torsdag, juni 05, 2025

Klädd i magnolia från förr

Ännu snyggare om strykjärn används ...
Om man som jag råkar vara road av kläder betyder det också att många plagg bär på speciella minnen. Nyligen kom en gammal "skatt" fram ur en väska i källaren. Det är en hellång klänning från förr i tiden. Sydd i bomull som har ett (i mitt tycke) helt underbart blommönster tryckt: ett magnoliaträd. Och klänningen är så fiffigt skuren att man från ena sidan ser hela trädet! Den har smala axelband och sprund i sidan, knytskärp finns också (men vem vill bryta av ett magnoliaträd på mitten?). 

Magnolia råkar vara en av de blommor jag tycker är oemotståndligt vacker, så naturligtvis föll jag för den där klänningen. Ville gärna låna den blommans skönhet! Jag var på semester hemma i Sverige, köpte den i Gamla stan, direkt i den butik som designern Gudrun Walla då hade. Gick mycket nöjd därifrån, och hoppades på tillfälle att använda klänningen, som hade ett extra plus: en kviltad väst i samma tyg medföljde, smart med tanke på att många sommarkvällar är onödigt svala om man vågat sig ut baraxlad.

Så här långt senare  jag köpte klänningen 1980  minns jag bara ett tillfälle när jag använde den, men det var desto tjusigare: kungamiddag! Inte många bomullsklänningar kommer in på en sådan, men så var jag ju ingen "riktig" gäst heller ... Det var kungabesök i Mexiko, året var 1983 och jag var en i det svenska journalistuppbådet som bevakade det som hände. Och i den rollen får man gå på den representationsmiddag kungen bjuder sin värd på, om än bjuden lite med armbågen och placerad långt från honnörsbordet, förstås.

Kanske var detta enda gången jag varit klädd i min magnoliaklänning? Tänker ändå lite självbelåtet så här drygt femtio år senare att jag var nog rätt fin i min originella svenska outfit. Minns tydligt hur en berömd svensk näringslivsrepresentant tyckte det också, om än på håll ... nää, tänker inte berätta vem, men han flirtade ordentligt! 

Sådant kan en bortglömd skatt i garderoben påminna om. Är förstås uppriktigt ledsen över att inte kunna ta mig i klänningen igen. Ska försöka sälja den second hand. Har du storlek 38, är cirka 170 cm lång och gillar magnolia, så hör av dig!

Magnolia - en blomma jag gärna tar på mig!
Copyright Klimakteriehäxan

8 kommentarer:

  1. Din nästa bok kan handla om kläder som berättar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan6:09 em

      Det var en fräsch tanke!!!

      Radera
  2. Fastnade verkligen för detta inlägg.
    Jag är lite av en klädsamlare utifrån
    - att jag vet vad jag gillar och
    - att jag därför är nöjd med mina klädköp genom flera decennier
    -- Och då blir inte kläder till "slit- och släng".
    Med det kan jag då ha kläder som är flera decennier gamla i mitt dressinrroom och ibland blir jag stående vid ett plagg och kommer precis i håg var- och när jag köpte det och vid vilka tillfällen och samnanhang de har använts.

    Om kläder och klädinköp handskas med på rätt sätt, kan klädesplagg verkligen få sin egen historia. Det är så trist med en modescen som Innebär slit- och släng och miljöförstöring och resursslöseri osv.
    (I övrigt undrar jag om Gudrun Walla och klöddesignern Ewa i Walla är sammankopplade på något vis?)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klimakteriehäxan9:40 em

      Kul, Jenny - vi verkar ha ungefär samma inställning till våra kläder! Jag minns var och när jag köpt ett plagg, många av dem vill jag aldrig skiljas ifrån och så är det också trångt i garderoben ... men det är klart, ibland inser man att det aldrig blir möjligt att ta på sig något igen och då är det ju bra om nån annan kan/vill ta över. Finns flera designers jag verkligen gillat, Gunilla Pontén exempelvis - hon är död och la ner verksamheten för länge sen, men jag använder hennes plagg hela tiden! Så snygga!
      Om Eva i Walla och Gudrun: jag har frågat dem som jobbat i Eva i Wallas butik (som ju också finns i Gamla stan), men de hade inte en aning, försökte övertyga mig om att jag kanske förväxlat henne med Ulla Olars - men det hade jag ju verkligen inte!

      Radera
  3. Magnolia är också en av mina absoluta favon. Har dock ingen i närheten - tror jag.
    Nu är jag inte speciellt road av kläder och jag har då absolut inga plagg kvar från 1980. Mönstret på din klänning är okej, men formen liknar en säck om jag ska vara ärlig. Förstår att du bara har använt klänningen en enda gång. Men västen får 4 plus;-)
    Bilden på magnolian är magnifik!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir tyvärr alltid lite säckliknande när man tar bild på raka kläder ... men en kropp inuti blir det något helt annat!!! Lovar!
      Den "riktiga" magnolian hittade jag en gång i New York där det verkligen dräller av dem om man har turen att vara där i exakt rätt tid. Och tro mig eller ej men nu verkar det som om jag är inloggad som vanligt på blogspot igen!!!! hurra!

      Radera
  4. helt underbar klänning! förstår verkligen att du föll för den. och så fantastiskt bra med en jacka till.jag är väldigt förtjust i kläder och det har jag alltid varit. det var för övrigt min pappa också. och min son. har även svårt att göra mig av med kläder... den där boken som är på väg. kan man förhandsbeställa???

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den fin!!! Är vit i botten, som västen, bilden på klänningen har fel färgton.
      Min mamma gillade kläder, sydde mycket själv som måna gjorde. Far min var däremot helt ointresserad, liksom min man ...
      Boken låter vänta på sig .... ett bra tag till är jag rädd ...

      Radera