Det är mandarinänderna jag tänker på. När jag pratar om dem kallar jag dem "snyggankor", för det är ett namn de verkligen gör skäl för!
Snyggankan är inte ny i Mälaren, vi har börjat vänja oss och de har också blivit fler. Men ser man en fotografliknande person med ett rejält objektiv påskruvat på kamerahuset vet man: här någonstans finns de! Bara att leta upp dem bland vass, stenar och grenar. De verkar också komma hyggligt bra överens med våra gamla vanliga gräsänder.
 |
| Såväl snyggankor som gräsänder gillar godis (läs: havregryn)! |
Man kan ju kan ju knappast bo bättre i innerstan, än i anslutning till Tanto och hela Årstaviken: Tantolundens kulliga grönområde, hela kolonilottsområdet och även klippor och t o m en bad-sandstrand och så hela Årstavikens strandpromenad - allt har du på behörigt, bara på några minuters, promenadavstånd - och så Tantos parklek Draken, för barnbarnen!
SvaraRaderaDå vi fick våra barn och de var små, bodde vi i närområdet och åtnjöt härligt "friluftsliv", med närheten till allt det - samtidigt som vi bodde i stan, på Söder.
Jag har verkligen vett att uppskatta mitt närområde med all grönska, allt vatten, alla fåglar, alltihop! Priviligierat att bo så här.
RaderaFör ett par vårar sedan kom grannen och sa: Sätt på långobjetivet ska vi åka och titta på en sådandär anka. Vi gick och gick och så gick vi... utan minsta bild eller ens en fjäder :( Mycket sällsynta på min breddgrad. Kompassen måste varit felkalibrerad tydligen.
SvaraRaderaNu ser man dem faktiskt riktigt ofta, men helt säker kan man förstås aldrig vara.
RaderaMinns när jag såg en sån "snygganka" första gången. Det var i ån som rinner genom Mjölby, där vi stod en natt med husbilen för många år sedan. Så fina och såå speciella!
SvaraRadera