Upplagt för "serieknarkande"!

Vet inte om ni håller med mig, men jag tycker inte att det precis dräller av bra tv-serier i tablån för närvarande. Man får lita på det enorma utbudet på alla streamingtjänster (vi har förvisso bara ett par av dem). Ändå kan det vara riktigt svårt att hitta "rätt". Med stor risk för att jag slår in ett helt gäng vidöppna dörrar kommer här en lista på tv-serier som jag är innerligt glad att jag inte missat! Och, för säkerhetens och tydlighetens skull, ingen är ny. Ändå är det upplagt för det som kallas "binge-watching", rena serieknarkandet helt enkelt!

"Escape at Dannemora": bygger på en sann historia om grova brottslingar och känns väldigt autentisk. Att flykten misslyckas står klart redan i den allra första scenen, men vägen dit är synnerligen sevärd och, konstigt nog, spännande! Viaplay.

"Ring min agent!": himla originellt med en fransk historia i teater/filmmiljö. Smart dessutom att varje avsnitt innehåller en "riktig" stjärna som spelar sig själv! Här finns både svärta och gott humör. Netflix.

"Badhotellet": lysande dansk blandning av feelgood, humor, romantik och Danmarks besvärliga läge under andra världskriget. TV4 Play.

Tomlin och Fonda

"Grace and Frankie": Jane Fonda och Lily Tomlin levererar sina repliker så att de sitter som spikar. Ofta roligt, ibland faktiskt tankeväckande. Lägg därtill Tomlins kläder och smycken, reliker från en hippietid av det lyxigare slaget ... Dessutom erbjuder denna serie ett av få tillfällen att se något med kvinnor som fyllt 70 som huvudpersoner. Netflix.

"The Kominsky method": Michael Douglas och Alan Arkin är lysande som de två gamla kompisarna. Douglas är stjärnskådespelaren som på ålderns höst slagit om och och undervisar unga förhoppningsfulla talanger, medan Arkin brottas med sorg sedan han blivit änkling. Både tänkvärt och roligt. Netflix.

"Vita huset" består av 155 avsnitt och hör därmed till de längre serierna ... men så bra! Om den amerikanske presidenten (Martin Sheen) och hans närmaste krets, mängder av konflikter, konspirationer, mänskliga komplikationer. Man får inte slöa till om man vill hänga med! Känner folk som valt att se om alltihop och de har inte ångrat sig. Kanske ska även jag ...? Viaplay och HBO Max.

Känner du inte för en massa tv just nu kanske de här tipsen kan komma till pass när hösten definitivt är här? Dagarna går ju rätt fort! Och en sak vet man: varje dag kan vara sommarens sista, så det gäller att njuta nu.

Copyright Klimakteriehäxan

Skyltsöndag med små skyltar – på Skansen

Åktur i bilbanan med faster. Visst finns det skyltar längs vägen, men dem brydde sig
inte Klas om ...

En heldag på Skansen i sommarsol tillsammans med mina två barn, svärdotter och två barnbarn blir ett av sommarens bästa minnen att tänka tillbaka på när kvällarna är mörka och vinden snål. Vi gick långt och länge, hittade björnar och älgar, får som ville bli kliade mellan hornen och ekorrar som åt ur en utsträckt hand (inte någon av våra händer, dock). Järven kutade förbi, sälarna höll sig mest under vattenytan, medan den fantastiska lappugglan höll oss under sträng uppsikt.

Visst är det en upplevelse att vandra runt på Skansen tillsammans med barn. Fast det är nog inte ett nöje som alla kan unna sig. Säg att det handlar om ett föräldrapar med två barn mellan 4 och 15 år. Entrén för en vuxen går på 220 kronor. För barn betalar man 70 kronor (0-3-åringar går in gratis). Vill du åka bergbanan upp kostar det 30 kr per person. Och vill du gå in på Akvariet (det vill du sannolikt, för där vet du garanterat att djuren syns) betalar den vuxne 140 kronor till, barnet 70. 

