för folk på landet, med långt till butiker, är kvar i den nischen. I dag handlar många (stor)stadsbor också på nätet, slipper köa och kan hämta sina inköp nära bostaden.

Nästan 60 miljarder tror man att omsättningen för svensk e-handel blir i år. Enligt den nya e-barometern, som tas fram i samarbete med Posten och HUI (Handelns utredningsinstitut) är den senaste uppgången 18 procent (andra kvartalet 2016). I sektorn skor och kläder är uppgången dock i särklass minst, bara 6 procent.

Det hänger förstås inte enbart på vädret. Det handlar också om hur duktiga postorderfirmorna är på att locka oss att slå till, beställa, betala för att få något nytt i klädhyllan. De är väldigt olika skickliga på det! Bläddrar just i en liten katalog från en tämligen okänd avsändare, förvisso med den klassiska postorderadressen Borås.

För min del blir det inte ett enda beställt plagg från den här leverantören. Det är något med språket som får mina taggar att fällas ut. Hela tiden är de korta presentations/säljtexterna tryfferade med adjektiv, ord som jag inte vill få mig skrivna på näsan utan vill tänka själv: vacker! underbar! härlig modell! exklusiv! mysig! lyxigt utförande! moderiktig! fin! snygg! klädsam!

Sedan återstår det för mig att hitta svaret på en av e-handelns för mig fullständigt obegripliga gåtor: hur kan någon våga köpa skor utan att prova dem? Ens om det är en kopia av en modell man redan knallat runt i? Ens om det står bekväm! fotriktig! snygg! underbar! i säljtexten?

Copyright Klimakteriehäxan

söndag, oktober 09, 2016

Bland mina pappersbuntar

Nog har vi väl hört det hur många gånger som helst: slösa inte med papper, var rädd om skogen.

Det sägs att i dagens digitaliserade värld är papper så gott som överflödigt om vi undantar det som vi köper på rulle och använder på toa. Sparsamhet är ju att betrakta som en dygd i många sammanhang. Därför begriper jag inte hur så många företag kan fortsätta att ösa tryckt reklam över oss. Hur kan det löna sig? Nej, jag har inte ....

Ja hur går det egentligen till när man trots att man försöker tacka nej till pappersutskick ändå sitter med tjocka buntar bredvid sig, högar med papper som vill få mig att köpa saker jag egentligen aldrig är eller ens varit intresserad av. Vill du läsa hela texten så hittar du den här. Kul om du tycker till och/eller delar! (och du behöver ju inte printa!)
Copyright Klimakteriehäxan 

SKYLTSÖNDAG med en månad kvar

De stod inte tätt i trädgårdarna i Louisville, de där skyltarna som visar vilken sida folk väljer att stödja i det kommande amerikanska presidentvalet, men de fanns.
Bara en månad kvar nu! Den 9 november vet vi hur det gick!

I villaområdet där jag tillbringade dygnsvilan var det mest de övertygade demokraterna som visade sin åsikt öppet, även om Kentucky anses vara en övervägande republikansk delstat. Utanför snabbköpet där man köpte mat såg jag åtminstone en bil med en bumpersticker som propagerade för Trump, men den hann jag aldrig fotografera ...

Ändå finner jag det lite fascinerande, det där med att tydligt skylta med sin politiska hemvist utanför hemmet. Nog för att det finns engagerade partiarbetare även i Sverige, men det känns ändå rätt avlägset att någon ska spika upp budskapet "Jag röstar på Löfven" på gräsmattan, inte sant?

Presidentvalskampanjen har varit det hetaste samtalsämnet i USA i månader. Jag har skrivit om det på sajten News55, bland annat om hur folk kommenterar kandidaterna och hur valet faktiskt delar familjer. Som hemma hos Erich, där hans ålderstigna pappa är inhyst i ett eget, nyinrett, rum. Vid middagsbordet råder strängt förbud att nämna orden "Trump" och "Hillary", för då blir gamlingen som galen. Han håller på Trump till 101 procent, sonen på Clinton i lika hög grad ...

De mest inbitna av Trumps anhängare verkar inte låta något påverka dem till ett avståndstagande. Återstår att se om det senast avslöjade klavertrampet, om att "är man berömd får man ta tjejerna på fittan" (ungefär) gör någon skillnad. Jo, han har tydligen bett om ursäkt. Fattas bara att Donald Trump kommer ut och berättar att han är feminist. I natt är det debatt igen.

Copyright Klimakteriehäxan

SKYLTSÖNDAG, en gång lanserad i bloggosfären av numera inaktiva Pumita, har numera tagits om hand av BP och där kan du hitta fler söndagsskyltare!

lördag, oktober 08, 2016

Min kärlek på andra sidan Atlanten

Rätt som det är kommer jag på mig med att sakna henne. Och då var vi ändå bara tillsammans en dryg vecka. Men det var kärlek vid första ögonkastet, vågar jag påstå, från båda håll.

Lena är en liten, aningen överviktig, vovve som bor hos min väninna Barbara i Louisville, Kentucky. Nyligen var jag där på besök. Barbara ställde oroligt frågan innan jag kom: du är väl inte allergisk mot hundar? Nej då, tvärtom, jag brukar gilla hundar och de brukar gilla mig, svarade jag.
"I så fall", mailade Barbara, "blir du antagligen adopterad av min livskamrat".

