5 x 5

Naturen har gjort sig fredagsfin!

Elisa Matilda ställer som vanligt på fredagar fem frågor. I dag har hon verkligen kokat ner dem! 

1. Vilket ord på fem bokstäver beskriver ditt humör idag? Jämnt
2. Vilket ord på fem bokstäver beskriver dina planer för helgen? Lugna
3. Vilket ord på fem bokstäver beskriver beskriver hur veckan har gått? Raskt
4. Vilket ord på fem bokstäver beskriver något som irriterat dig i veckan? Trump (blir irriterad bara jag ser honom, spelar det nån roll för amerikanerna att han fälls för brott på 34 punkter?)
5. Vilket ord på fem bokstäver beskriver dig själv i veckan? Uppåt! (eftersom sommaren verkar fortsätta, Dottern är på ingång och det garanterat blir lite barnbarnsmys)

Copyright Klimakteriehäxan

Ett uppdukat smörgåsbord!

Vad har du för intressen förutom böcker? Mia i bokhörnanMia i bokhörnan verkar vilja bredda ämnesvalet. Vilket jag gillar! Och ser framför mig ett smörgåsbord laddat med läckerheter, även om de oftast inte är direkt ätbara.

Jag är faktiskt road av rätt mycket som inte får plats i en bokhylla. Tycker om film, musik när det passar, går gärna men för sällan på teater, hamnar lätt i tv-soffan när det är sport av hög klass. Tittar på dramaserier, nyheter, dokumentärer. Konst i olika former väcker min nyfikenhet. Hängiven amatörfotograf tror jag att man kan kalla mig. Är definitivt road av mat, kanske mer av att äta den än att laga den. Handarbete har jag ägnat många timmar av mitt liv åt, nu blir det mera sällan. 

Att resa har varit snudd på en passion och tur har jag haft som fått resa ganska mycket i jobbet, mött nya människor och miljöer, sett saker som sitter kvar i minnet. Språk, att leka med ord är något jag gärna gör. Mode och design får också mitt hjärta att klappa. Blommor! Kan fortfarande de latinska namnen på en rad favoriter.

Att rangordna mina intressen vågar jag inte ge mig på. Tillfället gör inte bara tjuven, det kan leda till så många trevligheter också!  Men om du kollar ser du att nästan allt jag nu räknat upp har en egen "etikett" här på bloggen och då får det bli facit: jag är intresserad av himla många olika saker! Och då har jag ändå inte nämnt umgänge med nära och kära!

Apropå att gilla blommor: Inte bara maskrosor lyser gult på marken. Det gör fibblan också!

Copyright Klimakteriehäxan

Förbjuden njutning

Aldrig är den svenska dikesrenen vackrare än nu. Det är mest tack vare lupinerna, som ståtliga står där och riktigt lyser, i lila, blått, rosa och vitt.
Jo då, jag vet att jag förväntas hata dem. Att det åligger mig att rycka upp dem med rötterna om de växer på min egen mark. Att detta är en invasiv art som "ingenting gott har att erbjuda". Ogräs! Den där ogrässtämpeln tycker jag inte sällan att man är alltför snabb att ta fram. 

Men lupinen bjuder ju verkligen på sig själv, på oslagbar skönhet med sina stolta stjälkar och vackra mångflikiga blad. Och jag är ju absolut inte ensam om att gilla dem, vet att vi är fler som älskar dem, liksom många insekter som surrar in i de små blommorna och hämtar godis. Fast visst måste jag erkänna att de inte är lika fina att titta på när de gått i frö och står där med sina stora ax av torra "ärtskidor".

Naturligtvis vill inte heller jag att hela jorden ska täckas av lupiner, men det kan inte hjälpas: så här års njuter jag ohejdat av dem, även som snittblommor. Förbjuden njutning! Ber så mycket om ursäkt.

Copyright Klimakteriehäxan

Spännande och ruggigt

Vilka kulturella verk beskriver bedömning och tävling extra bra? Så lyder Veckans kulturfråga, formulerad av Enligt O.

Den 1 juni är det på lördag. Samma datum som handlingen i Sofie Sarenbrants "Andra andningen" utspelar sig. Det är dags för Stockholm Marathon för 35e gången och det skiljer från de tidigare genom att en löpare faller död ner och det verkar inte vara av naturliga orsaker. Emma Sköld är ute för att heja på sin syster som springer, men hon är ju också polis och får mer att tänka på än steglängd, drickapauser och löptakt ... Årets maratonlopp avgörs också denna lördag!

En tävling med ännu längre historia är den som går ut på att man ska besegra världens högsta berg.  Tre såna expeditioner har jag läst om, alla i princip dokumentära: först "Tunn luft" (Into Thin Air) av Jon Krakauer och så Jeffrey Archers "Drömmen om Everest" (Paths of Glory). Den första utspelar sig 1996, den andra på 1920-talet. 

