tisdag, juli 21, 2026

Dags att leta efter Pigge Lunk

När jag var barn fanns de i närheten varje sommar, igelkottarna. I kvällningen kom de ända fram till verandan och hälsade på. Tror att mamma satte ut en tallrik med lite mjölk på till dem, den togs tacksamt emot (varken hon eller de själva  visste ju inte vad forskning senare visat, nämligen att igelkotten är laktosintolerant).

För ett antal år sedan tillbringade jag en varm sommarkväll i Haparanda. Satt på en uteservering. Något rörde sig vid mina fötter. En igelkott! Snart såg jag en till  och en till  och en till  de var MÅNGA! Så kul!
Sa med förtjusning till den unga servitrisen att oj, så många igelkottar ni har när!
-Jo tack, jag VET, fräste hon och det framgick med all önskvärd tydlighet att för henne var de där djuren lika välkomna som råttor. Om de ställde till besvär vet jag inte. Men de fanns i alla fall. Och jag gillade det.

Ett spännande och gulligt  (jo faktiskt, titta bara på foton av ungarna) djur som man alltså stötte på oftare förr. Kanske är beståndet mycket mindre nu? För att ta reda på det anordnar Nordens ark en igelkottsvecka med start den 10 augusti (vecka 33). Då ska man räkna de taggiga små kompisarna och rapportera in sina fynd. Men man ska anmäla sitt deltagande i förväg.

Pigge Lunk tecknades av Helga Henschen.
Eftersom jag i princip aldrig ser en igelkott numera, inte ens en sorgligt platt och överkörd på vägen, är det ingenting för mig. Fast förhoppningsvis för andra. Nog vill vi ha igelkotten kvar!

Ett annat sätt att hjälpa igelkotten är att bli Naturfadder via Världsnaturfonden, som kommit fram till att igelkottsbeståndet i Sverige nästan halverats på bara tolv år. 
Man kan också erövra titeln Kottehjälte! Här finns massor med tips om vad man kan göra för att underlätta deras liv och framtid.

Kanske kan man väcka nya generationers intresse för igelkottarna med hjälp av en barnbok som eventuellt glömts bort (den kom ut redan 1958)? Jag tänker på Gösta Knutssons "Pigge Lunk". Pigge "är så fridsam och så snäll, trivs när dagen blir till kväll. Nosar, sniffar, snusar, fnyser helst när solen inte lyser". Just så! 
Knutsson lär själv ha tyckt att den här boken om en trevlig igelkott var hans bästa. Då hade han ändå både "Pelle Svanslös" och "Nalle Lufs" att jämföra med.

PS Igelkott börjar på I och är alltså i mitt tycke en trevlighet  kom ihåg att i morgon är det dags för just den bokstaven i ABC+! 

Copyright Klimakteriehäxan

12 kommentarer:

  1. LillaSyster5:13 em

    Jag gjorde klart mitt I inlägg igår och tänk första I:et är igelkott.....för det var första trevligheten som dök upp i huvudet. Boken har jag aldrig hört talas om. Vi hörs imorgon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det var ju ett jätteroligt sammanträffande!!!

      Radera
  2. Ett bra initiativ. Vi hade en igelkott i vår trädgård när vi flyttade hit, men de senaste åren har vi inte sett den.
    Vår granne två lägenheter bort har däremot en igelkott i sin trädgård och vi undrar om "vår" kanske flyttat dit.
    Min syster och svåger upptäckte en dag att de hade en i sin trädgård och den fick fyra ungar för en månad sedan, så nu är de fem.
    Härliga djur och ett av världens nu äldsta däggdjur. Har dock "bara" funnits i Sverige under ca 10 000 år. Trist att se dem ligga överkörda på vägarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja platta igelkottar vill man verkligen inte se! Visst är de ett trevligt inslag i vår natur - vpre verkligen trist om de skulle bli utrotade.

      Radera
  3. Jag är med i att stötta igelkottarna. Och så får man klistermärken! Det är bra- och viktigt med sådana driver; såsom även pollineringskampanjen på försommaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om man kan hjälpa naturen på traven ska man självklart göra det. Men en sak undrar jag: funkar verkligen insektshotell????

      Radera
    2. Vet inte! Men min pappa håller på.med sådant. Han är gammal biologilärare och även f d biodlare och har genom.året även snickrat i hop 100-talet skulle jag tro, fågelholkar som han har satt upp runt om i hela vår kommun.

      Jag kan oroa mig för våra miljöförändringar och hotet mot många av våra både växt- och djurarter och fiskar, samt pollineringen: Man ser ju betydligt färre insekter nuförtuden. Ta bara exemplet då man förr gjorde bilturer om somrarna och hela bilens framruta blev full av döda insekter, som i våta fläckar. Nu är ju bilrutorna i stort sett helt rena, även efter flera mils sommarkörning.
      Det handlar om hela ekosystem som har rubbats och utarmas - inte bara utifrån miljöförändringar; det drabbar ju då även hela näringskedjor; från fiskarna i vattnet till fåglarna i luften. Sjöfågkar huserar ju nu mer i stan och kring korvkiosker och vid sopstationer. Även fåglar och djur, har urbaniserat sig, nu sist är det ju rävarna vi hört om, som förflyttsr sig till stadsområden.- för det är ju nu där råttorna finns och inte i skogen...

      Radera
    3. Det där med bilens vindruta är verkligen så tydligt tecken. Jag saknar inte insekterna som bits (får mycket klåda alltid) men nog är det illa att de inte finns - fåglarna behöver ju dem till mat om inte annat!

      Radera
  4. Jo då! Här är igelkotten också med.
    https://ingrids.home.blog/2026/07/22/maria-sid-svek-inte-dags-for-abc/
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
  5. Igelkotten är sällsynt. Min dotter 20 år har aldrig sett en 🦔 vilket säger väl allt.
    Det finns antagligen många orsaker till detta och miljögifter och färre platser där igelkotten är trygg.

    SvaraRadera