Att lussa är förvisso en tradition som är urgammal, men tänk att det går också alldeles utmärkt att kombinera en decemberdag med ett litet kräftkalas (vanligen betraktat som en attraktion i augusti). Det gjorde vi. Kräftorna var svenska, fångade i Värmland och visserligen ganska små men så goda!
Historiskt sett var vita kläder i allmänhet statusmarkörer. De signalerade att man hade råd med tjänstefolk som höll dem rena. /.../ Men alla vita kläder, oavsett stil och snitt, är ganska så opraktiska eftersom de suger åt sig smink, smuts och fläckar, oavsett hur försiktigt man än tar sig fram. Det är kort sagt en mycket krävande färg.
-I min lilla värld är det emellanåt väldigt snyggt med vita kläder. En vit skjorta är aldrig fel, vita jeans skickar signaler om sommar, råkar man ha lite solbränna att visa upp gör man gärna det i kombination med något vitt ... Problemet är att det där fräscha plagget blixtsnabbt blir solkigt. En droppe sås sliter sig från besticken, en mogen frukt lämnar outplånliga saftspår osv osv. Nu visar det sig att tunga trendsättare i USA kommit fram till att vitt är den stora modefärgen för 2026, vilket Susanne Ljung berättar i en krönika i Dagens Nyheter. Men även hon funderar i samma banor som jag: vitt är snyggt så länge det är rent, så en varning är på plats!
Det är klart att jag skulle vilja att det fanns några armar runt mig en vacker dag och någon som säger "Vad ska vi göra på lördag?"
Copyright Klimakteriehäxan
LIKSOM
-Hur ska vi bli av med detta sexbokstaviga lilla ord som blivit svenska språkets värsta ohyra? Ett ord som faktiskt numera saknar betydelse. Det har hänt att jag har räknat dem, exempelvis i intervjuer i radio eller tv. Oavsett intervjuobjektets förmodade utbildningsnivå eller placering på samhällsstegen strös ordet in, så tätt att man baxnar. Lyssnar de aldrig på sig själva? Det där ordet funkar bara som helt meningslös utfyllnad, kanske försöker talaren skaffa sig en extra sekunds tankeutrymme, men för att uppnå det får man nog ta till något längre. Minns intervjun med Björn Borg i Skavlan för en tid sedan. Borg sa inte "liksom" en enda gång på en halvtimme. Underbart!
Svenska Akademiens ordlista (SAOL) är ett språkligt rättesnöre som ibland verkligen kan överraska. Den boken tar sig lätt in på pallen denna gång. För oss som är roade av lek med ord och bokstäver som Alfapet/Wordfeud är den Lagen. Inte sällan blir man förvånad: somliga ord som man skulle vilja svära på att de inte existerar finns minsann. Medan andra som känns naturliga inte dyker upp ...
Akademien ger också ut böcker på sitt eget förlag, deras lista över publicerade verk är lång och fylls ständigt på. Bland titlarna finns svenska klassiker, både poesi och fiktion (Lagerlöf. Boye, Moberg, Ekelöf). Men också lite nyare titlar som exempelvis "Fjärilen i min hjärna", en mycket berörande bok av Anders Paulrud som han skrev när han fått sin cancerdiagnos. Det här blev hans sista roman.
Det blev en oändligt sorgsen historia när en kvinna för första gången utsågs till akademiens ständiga sekreterare. Sara Danius, litteraturvetare, tillträdde jobbet 2015. Då hade hon varit ledamot i sju år, på stol nummer sju. 2019 avgick hon efter en lång rad konflikter. En faktor var oenighet om hanteringen av den s k Kulturprofilen som spelade en knepig och olämplig roll i akademiens utkant. Eftersom han var gift med en av ledamöterna (Katarina Frostenson) hade han fått tillgång till hemlig information bl a, samtidigt som han anklagades för sexuella trakasserier och våldtäkt. (Han hamnade i fängelse.)