Den tredje kom ut 1952 och jag var bara barnet när jag läste pappas ex av "Annapurna – 8000 meter över havet" av Maurice Herzog. Han var en av de två som kom till toppen den gången, övriga i expeditionen dog eller tvingades ge upp. Glömmer aldrig hur håret reste sig i nacken på mig när en deltagare satt på ett isblock och tog av sig en känga. Sedan plockade han bort svarta förfrusna tår från en fot ...

Samtliga dessa historier utspelar sig i för mig totalt främmande och inte alls lockande miljöer, så kanske är det för att de känns så exotiska som jag läser, ryser och – jo faktiskt – roas. Blir du sugen på en bergsbestigning? Börja med Archers och läs dem i tidsföljd!

Copyright Klimakteriehäxan

När OCH kommer emellan

Ett "och" i boktiteln ska det finnas när man presenterar tisdagstrion denna vecka, så har Ugglan bestämt. Jag skulle kunna göra det väldig lätt för mig och bara nämna Karin Alfredssons trilogi "Vajlett och Rut", "Roger och Rebecka" och "Valentin och Ketty". Första boken är bäst, jag tror att det rent av är Karins allra bästa hittills! Och vid det här laget har hon hunnit skriva många, hon är obegripligt produktiv.

De två första romanerna har arbetats ihop till teaterversionen "Vajlett och Rut" som turnerar landet runt just nu. Se den om du får chansen, det är riktigt bra! Fyndiga scenlösningar, bra skådespelare, uppfinningsrik regi och en härlig upplevelse totalt sett, vare sig du läst böckerna innan eller ej.

Men jag kostar på mig (och er) två titlar till: "Baltasar och Blimunda" (Memorial do convento) av den portugisiske Nobelpristagaren José Saramago. En kärlekshistoria från 1700-talet mot bakgrund av häxprocesser och annat elände. Lägger till en deckarklassiker: "Oskuld och arsenik" (Strong Poison) av Dorothy Sayers. Hyfsat originell intrig, faktiskt!

Fyra kvinnor spelar samtliga roller i teaterversionen av "Vajlett och Rut", i
regi av Karin Enberg. Foto Riksteatern

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE om sömn

God morgon, kära bloggkamrat! Hoppas att du sovit gott! Att mardrömmarna lyst med sin frånvaro, att störande ljud inte trängt genom väggarna, att lakanen var släta och kudden mjuk ... Jo det är viktigt det där med sömn. Så viktigt, faktiskt, att det får bli ämnet för veckans SELFIE. Det handlar alltså om att vi berättar om oss själva och därmed blir mer bekanta med varandra, men det krävs ingen bild, man kommer långt med bara ord! Glöm inte lägga in länk till ditt bidrag i min kommentarsspalt så att många kan kika in!

1. Pyjamas, nattlinne eller naken? Nyttjar Eva-dräkten såvitt jag inte av någon konstig anledning ska dela rum med en person som inte är Maken.

2. Lämplig temperatur i sovrummet för att du ska sova gott? Det ska vara svalt. Men inte kallt. Och absolut inte för varmt, då sover jag inte alls!

3. Hur mörkt ska du ha det? Har aldrig nedfälld persienn eller gardin, det blir ju mörkt när jag blundar!

4. Hur många kuddar har du i din säng? Tre. Två med olika fasthet och en "korvkudde" att ha under nacken när jag läser.

5. Hur många timmar sover du per natt, ungefär? Väldigt gärna åtta, ibland nio. Lägger mig sent. Älskar frånvaron av väckarklocka.

6. Sover du i ett sträck eller vaknar du och somnar sedan om? Vaknar tyvärr nästan varje natt av olika anledningar. Den minst irriterande anledningen är typisk för den här årstiden: fåglarna sjunger som bara den!  

7. Drömmer du? Sällan. Men det fanns en tid då jag ideligen drömde samma sak, i jobbmiljö. Klar stresskoppling: jag blev nästan klar med min uppgift, och sedan tvingades jag börja om igen. Och igen.

Hoppsan, där smög sig en sjunde liten grej in nästan utan att jag märkte det ... det ska inte bli någon vana, lovar. Förra veckan rörde vi oss i konstens värld, och härligt nog var vi väldigt överens: det är det egna ögat och den egna själen som avgör vad vi uppskattar för sorts konstverk! Många höll också med mig när jag beklagar bristen på respekt för handarbete, inte minst textilt.

Kul att upptäcka att det i gänget finns ett antal som själva är utövande konstnärer, även om de inte skulle "våga" sig på att kalla sig det själva. Dessutom gläder det mig att jag fick mycket medhåll kring hur handarbete nedvärderas.

Bloggare som lät oss kika in i deras konstvärld på väggar och hyllor  var MrsCalloway, Hannele, Gerd, Margaretha,  Litenherre, BP, Femfemman, Nettan, Sara pepparkaka,  Ingrid, Susjos, Kraka, Ordodlaren, ProfessorDeutsch. Hoppas jag inte missat någon!

