Med fokus på brott

Brott av alla sorter finns det gott om i våra bokhyllor, inte sant? Somliga stories är gruvligare och blodigare än andra, en del är kluriga pusseldeckare och andra mer pang på "vem-är-den-skyldige?" Nu vill Skriv-Robert ha tips om tre läsvärda böcker i veckans tisdagstrio.

Tyske Ferdinand von Schirach är advokat, men 2009 debuterade han som författare. Då kom hans "Brott" (Verbrechen) ut, en samling noveller som alla grundar sig på rättsfall han hanterat på sin advokatbyrå och försvarat i domstol. (I första historien finns en svensk anknytning ...) Det blir väldigt bra läsning! Ytterligare ett tiotal böcker har det blivit sedan dess, en heter (förstås) "Straff" men den har jag inte läst.

Truman Capote skrev "Med kallt blod" (In Cold Blood) och även det här är en berättelse som bygger på verkliga händelser, i Kansas 1959. Fyra personer i en bondefamilj mördas mycket brutalt, och det går inte att finna en orsak. Två skyldiga män grips så småningom och straffas med döden. Capote berättar om olika människor som blir inblandade i händelserna. Boken kom ut 1965 och har fått stor uppmärksamhet internationellt. Och har blivit film, förstås.

Mord begås förvisso också i "Våran pojke" av Michael Yvesand, men det är ändå inget centralt tema. Huvudpersonen blir en snedseglare i livet och det är väl egentligen synd om honom men han väcker inte mina sympatier. Parallellhistorien om Jonna är minst lika underlig – hennes Jocke uppfattar jag först som en sambo, sedan som hennes barn och till sist är han hund ...? Varför är hon, Jocke och Glenn ens med? Nej, jag fattar inte. Skulle behöva att någon förklarade alltihop för mig, någon av alla de som höjt historien till skyarna. Boken har bl a fått Sveriges Radios romanpris för i år och var August-nominerad. Fast en sak ska jag ge den: ibland blixtrar det till av språkligt lysande formuleringar. Någon mer bok av författaren läser dock jag sannolikt inte.

Rent generellt tror jag att romaner som bygger på historier ur verkligheten blir bättre läsning än rena fantasiskapelser, åtminstone för den bokläsare jag för närvarande är.

Copyright Klimakteriehäxan