Alltså kostar enbart entrébiljetterna 1000 kronor (bergbanan inte medräknad). Lägg till bussbiljetter eller parkeringsavgift.

Åka karusell eller bilbana? 30 kronor per bil, exempelvis. Hungrig? Jo då, mat finns det, men riktigt gratis är faktiskt inte den heller ... fast man kan förstås ha matsäck. Önskemål om glass blir det lätt om sommardagen är fin. Där gick det ett par hundringar till. Raskt har ytterligare en tusenlapp fått vingar. Kanske villhöver barnen också något de ser i shoppen? Visst, det finns ett litet ord som heter "nej" men det är inte alltid lätt att använda!

Skansen är en turistmagnet och en pärla, av stort kulturhistoriskt värde. Både barn och vuxna vill se de sällsynta djuren. (De bevarade byggnaderna lockar dock en annan publik än barnfamiljerna.) Många som besöker Stockholm tar det för självklart att ta sig till Djurgården, där Skansen är en av de stora attraktionerna. Även de som finns året runt i huvudstaden vill gärna gå dit. Dock är det lätt att räkna ut, att många inte har råd. Hur kan det inte finnas en familjerabatt?

Visst, det finns årskort. Kostar 365 kronor. Då får ett barn mellan 4 och 15 gå med gratis. Så vill man gå igen och igen blir det en skaplig rabatt, absolut. Vilket knappast är aktuellt för den som valt att "hemestra" i Sverige. För Jonas Wahlströms akvarium, som är ett separat företag, ligger priserna fast.

Ukrainska medborgare går dock in gratis! Snygg gest, i och för sig. Men jag upprepar: Hur kan det inte finnas en familjerabatt för en vanlig svensk familj? Alla har inte jättegott om pengar!

Jag tänker uppmärksamma Skansens chef John Brattmyhr på det här inlägget. Blir spännande att se om han svarar. Gör han det ska ni få veta det!

Detta är alltså ännu en Skyltsöndag i Blogglandia, denna gång med ett väldigt tydligt tema hos mig och jag erkänner gärna att just skyltarna i dag inte är det centrala i min bildskörd ... de råkar ju dessutom vara rätt små ... Om du klickar dig över till BP har hon listat bloggarna som brukar skylta!

"Sopa eller soppa" står det på väggen i Lill-Skansens kök. Det blir naturligtvis soppa,
god soppa när Klas är kock!

Klas klappade försiktigt på boaormen Snoddas i terrariet. Men huvud och svans fick man
inte röra, det står klart och tydligt på skylten.

Den kraschade jeepen intresserade Klas, men reg skylten var det mest jag som var road av.

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans mening – om hösten

Svenska Dagbladets helgbilaga Perfect Guide är tillbaka efter sommaruppehållet, och det uppskattar jag. Prenumererar för närvarande inte på någon annan tidning av typen "på blankt papper" och därför bläddrar jag glatt mig fram genom ögonfröjd i form av överdåd och lyx – och för all del, här finns också helt överkomliga prylar, dessutom en och annan intervju som kan intressera. Inte sällan tycker jag också att bilagans redaktör, Hugo Renhnberg, formulerar sig bra i sin ledartext, i dag om den väntande (och redan påbörjade) lågkonjunkturen. Där plockar jag nu upp Veckans mening, så som Skriv-Robert önskar: en mening som fått mig att hejda mig ett aldrig så litet extra ögonblick i läsningen:

Man behöver inte vara buddhist eller fondförvaltare för att begripa att hösten kommer innebära ett visst mått av lidande.

Copyright Klimakteriehäxan

Romantisk biosommar kanske passar?

Det är Hannele som i sitt bokparadis nu sätter strålkastaren på de romantiska filmerna, de där som vi ser om och om igen utan att tröttna ... Skrev just i min kommentar på hennes blogg att jag konsekvent väljer bort de blodiga, grymma historierna om jag i förväg inser vad som väntar när filmen rullar igång. 

Att "Pretty Woman" är en favorit i den romantiska genren, det är vi många som är överens om. Minns att Pernilla Wiberg bekänt att hon sett den hur många gånger som helst, det har även jag. Kan replikerna, minns bildväxlingarna, skrattar i förväg åt saker som jag vet ska komma!