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag (på Mors dag)

Denna Skyltsöndag sammanfaller med Mors dag, en dag som många firar i familjens trygga sköte. Därför skyltar jag med en riktigt fin familj, om än tämligen olik min egen. Det är ett konstverk i papper av Clara von Zweigbergk, utfört i den japanska pappersvikningskonsten origami. Familjen fanns på en utställning på Sven-Harrys konstmuseum för en tid sedan.

Stuart Mayes har gjort konst av slipsar
i femton år!

Blir det några presenter till Mor? Till Far brukade det ofta bli en slips, fast den s k strypsnaran verkar inte stå så högt i kurs längre. Men även kvinnor syns ibland bära slips, så den som vill vara originell kanske slår till ändå? Resultatet, om slipsköpen blir många, skulle kunna bli ett konstverk, som det ni ser på fotot till höger. Fanns med på Liljevalchs vårsalong.

Annars är en bok möjligen den allra bästa presenten! Kanske en bok med vackra bilder att bara bläddra i, om mamma inte är av den läsande sorten. Hur som helst tycker jag att gatuprataren som den anrika bokhandeln Hedengrens ställer ut är riktigt fin.

Om det inte blir en slips skulle jag varmt rekommendera något i blomväg, även om det växer för fullt runt omkring oss just nu. Se bara hur fina syrenerna är! De hann nästan ikapp häggen i år!

Just syrener brukar vara svåra att förvandla från utomhusprakt till snittblommor, men det finns ett knep: sätt dem i vatten så snabbt som möjligt. Och vattnet ska vara KOKHETT!

Medger glatt att detta blev en lite konstig "skyltsamling" men man tager vad man haver ... andra bloggare har förmodligen lyckats bättre, kolla  Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Och så BP förstås, skyltsöndagens adoptivmamma.

Supersnygga ute, svåra att klara inne.

Mors dag firas enligt Googles doodle. Tilltalar förstås mig som är stor vän av textila handarbeten - för visst ser den broderad ut? Vilket den naturligtvis inte är ... ska nog
snarare se ut som en barnteckning, en sån vi fick göra till Mors dag när jag gick i skolan.

Copyright Klimakteriehäxan

Nummerbyrån

163 000 000

-Så många människor såg direktsändningen när Eurovision Song Contest avgjordes i Malmö. Jag var dock inte en av dem ... En svindlande siffra, inte sant? Och ändå inget rekord. 2016 hade programmet över 200 miljoner tittare. 

Veckans mening – om tatueringar

Hur ser den mening ut som fått mig som läsare att reagera lite extra denna vecka? Det är efterlysningen som varje lördag brukar komma från Skriv-Robert. Och jag har hittat en (litterär) meningsfrände som liksom jag tycker riktigt illa om alla blåmönstrade människor som omger oss överallt numera, hela tiden: de hysteriskt tatuerade. Det är huvudpersonen Knut i Nina Lykkes roman "Vi är inte här för att ha roligt" (Vi er ikke her for å ha det morsomt) som levererar följande (tämligen skojiga) utlåtande:
Innerst inne anser Knut att tatueringar passar bäst på män, som ju ofta är så fula redan innan – när kvinnor tatuerar sig påminner det bara om nedskräpning och vandalisering.

Copyright Klimakteriehäxan

Igår

 Igår var ingen vanlig dag. 
Tvärtom, det var en väldigt ovanlig dag.
För det skulle visa sig att jag inte rörde min laptop en endaste gång, från morgon till sen kväll. Och nu kan jag konstatera att det kan gå bra, det med!
Har möjligen inte varit riktigt övertygad om det på mycket länge.

Copyright Klimakteriehäxan

En bok till mor

Det är Mors dag på söndag. Vad skulle ni ge er mor för bok? Det är som vanligt Mia i bokhörnan som formulerat veckans helgfråga. 

Mamma på 90-årsdagen.

Min mamma älskade att läsa. Hon kunde fortfarande efter passerad 90-årsdag berätta om lyckan hon känt när en av hennes storebröder (hon var yngst i en barnaskara på sju varav fem pojkar) plötsligt överraskade henne med en bok, fast det var varken födelsedag eller julafton! Och att hon inte skulle få en bok i present på en bemärkelsedag senare i livet var helt otänkbart.

Vilken bok hon än fick läste hon den. Minns att hon hade lite problem med åtminstone en Nobel-pristagare, jag tror det var en roman av Boris Pasternak som jag köpte ... Men nu var ju frågan vad hon skulle ha fått i dag om hon fortfarande funnits bland oss? I så fall skulle hon ha varit 104 år gammal, men jag är säker på att hon inte skulle ha slutat läsa.