 |
| Danius i en av de fyra klänningarna på omslaget till hennes egen bok "Sidenkatedralen", en samlingsvolym med essäer och artiklar hon skrivit. |
De fyra fantastiska aftonklänningarna, skapade av Per Engsheden, fick kungligheternas outfits på Nobelfesten att hamna i (medie)skuggan. De har också visats på utställning och ingår nu i Nationalmuseums samlingar. Och så finns det förstås en bok! I "Danius och modet" utforskar Marie Ledendal och Philip Warkander Danius relation till mode – med fokus på just de där klänningarna. Får man kalla dem kaxiga utan att verka vanvördig?
I morgon är det fest i Stockholms stadshus igen. Jag har genom jobbet fått ungefär så mycket Nobel som jag tål (snarare kanske lite i överkant) men jag ser ändå till att kolla klänningarna när hela gänget glider nerför den breda trappan i Gyllene salen. Sedan ägnar jag mig åt annat!
Copyright Klimakteriehäxan
Tar upp en liten svart sak från sent 60-tal. Bläddrar på måfå. Kan läsa att jag jonglerade med flera pojkvänner, hur det nu kan ha gått till? Har skrivit in enstaka saker om jobbet, om högtidsdagar, såväl egna som andras. Särskilt intressant är det inte, även om det möjligen var viktigt då.
Som tur är vet jag att jag definitivt inte kommer att drabbas av att försöka ge ut skildringen av mitt liv i dagboksform. Har ännu inte stött på någon annans som fått mig att läsa med nöje (med ett undantag: Selma Lagerlöfs "Dagbok"). Senast var det Marianne Lindberg de Geer jag gav chansen, men avbröt. Hennes liv är inte mer spännande än mitt och någon stor stilist tycker jag inte heller att hon är.
Nu har jag förpassat dessa dokument över mitt liv – påsen var tung! – till miljörummet. Vilken dag som helst är de förvandlade till aska. Alla spår utsuddade. Ack ja, så förgängligt är livet även i dagboksform!
Copyright Klimakteriehäxan
STÅTTS
-Smaka på den! En motspelare la ordet i Wordfeud (datoriserat Alfapet) och fick det godkänt. Jag stirrade förundrat på displayen. Vad är detta? Allt som kan användas i spelet måste gå att hitta i SAOL. Rent kunskapsmässigt kan jag förstå att detta skulle kunna vara en böjning av verbet stå. Men jag kan hur gärna jag än skulle vilja inte få in det i en mening! Analogt med "förståtts" och "utståtts"? Nej jag klarar det inte. Om nu du som ser detta kan ge mig en fungerande svensk mening som innehåller detta ord skulle jag sova lite lugnare i natt. Det är f ö inte första gången jag häpnat över vad SAOL tillåter, och jag vet att jag inte är ensam om det ...
-Så många barn föddes i Sverige under fjolåret. Fast egentligen bör man säga "så få". För antalet bebisar sjunker och fjolårets siffra är den lägsta på 22 år. En slutsiffra för 2025 finns ännu inte, men inget tyder på någon uppgång. Och inte sedan 1751 har barnafödandet varit så lågt som nu: 1,43 barn per kvinna. Man kan spekulera i orsakerna men någon glasklar förklaring står inte att finna. Rättare sagt: jag har inte hittat den ...
.jpg)
Just nu läser jag Mikael Yvesands "Våran pojke". Var nominerad till August-priset (men fick det inte).
Just nu lyssnar jag på "Hon som tittade in", en deckare av Karin Wahlgren i uppläsning av Torsten Wahlund. Lite omständlig men inte så tokig ändå. Man märker att författaren är läkare i botten!
Just nu tittar jag på "Skiftet", svensk serie på Netflix som faktiskt är riktigt bra. Om de första kvinnorna som blev poliser och vad de mötte, både ute på gatan och på polisstationen ... Kollar åtminstone de första avsnitten av årets julkalender i SvT.