Julia Roberts kan jag se i snart sagt vad som helst, älskar hennes oklassiska skönhet, tycker alltid att hon är jättebra – är väl i grunden så förtjust i henne att jag är direkt okritisk ... "Min bäste väns bröllop" hör hemma i den mysiga romantikgenren, liksom "Notting Hill" som dessutom har helt fenomenala  birollsfigurer.

"When Harry met Sally" bjuder på oförglömliga scener och många skratt. Har gjort Katz´s delikatessfik på Manhattan till en turistattraktion! Repliken: "I´ll have what she´s having" sitter som en smäck, ni minns ju varför eller hur?

"Broarna i Madison County" av och med Clint Eastwood och Meryl Streep är romantik i medelåldern. Bygger på en bok av Robert James Waller som jag inte läst. Fantastisk åtminstone som film, borde kanske läsas?

"Midnight Cowboy" med Dustin Hoffman och Jon Voight är romantisk på ett helt annat vis, handlar om vänskap. Filmens musiktema är suveränt: "Everybody´s talking" (av och med svenskättade Harry Nilsson). 

Ang Lees "Brokeback Mountain" handlar om kärlek med förhinder: två män, en förbjuden relation och en förkrossad hustru. Så berörande! Vilket jag inte väntade mig när jag började titta. Mina fördomar kom på skam. 

"En officer och gentleman" med Richard Gere i huvudrollen har poppat upp igen, finns nu på SVT Play, sänds också i ettan i morgon kväll. Minns att jag såg den och njöt, fast det är förstås några år sedan – filmen kom 1982, så jag är osäker på om den håller. 

Så om nu augusti byter skepnad och blir en kylslagen och regnig historia finns mycket värme att hämta hem till tv-soffan. Man kan kanske rent av gå på bio? Julia Roberts finns i (minst) en ny film: "Ticket to Paradise" med George Clooney. Låter lovande.

Copyright Klimakteriehäxan

Brittiskt och blommigt

Vad kan jag tipsa om denna torsdag? Det är ju dags för ännu en Helgfråga. Men nu i sommarversion, alltså vill Mia i bokhörnan att vi ska tipsa om böcker, resmål, tv-program och recept, det får gärna ha en anknytning till böcker.  

För min del har jag just nappat på en brittisk kriminalserie som finns på SVT PLay: "Happy Valley". Verkar riktigt lovande! Vi känner igen Sarah Lancashire i huvudrollen som poliskommissarie Catherine Cawood. Massor med duktiga skådepelare också för övrigt i rollistan. BBC har spelat in tre säsonger, de två första finns tillgängliga. Det blir sammanlagt tolv avsnitt på en timme var ... låter ju otroligt mycket men är man bara indragen i storyn så brukar minuterna ticka på ganska snabbt!

Fantastiska Sarah Lancashire i huvudrollen i "Happy Valley".

Dagens glada överraskning: klev ut på balkongen och mötte denna fina lilla blomma!
Jag har sett den gröna bladslingan och undrat lite över dess urprung, men tänkt att
någon fågel kanske tappat ett frö. Tror att det är ett exemplar av "blomman för dagen"
för på kvällskvisten har de alla slagit ihop sig och skrumpnat.
Kul ändå, om än fröjden var kort! Och blommor kan man som bekant ägna en
hel del tid åt, så det kan också funka som helgtips.

Copyright Klimakteriehäxan 

Vykort från skärgården

Stockholms skärgård är i stort sett okänd mark för mig, även om jag gjort några enstaka strandhugg. Men när jag nu fick tillfälle att komma ut "på riktigt" på en liten hemester förvandlades jag och min kamera till rena vykortsfabriken ... nu postar jag några av dem till er!

Under ekars djupar grönska ligger den inkrupen, den gamla stenkällaren.

Skapligt badställe eller hur? Om än lite brant ner till vattnet.

Och när man väl klivit i ville man inte gå upp igen ...