Då gäller det alltså att gissa vad jag tror att hon skulle ha gillat i dag, av romaner som kommit ut på senare år. Mitt val faller på "Ta min hand" (Take My Hand) av Dolen Perkins-Valdez. Historien utspelar sig i amerikanska södern i två olika tidsepoker, 1960-tal och 2010-tal. Kvinnor har huvudrollerna och i botten finns ett äkta rättsfall om medicinska övergrepp mot fattiga svarta flickor. Tror att den skulle engagera mamma, den engagerade mig!

Om någon mot all förmodan skulle vilja ge mig en bok på dagen så önskar jag mig Åsne Seierstads "Afghanerna". Vet att det åtminstone för mig är en "måste-läsa-bok". Vid närmare eftertanke ska jag nog ge den till mig alldeles själv. Brukar köpa mig en morsdagspresent, har kommit fram till att det är enda sättet att få en. Bitter? Nej då, jag har vant mig!

Copyright Klimakteriehäxan

Tack och lov att det finns översättare!

Enligt O lyfter i denna veckas kulturfråga fram en roll i litteraturens värld som ofta underskattas, ibland t o m ignoreras: översättarens. Frågan lyder: Vilka läsupplevelser hade du missat utan bra översättare? Och det första svaret som dyker upp är MÅNGA.

Om jag kan läser jag väldigt gärna en bok på originalspråket, men numera handlar det i princip enbart om engelska. Så utan Marianne Tufvessons svenska version av den på franska skrivna "Den stora skrivboken" (Le grand cahier), som består av tre delar, av Agota Kristof hade jag definitivt varit en stor läsupplevelse fattigare.

Flera andra franska böcker skulle jag också missa, som Valerie Perrins originella och fascinerande "Färskt vatten till blommorna" (Changer l´eau des fleurs), i översättning av Sara Gordan. Ben Hellman heter den som hjälpt mig läsa Vladimir Sorokins "Snöstormen", skriven på ryska och en jättehäftig bok, i mitt tycke. 

Ungerska författare läser jag inte ofta, men "Glöd" av Sandor Marai har jag till och med läst två gånger, överförd till svenska av Maria Ortman. Det är både en krimhistoria och en kärleksroman. Mycket passion ryms på de 160 sidorna, perfekt format för solstolen eller badväskan! 

Sedan är det förvisso också så, att en och annan bok har förlorat på att översättas, men då får man skylla på förlaget som inte håller koll så att kvaliteten bevaras. Hur som helst vill jag gärna utbrista i ett "tack och lov att det finns översättare!". Utan dem skulle livet bli fattigare.

Copyright Klimakteriehäxan

Läsning från 1900-talet – och från 2000-talet

Ibland går det undan. Lite för snabbt, helt enkelt. Således läste jag uppmaningen från Ugglan angående veckans tisdagstrio lite för hastigt. Visst skrev hon Böcker som gavs ut under olika årtionden på 1900-talet (ett årtionde i varje bok) men jag läste 2000-talet (eller så läste jag inte alls?) och skred snabbt till verket. Bara för att strax inse mitt misstag. Vilket betyder att ni nu får dubbla upplagor av tisdagstrion här, håll till godo! 

LÄSNING FRÅN 1900-TALET

Nu satsar jag på några säkra kort! Tre kvinnor som har ordet i sin makt!  

"Kväll efter kväll" är en novellsamling som kom ut 1965 och som var Gerda Anttis debut. En mycket lyckad sådan. Sedan gick många år innan hennes författarliv tog ny fart, men redan i den här första boken är hon briljant, inte minst i berättelsen som gett namn åt hela boken.

Danska Tove Ditlevsen levde ett hårt liv och i "Gift" från 1973 låter hon sina många läsare uppleva hur det är att vara drogberoende. Och hon gör det på ett sätt så att det gör ont både i kropp och själ. Känns hur aktuell som helst! Den finns i en nyöversättning från 2021, har inte en aning om vad det blivit för skillnad?

"Var det bra så?" hette Lena Anderssons första bok och den publicerades 1999. Jag "upptäckte" henne tack vare den. Redan då de vassa formuleringarnas mästare! Känner att jag borde läsa om den.

LÄSNING FRÅN 2000-TALET

Böcker som gavs ut under olika årtionden på 1900-talet (ett årtionde i varje bok) är vad Ugglan efterlyser som beståndsdelar i denna veckas tisdagstrio. Ja, sällan har en uppgift varit enklare att lösa! För det visar sig att mina tre senast lästa romaner passar perfekt! (Eftersom jag fick för mig att det stod 2000-talet alltså).

Håkan Nessers "Skuggorna och regnet" kom ut när seklet var ganska nytt, närmare bestämt 2004. Det är en fristående historia, inte en deckare rakt av, men ganska spännande ändå eftersom det finns minst ett mystiskt dödsfall som aldrig fått sin förklaring.

"Amerikansk jord" (American Dirt) av Jeanine Cummins publicerades 2018. Sedan dess har den så att säga lagt världen för sina fötter, men jag har varit sen på bollen, trots att boken stått i min hylla i flera år. Det här är en synnerligen verklighetsnära berättelse om att fly, i huvudpersonen Lydias fall från en mexikansk knarkkartell som slår sönder hela hennes liv. Nu försöker hon, tillsammans med andra människor från Centralamerika, ta sig till USA.

