Att vårt grannland Norge sedan i går har en ny kung, Haakon VIII, har nog inte undgått någon. Hans far kung Harald avled, 89 år gammal, och intrycket man får är verkligen att ett helt land är i sorg. Man talar om den gamle kungen som "bestefar" för en hel nation, här verkar inte finnas avvikande meningar. Folkets kärlek yttrar sig i berg av blommor och ljus vid slottet i Oslo. Vad var då Haralds storhet? En av alla som kommit för att visa sitt deltagande
säger i Svenska Dagbladet (och där hittar jag
Veckans mening som Skriv-Robert efterlyser):
Kung Harald var fantastiskt bra på att få alla att känna sig viktiga.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag vill inte på något vis förringa, vad som sker i Norge just nu, men det får mig att tänka på människor jag har känt, och känner, med samma förmåga som kung Harald hade. De har sällan fått samma uppskattning som den norske kungen. De skulle säkerligen värja sig mot att hamna i rampljuset, men några uppskattande ord skulle ha varit fint.
SvaraRaderaJag talar inte om ” fiiina du” eller en klapp på huvudet och ”så duktig du är”. Överlag är vi dåliga på att visa vår uppskattning — och att ta emot den.
Margaretha
Som tur är finns det faktiskt rätt gott om bra och trevliga människor - som säkert får för lite uppskattning. Men jag kan inte undgå att fascineras av norrmännens sorg. Den smittar!
Raderahar "träffat" norske kung Haralds far kung Olav V som lät honom vänta nio år innan han fick gifta sig med sin Sonja. Prins Bertil gifte sig sent med sin Lilian. Tiderna förändras som tur
SvaraRaderaJag har "träffat" Haakon och fick ett mycket gott intryck a honom.
Raderajag tror att Haakon är en vänlig och stabil man som blir en utmärkt kung över Norge
SvaraRadera