Saker att minnas 3

Souvenirer.  Visst är det trevligt att ta med sig något som hjälper en att minnas, det kan vara ett besök i ett nytt land eller en stad man kanske sällan kommer till? Jag tänker framöver visa er några saker som jag tycker om, förhoppningsvis prylar förknippade med några andra minnen som inte varit försedda med prislapp men som jag har sparat ändå. 
Det här är den tredje!

Blir det ett äppelår i år? Tycker mycket tyder på det, har sett aplar med grenarna nedtyngda av stora mängder frukt. Vilken fest det kan bli! Äppelkakor, äppelmos, pajer, must – och så alla äpplen man tuggar i sig helt naturella, förstås. Men det på min bild är inget man tar ett bett av, även om det kan tyckas ha skett, för det är lite skadat i skalet.  

Detta mitt vackra äpple, ungefär 25 cm i diameter, är inhandlat på en julmarknad i Nynäshamn för ganska många år sedan. Jag var på besök hos en väninna, vi strövade runt i staden som är liten och trivsam. Vi kikade in på spa-hotellet som såg mysigt ut. Från hamnen kan man ta båten till en rad destinationer, band annat Gotland, man kan t o m kliva av på Gotska Sandön (det har jag gjort!) och färsk fisk finns förstås. Fiskboden i hamnen har öppet året runt och det doftar gott! 

Den här dagen lurade julen runt hörnet. Marknaden var inte stor men där fanns fina saker att köpa! Och visst handlar man gärna sin frukt på marknaden, eller hur? Åtminstone den färska ... Men här fanns ett annat fruktutbud, tillverkat i papier maché och vackert bemålat. Päron, apelsiner och äpplen var sorterna som jag minns det. Konstnärinnan var en äldre kvinna, uppenbarligen välkänd lokalt för sina verk. Hon har tyvärr inte signerat mitt äpple.

Jag hade svårt att välja men fastnade till slut för det röda och bar hem det med glädje. I mitt tycke var detta alls ingen julprydnad utan ett konstverk att njuta av året runt, och så blev det. Kan sätta ett litet likhetstecken till Jan Lööfs underbara barnbok "Sagan om det röda äpplet" – den är lika bra oavsett när man läser den!

Men så en dag, jag vet att det var ganska exakt sjutton år sedan (för det var en födelsedag) men jag minns det som igår, hade vi gäster. En av gästerna var en liten pojke, kanske fyra år gammal, kanske en blivande fotbollsstjärna, vad vet jag. Han såg och gillade mitt kära äpple, tänkte "BOLL!", tog upp det och dängde det i golvet med all kraft han kunde uppbringa. Den "bollen" studsade inte men det small högt. Jag insåg omedelbart vad som hänt – fast grabbens föräldrar tittade visst åt ett annat håll ...

Inget äpple tål den behandlingen, vare sig det är ett Royal Gala eller ett Jona Gold (som jag tycker att äpplet från Nynäshamn liknar). Och absolut inte ett i papier maché. Laga det går inte. Men slänga bort det? Omöjligt, såvida det inte spricker ännu mer. Jag försöker vända den skadade delen så att den inte syns. Äpplet är och förblir en kär souvenir från Nynäshamn, en stad jag inte besöker särskilt ofta.

Att det resmålet bara ligger en kort pendeltågstripp bort underlättade ju hemtransporten av en souvenir av det lite större slaget ...

Copyright Klimakteriehäxan