Och så har vi Andrev Waldens "Jävla karlar" från 2023. Så omtalad att man liksom "blev tvungen" att läsa den. Visst var den underhållande, om en uppväxt som man inte önskar något barn (även om det i Waldens fall tycks ha gått alldeles utmärkt, han fick t o m en August som tröst!)

Om detta är tre av dig olästa titlar och du vill nappa på ett av mina tips förordar jag varmt "Amerikansk jord". Mycket läsvärd, du kommer inte att glömma den i brådrasket och du kommer ideligen att bli påmind om liknande öden som utspelar sig i verkligheten.

Älskar min Murklocka (Campanula) som övervintrar på balkongen år efter år och som
blommar så ljuvligt i den vackraste av blåa färgtoner!

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE om konst

Varje måndag när jag publicerar min SELFIE tänker jag att nu är nog detta den sista. Likväl kommer jag på ett nytt tema, gång efter gång ... hur/när ska detta sluta? Vi får se. Förra veckan fick ni för ovanlighetens skull se en bild från mig, på vår "kökstavla". Vilket fick mig att tänka på att konst är ett utmärkt tema som jag visserligen ibland bloggar om (klicka på min etikett "konst"), men också ett ämne värt uppmärksamhet från många fler. För visst finns det väl ett gäng konstvänner där ute? Och "verket" behöver inte alls sitta inom glas och ram, fritt fram för all kreativitet!

1. Mitt konstintresse på en skala mellan 1 och 5: Velar lite men bestämmer mig för en 4. Blev intresserad redan i tidiga tonåren.

2. Den förste konstnären jag föll för: schweizaren Paul Klee, hade en av hans bilder på väggen länge. Nu googlar jag och upptäcker att den målades 1922 och heter "Senecio" eller "Huvudet på en man på väg att bli senil". Oj då! Kan undra vart den tavlan tog vägen? Bortglömd låter ju som ett dåligt skämt i sammanhanget ...

3. På mina väggar finns: en salig blandning av litografier, affischer, oljor, akvareller, textila verk, foton, till och med en applikation i skinn. Lite glas också. Många är inköpta som souvenirer från resor. Några är skapade av vänner, några är presenter, något har jag själv gjort och båda barnen har verk som sitter uppe året om – eftersom de är så fina! Inser att expertisen förmodligen inte skulle anse att de håller tillräcklig "verkshöjd" men det spelar ingen roll. Avskyr för övrigt uttrycket, låter enbart snobbigt och nedlåtande. Dessutom har jag fina brickor på köksbänken, byter ofta: en egen liten konstutställning!

4. Den sortens konst tycker jag får för lite uppmärksamhet: Allt som görs i textil tenderar att glömmas bort, vilket är djupt orättvist. Handarbete är underskattat rent generellt, även när det handlar om trä och metall.

5. Den senaste konstutställningen jag varit på: Design i spåren av Bruno Mathsson på Sven-Harrys, dessförinnan Liljevalchs Vårsalong. 

6. Hur viktigt är det ekonomiska värdet av konst tycker du? Bortser helt från det. Det är hjärtat och kanske också magen som väljer, oavsett pris (det finns förstås en gräns uppåt ...). Det går utmärkt att njuta av en affisch. För att inte tala om Sonens träd, en bild tecknad i blyerts. Den är ju inte stöldbegärlig heller!

Förra veckan vistades vi i köksregionen, bland matos, slamrande slevar och elvispsurr ... Vi fick kika in i detta hemmets centrala rum hos MrsCalloway, Hannele, Gerd, Margaretha, Anki, Liten herre, Debutsky, BP, Kraka, Hanna, Nettan, Femfemman, Åke, Ingrid, Paula, Susjos, ProfessorDeutsch, Anna i Portugal,

Är det bara jag som blev lite förvånad av att inte en enda av alla som bloggade om sitt kök nämnde en köks-tv? Vi har aldrig haft någon, men jag trodde det var vanligt hos andra! Sedan blev åtminstone jag påmind om prylar som är tämligen bortglömda fast bra, som äggskäraren exempelvis! Dessutom står det numera klart att diverse köksmaskiner står och samlar damm i fler kök än mitt ... minsann om jag inte har en avokadoskärare också ... tror inte den använts: present.

Copyright Klimakteriehäxan

Det ska vi fira!

Högtidlighåller årets första dopp i sjön med en mojito på balkongen, i sällskap med Maken och mina fina små penséer/violer, dessutom i perfekt sommartemperatur. Vattnet var däremot svinkallt ...

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag som vanligt

Inte är väl valkampanjen igång på något särskilt energiskt vis? Men Centerpartiet försöker
 i alla fall, med sikte på den 9 juni och valet till EU-parlamentet.

