Att fira Halloween, det fanns inte i min barndom. Vet inte när jag stötte på det första gången, kanske i någon amerikansk barnbok? Men rent generellt är jag inte förtjust i vare sig spöken eller andra otäckingar. Fast det är klart: i dag har Halloween-firandet tagit greppet om oss. Se bara allt skräp som säljs och som ska föreställa prydnader! Anskrämliga plastpumpor med grinande munnar, benrangeldräkter, dödskallemönster, spindlar med tillhörande väv för bytet att fastna i ...
Det här firandet i svart och orange har vi importerat från USA, som så mycket annat. Till och med på banken i Miami satt det den här helgen benrangel i varje kassa, oklart vilka signaler man ville skicka till sina kunder?
I Amerika ser man ofta riktigt stora pumpor skickligt snidade till lyktor som står på en yttertrappa eller i trädgården. När Sonen var sisådär 12-13 år ville han ha en pumpa att skära i. Det fick han. Men när han satt och karvade blev det för skräpigt, så jag skickade ut honom på balkongen där han fick fullborda sitt verk.
 |
| Mina "paprika-pumpor". |
Året därpå stod jag en försommardag och stirrade på en av mina balkonglådor. Där fanns en fin, till synes mycket livskraftig grön växt som jag inte kände igen och som jag definitivt inte planterat. Jag lät den vara. Det gjorde jag rätt i! Så småningom bjöd den där plantan på jättesnygga gula blommor och förklaringen var glasklar: kärnor ur pumpan hade sprätt i väg och slagit rot! Men någon pumpa blev det förstås aldrig, jag fick nöja mig med blommorna.
Naturligtvis ska det nu bli "trick or treat", knöligt översatt till svenska "bus eller godis". Jaha, törs man alltså ta risken att öppna? Men om man rent av glömt att köpa hem lite godis? Hur kommer buset att bli? Hur besviken blir ungen som knackar på en dörr som inte ens öppnas? Minns att ett barn en gång tackade nej till några godisbitar och undrade om hen kunde få pengar i stället ...
Jag ser ännu en rejäl risk som kan drabba hoppfulla barn. Det är nämligen inte alls omöjligt att jag själv hinner äta upp varenda godisbit som jag införskaffat, dagen till ära.
Copyright Klimakteriehäxan
Finska barn klädde sig inte till påskkärringar, tiggde inte godis. Finska grannpojken här på Hisingen fick inte gå runt på påsken och tigga för sina föräldrar, han var avundsjuk på mina barn som fick klä ut sig och gå runt 🐣🐥
SvaraRaderaI min barndom klädde vi ut oss till påsk, men tiggde inte godis utan delade ut!
Raderasvenska barn delar ut teckningar på påsken och får godis som belöning
RaderaPrecis. Men vi la godis i de där teckningarna också.
Raderahttps://klimakteriehaxan.blogspot.com/2007/04/vart-tog-pskkringarna-vgen.html
Firar inte heller denna "högtid" men ändå köpte jag idag med lite godis hem OM det mot förmodan ringer på dörren. (finns ju några barn i närheten)
SvaraRaderaFör några årsedan så öppnade inte mina föräldrar dörren och det straffade sig..... för de hade klottrat med rött läppstift på den nya vita ytterdörren. Det var nog tur för ungarna att de hunnit iväg innan detta upptäcktes.
Det var faktiskt inte något kul bus alls. Kan dessutom misstänka att läppstiftets rättmätiga ägare inte heller blev så glad ... Vi får se hur det går, om några kommer.
RaderaNej, jag minns heller inte Halloween från när jag var barn. Har över huvud taget sällan varit med om barn som knackat på. Det kan bero på att vi inte har några barn (i rätt ålder) i huset.
SvaraRaderaEnda gången jag överraskades var för många år sedan. Hade såklart inget godis hemma, men de blev så glada över pengar. Gissar att man måste fråga ungarna nuförtiden vilket swish-nummer de har. För inte har man kontanter hemma, inte i rätt valör i alla fall;-)
Nåt swish blir det inte tal om för min del!!!! Men jag borde nog köpa lite godis i morgon, glömde det idag.
RaderaNej, nåt godis har vi inte hemma att dela ut, vi öppnar inte dörren helt enkelt. Som tur är har vi porttelefon, så det kommer inte många barn, förutom de som bor i husen...
SvaraRaderaMinns att vi fick ägg kastat på fönstren när vi bodde i radhuset och inte öppnade dörren, suck!
Ägg ska man äta inte kasta!!! Ett gäng barn kom till oss, de fick lite godis och verkade nöjda. Om fler försökte vet jag inte för senare var vi inte hemma.
Radera