Ja så blev det. Lena, som är en hittehund, antagligen med rätt mörka minnen från sin valptid, är den gulligaste man kan tänka sig. Hon hade på oklara vägar hamnat på ett hundhärbärge dit Barbara en dag begav sig för att se om där fanns någon kandidat att ta med hem. Hon klappade lilla nyanlända Lena, gillade det hon såg, en "äkta gatukorsning". Men tyckte ändå att hon borde tänka ett varv till. Åtminstone över natten. Att bli hundägare är ett stort kliv att ta!

-Ingenting garanterar att den här jycken är kvar i morgon, sa tjejen som höll i trådarna.
-Den här lilla tiken är så rar att hon kommer att få hem och familj rekordsnabbt!
Så Barbara slog till. Hunden fick namn. Det köptes korg och torrfoder och matskål och vattenskål och koppel och leksak och plastpåsar till bajsplockandet. Deras tvåsamhet var ett faktum.

Lena var skeptiskt inställd till vissa typer av män; svanstippen, som ser ut som någon sorts målarpensel, försvann mellan bakbenen och hon morrade lite tyst. Barnskrik kunde få henne att kissa på golvet. Men undan för undan gick det allt bättre. Och nu, när hon uppskattningsvis är fyra år gammal och bott halva sitt liv i det lilla huset i Louisville, är hon en skötsam liten dam.

Precis som de flesta  vare sig det handlar om människor eller hundar  gillar Lena vänlighet, klappar, närhet. Vi hade nästan bara hälsat när hon sände en prövande blick emot mig, såg att det var ok och skuttade upp i mitt knä där hon la sig till rätta med en belåten suck. Låg jag på sängen kom hon snabbt upp och placerade sig tätt intill min kropp. Båda framtassarna la hon runt min arm så att jag skulle fortsätta klappandet.

Ett av mina skäl till att inte vilja ha hund är det där bajsplockandet. Men nu gjorde jag minsann det också. Alla måste ju bajsa ... och naturligtvis måste det städas bort ... av den som håller i kopplet. Vilket jag så gärna gjorde, även om inte våra promenader blev jättelånga i den 30-gradiga värmen.
Lena ville i och för sig gärna gå hem igen, jag tror att vi båda uppskattade luftkonditioneringen lika mycket!

Jag såg förstås inte särskilt mycket av trakten under de där svängarna på gatorna runt omkring. Fast en sak var anslående: mängden ekorrar! När jag såg den första beredde jag mig på att hunden vid min sida skulle göra ett riktigt utfall. Men Lena rörde inte en min. Av alla de ekorrar som skuttade runt oss tror jag inte hon såg åt en enda.

Hon brydde sig heller inte om grannarnas skylt på gräsmattan som uppmanade folk att rösta på Hillary Clinton. Hon iddes inte ens gå fram och kissa på den (ja, visst är Lena en flicka men hon lyfte ändå ofta på bakbenet när hon kissade, var nu hon fått den idén ifrån). Frågan är om hon skulle ha kissat på en Trump-skylt?

Nu har jag varit hemma och hundlös (som vanligt) i två veckor. Men nog tänker jag på henne, min lilla älskling på andra sidan Atlanten. Och saknar hennes mjuka huvud vid min hals, tassen på min arm, nosen mot min kind ... kärlek!

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT i rosa

"En av tre får cancer. Men alla drabbas."

-Budskap på förpackningen till årets Rosa Band, tecknet på att man stödjer oktoberkampanjen till förmån för forskningen kring bröstcancer. I år pryds bandet av en våg, eftersom många små droppar i havet (det vi bidrar med när vi köper bandet) så småningom bildar en sådan  allt enligt Alicia Vikander som står som designer. Hon är den första svenska skådespelare som vunnit en Oscar på 41 år (Ingrid Bergman fick en 1975).

torsdag, oktober 06, 2016

Höstlikt?

Nog för att almanackan säger höst. Men de flesta träden är fortfarande envist gröna, om än med lite gula stänk i kronorna. De där unga små träden som faktiskt är röda kanske bara försöker signalera till omgivningen att det är dags nu? Dags för nedrustning, dubbdäck, vantar och långkalsonger?

Fast nog är det väl en solfjäder jag ser där på himlen? Lätta fjädermoln som strålar ut från ett stort träd, mot blå himmel med solljus i!

 Och vänder jag blicken nedåt glittrar vattnet som vilken sommardag som helst. Faktum är att jag såg en badare kliva upp ur Årstaviken i dag. Jag blev lite avundsjuk!

Stockholm är en stad som gör sig bra nästan alla dagar, i nästan alla väder, alla årstider. Man kan vila benen sittande på Skeppsbrokajen, ta en glass eller ett äpple, bläddra i en bok, bara prata.
Tar man sig ut ur stan, exempelvis till Ulriksdals slottsträdgård, kan man också njuta av höstens vackra blommor. Cyklamenkrukorna bildar en enorm matta i vitt, rött, rosa, lila!




Copyright Klimakteriehäxan