 

Säger rätt ofta att jag vill till London igen. Men för att se Big Ben behöver man bara ta sig
till Folkungagatan i min hemstad Stockholm. Lustigt nog har jag först nu lagt märke
till den stiliga skylten, trots att jag passerat här hur många gånger som helst.
Det är puben Big Ben som bjuder på denna syn. 

Någon tycks helt ha missat bloggprojektet Skyltsöndag.

Ja någon har uppenbarligen inte fattat att söndagar verkligen kan användas till annat än en grön promenad i sällskap av små bollar, hårda klubbor och i skor med specialdubbar. Det där som alltså kallas golf. Och som jag en enda gång försökt mig på, bara för att upptäcka att jag helt saknade talang för den sporten. Men både golfare och icke-golfare kan vara med i bloggprojektet Skyltsöndag! Snygga, tokroliga, smarta, obegripliga skyltar samlas in av exempelvis Angelgirl, Anki, Byblixtra, Carita , Christian, KajsaLisa,  LillaSyster, Paula, Pettas, Susjos, Stefan,Tony, Åke. Och så BP förstås, skyltsöndagens adoptivmamma.

Är snus och falukorv verkligen allt som är bra med Sverige som det står på den lilla
skylten mitt i högen av korvskivor? Nja. Men man behöver inte hålla med!
Detta var en del i "Gustav Vasa - The Musical" som jag såg nyss. 

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om att fly

Veckans mening, den som har fått mig att hejda mig lite extra i min läsning så som Skriv-Robert föreskriver, den måste denna lördag av nödvändighet bli två. De är hämtade ur "Amerikansk jord" (American Dirt) av Jeanine Cummins, och jag kan inte välja bara en av dem, de hänger ihop! I mitt tycke formulerar författaren på ett lysande sätt tankar som kan dyka upp i en privilegierad hjärna vid åsynen av flyktingströmmar runt om i världen. Kan också tänka mig att överföra detta till "våra" tiggare på gator och torg. Det är människor i fruktansvärda situationer, utsatta för grymma umbäranden. I boken är Lydia en nyss stabil medelklasskvinna som tvingas lämna allt:

Hon undrar med den bortskämda elitens svala fascination hur svårt livet kan ha varit, var det nu är de kommer ifrån, för att detta ska framstå som ett bättre alternativ. Hur tillvaron måste ha varit för att förmå dem att lämna hem och kultur och släkt, ja rent av sitt språk, och utsätta sig för stora faror, till och med sätta livet på spel, för att ta sig till drömmen om ett avlägset land som inte ens vill ha dem.

Copyright Klimakteriehäxan

CITAT om romaner

Det svåraste är inte att skriva romanen, utan att få folk att läsa den.

-Jenny Lindh skriver under en rubrik som lyder som citatet här en rolig text i Dagens Nyheter i dag om författares vedermödor för att få sina böcker att synas, och hon pekar på en rad rätt hejdlösa exempel ur kulturhistorien. Förvisso är kampen för att få den egna romanen att sticka ut bland alla de oräkneliga nyutgivna mer än ett heltidsjobb, inte minst för alla de förhoppningsfulla skribenter som ger ut på eget förlag, för ganska mycket pengar. Pengar som de allra flesta aldrig får tillbaka ...

Vi har i alla fall tur med vädret!

Norrmännen har i alla fall tur med vädret, ingen kan säga något annat när den 17 maj ser ut som den gör i dag, och att döma av väderkartorna är det lika somrigt och fint i Oslo som i Sverige. Och pratar man inte om vädret så pratar man i dessa dagar om Taylor Swift, artisten som tjänar mest pengar av alla och som gästar Stockholm i tre dagar. Därmed drar hon in ett rejält gäng miljoner i form av hotellnätter etc för massor med fans som kommer från alla håll, t o m från Swifts hemland USA. Det visar sig att Elisa Matilda är en "swiftie" men innan hon klämmer sig in på Friends arena tillsammans med ungefär 150 000 andra har hon gett oss fem fredagsfrågor som vi tar emot med öppna armar innan det är dags att greppa solstolen igen och ta plats mitt i allt det nygröna:

1. Vad har du gjort ute i solen den här veckan? Suttit och läst.
2. Vad njuter du mest av i vårsommarvädret? Solen, värmen, fågelsången, växtligheten.
3. Vad är din favoritsyssla utomhus den här tiden? Att sitta och läsa i perfekt väder. Växlar gärna över till en pratstund med en trevlig människa.
4. Vad ser du mest fram emot att sommaren är på väg? Snart dags att hoppa i sjön!
5. Hur ser din helg ut? Stillsam, så vitt jag vet. Pingst tappade sin annandag och då försvann helgen på något vis!

Läs ungar, läs!