Just nu njuter jag av en slurk glögg. Kan inte dricka särskilt mycket av den varan, för då får jag garanterat ont i huvudet.
Just nu längtar jag efter att Dottern kommer hem till jul. Då köper vi gran och klär den tillsammans, på kvällen den 23. Sedan äter vi risgrynsgröt och tar julens första skinkmacka!
Copyright Klimakteriehäxan
 |
| Stig Lindbergs bilder till Lennart Hellsings berättelser om Krakel Spektakel sänder helt rätt signaler! |
Den så kallade "beige home-estetiken", hyllad för sina rena linjer och någon sorts lugn, har blivit en global designtrend. Men nu höjer pedagoger och utvecklingsexperter varnande rösten: kan ett färglöst hem påverka hur barn växer och lär sig?
Ja, med största sannolikhet. Ny forskning pekar på att miljöer som domineras av beige, grått och andra dämpade toner ger färre visuella och taktila intryck, vilket kan minska barnets nyfikenhet och möjligheter till aktiv utforskning av närmiljön. De blir mindre kreativa och tappar åtminstone delvis sin empatiska förmåga.Jag blir deprimerad av att man inte förstår att ett rikt kulturutbud, såväl utövande som nyttjande, är grunden för en levande demokrati. Det kanske t o m är det som gör oss till människor. Om jag fick bestämma skulle vi göra en mångmiljardsatsning på public service där vi bygger upp nyhetsredaktioner lokalt runt om i hela vårt land, både radio och tv. Som jag ser det är public service ingen utgift, det är en investering vi måste göra för att få vår demokrati att överleva.
-Håkan Juholt, f d riksdagsman (S), tillika partiets ordförande i nio månader (från mars 2011 till januari 2012) , intervjuas i tidningen Dagens ETC. Han verkar nöjd när han ser tillbaka på sin tid både som politiker och som ambassdör (vilket han blev när han fått sparken som partiledare). Nu konstaterar han dels att han har gott om politiska tankar och idéer, dels att socialdemokraterna över huvud taget inte vill ha med honom att göra. Där tror jag att Magdalena Andersson & Co tänker fel. Kan hon vara skrämd av ordet "juholtare" som togs in i Språkrådets lista över nya svenska ord 2011? (En "juholtare" är ett förhastat uttalande som man snart tvingas backa på.)
"Sju år i Tibet" (Sieben Jahre in Tibet) av Heinrich Harrer läste jag redan som barn och blev helt fascinerad. Har läst om den och också sett filmen när Brad Pitt spelar huvudrollen som tysken som kommer till det lilla bergslandet där ingenting liknar det han redan känner till. Stundtals riktigt läskigt men oavbrutet fängslande. Bygger på en sann historia.
"Tunn luft" (Into Thin Air) är ingen roman men snarare ett resereportage av den amerikanske journalisten Jon Krakauer. Expeditionen han deltar i med målet att nå toppen av Mount Everest stöter på många och svåra problem. Värst av allt en häftig storm. Flera i gruppen dör. Otäckt men bra läsning när man sitter trygg hemma i värmen ...
"Ormens väg på hälleberget" är en av Torgny Lindgrens tidiga romaner (kom ut 1982). Hjärtskärande bitvis, om slavliknande förhållanden i det gamla svenska bondesamhället för dem som inget har. Utspelar sig (förstås) i Västerbotten!
Copyright Klimakteriehäxan
Berätta om en minnesvärd bok med en titel som börjar på F!
Törs jag dra ännu en lans för "Fvonk" skriven av Norges roligaste man, Erlend Loe? Det här är en historia som, precis som titeln, inte liknar något annat. Två män blir goda vänner, en av dem är Jens Stoltenberg. Det där är bara en gnutta av alltihop! Grymt underhållande!
Tipsa om en riktigt bra feelgood-bok!