Barn ska läsa. Barn ska vilja läsa. Det är de vuxnas skyldighet att se till att väcka den lusten! För aldrig läser man en bok i onödan, aldrig lär man sig ett ord för mycket, aldrig är det fel att plocka upp ett uttryck som nyss var helt obekant! Man blir rik av att läsa, även om det inte alltid handlar om rikedom som går att mäta i kronor och ören! Läs ungar, läs!

Mia i bokhörnan ställer Veckans helgfråga: På tisdag var det fritidshemmens dag och idag är det förskolans dag. Kan ni tipsa om några bra barnböcker?

Då vill jag föreslå en bok att starta ett läsande och bläddrande liv med: "Knacka på" av Anna-Clara Tidholm. För de minsta. Noteras fortfarande på bästsäljarlistorna trots att den kom ut för mer än trettio år sedan. Genial i all sin enkelhet, båda barnbarnen har älskat den långt innan de fyllt två!

Eftersom det är fotbolls-VM i sommar och det förmodligen kommer att snackas fotboll vid köksborden och tittas på matcher i tv-sofforna tycker jag Viveka Lärns böcker om Ludde kan passa hur bra som helst. Ludde spelar i Rävarna och blir helt fotbollsfrälst, en entusiasm som varar, åtminstone i sju delar. Bl a spelar han i Gothia Cup, det är STORT!

I jämställdhetens namn, och för att damfotboll är värd att kommas ihåg, väljer jag en bolltrollare till: "Gå på mål, Marta!" skriven av Anja Gatu och inspirerad av brasilianska fotbollsproffset Marta Vieira da Silva, välkänd i Sverige eftersom hon levt och spelat här länge, både i Umeå och Rosengård.

Och här kommer en somrig sak till, bra för högläsning och på rim dessutom: "Festen i Hulabo", skriven av Britt G Hallqvist, kanske mer känd som psalmförfattare. Kommer bonden att bjuda på tårta? Och är yra höns välkomna på kalaset?  Bonden Jöns repliker läses lämpligen på skånska. Även om den inte är äkta ...

Eftersom jag alltid varit intresserad av barnlitteratur, även innan jag själv blev mamma, skulle min lista kunna bli hur lång som helst men nu sätter jag ändå stopp här. i hopp om att inte mina tips är precis de samma som alla andra helgfråge-bloggare.

Marta - vilken lirare, vilken förebild!

Copyright Klimakteriehäxan

Sommar!

Blått vatten, blå himmel, grönt gräs, gröna träd, tulpaner i rött och gult.

Men alla träd är inte gröna!

Tror att detta är en blodlönn.

Och så har de fina maskrosorna börjat blomma!

Copyright Klimakteriehäxan

När värmen slår till

Sommarvärme råder. Vi (i alla fall de flesta av oss tror jag) njuter. Och vädret har inspirerat Enligt O till Veckans kulturfråga: Vilka kulturella verk skildrar värme och hetta riktigt bra?

Kommer direkt att tänka på hur Vilhelm Moberg låter Robert och Arvid ge sig ut på vandring i öknen, en vandring som tar kål på Arvid och, i musikalversionen, får Robert att brista ut i "Guldet blev till sand", efter fruktansvärd törst och hägringar mellan sanddynerna. Jag menar alltså den oförglömliga Utvandrar-serien, med "uppföljaren" i den av Björn Ulvaeus och Benny Andersson skapade "Kristina från Duvemåla".

"Hetta" (The Dry) av Jane Harper ligger nära till hands också, men då har vi bytt kontinent och befinner oss i Australien. Spännande story i hemskt klimat!

En helt annan sorts hetta uppstår i "Fever", en riktigt stor hit med Peggy Lee på sena 60-talet. Sen dess har det gjorts ett antal covers, bland annat av Madonna: "You give me fever / When you kiss me, fever when you hold me tight / Fever! In the mornin', a-fever all through the night".

"Tulpanfeber" (Tulip Fever) är en historisk roman av Deborah Moggach och den utspelar sig i Holland på 1630-talet, då tulpanlökar var hårdvaluta som man kunde investera i – och bli rik på, säkrare än på andra sorters affärer. Boken har blivit film också, med svenska stjärnan Alicia Wikander i huvudrollen. Själv kan jag få en släng av en annan sorts tulpanfeber så här års ... se bilden nedan ...

Om man tar sig runt i Stockholm så här års kan man glädjas åt otroligt många härliga tulpanplanteringar. I åratal har jag njutit av vad jag har kallat "tulpanfloden" som rinner utmed Ringvägen på Södermalm. Nu glesnar den lite från år till år och liknar bitvis mera en rännil, men njutbar är åsynen av dessa härliga lökväxter ändå. Vi kan kalla det tulpanfeber!

Copyright Klimakteriehäxan

Nu blir det fest i Norge

Vi gratulerer med dagen, kjaere Norge! För innan veckan är slut är det Syttende Mai och fest i hela vårt grannland från tidig morgon till sen kväll. Vilket har inspirerat Ugglan till dagens tisdagstrio: Omslag i rött, blått och vitt. Och den uppgiften går jag bet på! Men skam den som ger sig ...  

Inser alltså att omslaget till Viveca Lärns "Vad händer om man vänder på Paris?" inte har rätt färger, men när man ser Eiffeltornet tänker man i alla fall rött-blått-vitt eller hur?

Samma sak med "Presidentens hatt" (Le Chapeau de Mitterrand) av Antoine Laurin. Originell historia som är synnerligen läsvärd och väldigt fransk! Fast norsk är den förvisso inte ... 

Det visar sig att inte ens den frenetiskt hyllade Karl-Ove Knausgård, Norges litterära stolthet för närvarande, kan visa upp ett omslag i hemlandets flaggfärger. Men nånting norskt måste jag väl ändå peta in här? 

Energiskt sökande för mig till Erlend Loe, en riktigt originell författare som slog igenom med "Naiv. Super". Den läste jag och tyckte var riktigt kul. Nu hittar jag "Fvonk" som jag inte läst men som låter rätt lockande på beskrivningen: en trött statsminister förser sig med lösskägg och försöker undkomma offentligheten. Omslaget är rött med författarnamnet i vitt, och så är själva titeln tryckt i blått. Ska fråga efter boken nästa gång jag är på biblioteket. Det kan bli på självaste Syttende Mai.

Copyright Klimakteriehäxan

SELFIE om köket

Säg mig den bostad i vilken köket inte är det allra viktigaste rummet! Jag betvivlar att den finns. För i köket tillbringar vi en väldigt stor del av våra liv, det handlar om vardagens måsten, ofta (och tack och lov) tillsammans med trivsel! Det går förvisso trender även i köksnischen: en dag ska alla sitta på barstol och äta vid en hög disk, nästa månad ska alla vitvaror inte alls vara vita utan stålblanka eller gladfärgade, och så "måste" man investera i en "köksö" som man på något märkvärdigt sätt kunnat leva utan rätt länge, utan att inse att den saknades ... Sedan finns det sådana som jag som envist påstår att jag är nöjd med köket som var nyrenoverat när vi flyttade in för drygt 30 år sedan. OK, vi har målat väggarna och bytt ut apparater som slutat fungera, för det måste man ju, men annars! I veckans SELFIE tänkte jag att vi inviterar varandra till köket! Välkommen till mitt, till att börja med!

Det här är den här omgångens "triggerpunkter": 1. Den kryddan (förutom salt och peppar) använder jag ofta:  2. Den kokboken rådfrågar jag ofta:  3. Den köksprylen är jag glad att jag har:  4. Den köksprylen använder jag så sällan att jag borde göra mig av med den:  5. Det är viktigt för trivseln i mitt kök:  6. Den prylen gör mitt kök speciellt

1. Den kryddan (förutom salt och peppar) använder jag ofta: Citron, oregano, vitlök.

2. Den kokboken rådfrågar jag ofta: Numera är det ju Google som gäller när jag behöver recepthjälp. Men några fina böcker har jag ändå sparat, Anna Bergenström är favorit.

3. Den köksprylen är jag glad att jag har: Fick en Soda Streamer för över 15 år sedan, har använt den oavbrutet och inte burit hem en enda butelj bubbelvatten från butiken sedan dess.

4. Den köksprylen använder jag så sällan att jag borde göra mig av med den: Glassmaskinen. Den glass jag gjorde blev alltför god. Åt helt enkelt för mycket.

5. Det är viktigt för trivseln i mitt kök: Krukväxterna i fönstret. Och att diskbänken är avtorkad.

6. Den prylen gör mitt kök speciellt: En stor oljemålning som föreställer ett kök/bageri och dess personal, signerad Lars Löfman. Sitter på köksväggen sedan 1990. Känner att ni måste få se hur den ser ut, så nu blir det ett foto i dag (fast ingen selfie)! På bilden är målningen lite beskuren.

Den här oljemålningen är gjord av Makens ungdomsvän Lars Löfman, som genom hela
 livet varit en mångsysslare men alltid med ett ben i konstens värld. Maken köpte
tavlan av sin kompis på tidiga 70-talet. Ett bra köp!

Denna vecka är den tjugonde i en obruten svit som vi ägnar oss åt SELFIEs om jag nu räknat rätt! Trodde nog inte att vi, både ni och jag, skulle hålla fast i denna utslängda tanke så länge. Men ser man på! 

Förra veckan ägnade vi oss åt jobbet, jag försöker variera infallsvinklarna på våra SELFIEs efter bästa förmåga ... så nästa vecka blir det något helt annat ... Glöm inte lägga in länk till ditt inlägg i mitt kommentarsfält! Här är bloggvännerna som satsade på arbetslivet: 

Hannele,  Nettan, ProfessorDeutsch, Litenherre, Kina, Femfemman, Åke, Margaretha, Hanna, Paula, BP, Kraka., Susjos, Janerik, MrsCalloway, 

Copyright Klimakteriehäxan