Inte mycket vågor på vattnet förutom de vi gjorde själva.

Gamla timrade hus, så vackra! Och en ask som växt lite som den vill.

Den som klättrar upp på ett berg får lön för mödan.

Sigge är en perfekt skärgårdshund som gärna åker båt.

Hej då!

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans Wisti (6)

Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022.
Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen:
"Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar,
och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra
 och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag.

 

CITAT om våra matvanor

"Att äta tillagat kött har varit ett vinnande koncept i två miljoner år. /.../ Det talas väldigt mycket om nya råvaror, om insekter och annat, men vill du veta vad framtidens mat är så måste du först titta på jordbruket och vad som går bra att producera. Då inser du snabbt att spannmål och potatis alltid kommer att vara framtidens mat i Sverige, men med viss ökad variation."

-Mathistorikern Richard Tellström, som forskar om våra matvanor, intervjuas i Svenska Dagbladet. Han menar att de "konstgjorda" kött- och charkuteriprodukterna, alltså de växtbaserade, är en tillfällig företeelse ungefär som pulvermixerna var på 60-talet. Han får mig att känna hopp: kanske blir jag inte tvungen att lära mig äta larver och skalbaggar ...

Kommunikativ skyltsöndag

Där står hon med kasse i handen, i solen mitt på Plattan vid Sergels torg med det så typiska grafiska mönstret av trianglar. Konstigt nog hade jag inte lagt märke till den i mitt tycke riktigt snygga bilden, i textil, förrän häromdagen när jag slagit mig ner mitt emot kvinnan ... 

När jag kollar visar det sig att just det här tyget (från Bogesunds Väveri) gjorde debut i Stocksholms t-bana för tre år sedan, men bara på de nyare tågen som trafikerar Röda linjen (som jag uppenbarligen inte nyttjar särskilt ofta). Alla stolar är dessutom inte blå, platserna för rörelsehindrade/gravida har gul klädsel.

Fortfarande på tunnelbanan lägger jag märke till en annan skylt som verkligen inte borde behövas, men behovet finns, det har man haft många tillfällen att konstatera när både stora och små utan att skämmas det allra minsta lägger upp våta och smutsiga fötter på sätet där någon annan vill slå sig ner alldeles strax.

Ja så där kan det bli när man utnyttjar allmänna kommunikationsmedel i huvudstaden! Du hittar vägen till fler bloggare som "hötidlighåller" Skyltsöndagen om du tar den här vägen, via BP.

Copyright Klimakteriehäxan

Jag borde sakna mina myggbett ...

Det finns en kärlek jag aldrig behövt betvivla, inte en endaste sekund. Ändå är den obesvarad. 

Myggen älskar mig nämligen. Det är mig de söker upp trots att det kan finnas många blodfyllda individer att välja på när en mygga är sugen på ett skrovmål.  Men det är till mig de kommer.  /.../ 
Likväl har något ändrat sig. 

De är inte alls lika många längre. Den här sommaren har jag knappt fått ett enda myggbett. Vilket jag naturligtvis är innerligt glad och tacksam över. Har inte tänkt så mycket på saken, bara noterat faktum. 

Då påpekar någon att det inte är lika mycket flugor som vanligt heller. Nästan inga bromsar. Glest mellan getingarna. Och relativt få fjärilar. Dessutom ser vi inga svalor! Svalornas flyguppvisningar mot sommarhimlen handlar oftast om insektsjakt. Men finns inga villebråd får jägarna också problem. Och i det här fallet är det direkt illavarslande för mänskligheten. 

Antalet insekter har minskat dramatiskt i hela Europa. /.../ Den vetenskapliga tidskriften Nature har publicerat mängder av statistik i ärendet. 

Nu kan man ju tycka vad man vill om insekter, men faktum är att det är nyttiga djur. De är inte bara viktiga i fåglarnas näringskedja, de pollinerar våra växter och de bryter ned dött material i naturen, t ex. /.../  I förlängningen är insektsdöden ett hot mot all livsmedelsproduktion.  

Slutsatsen är att jag borde skämmas, åtminstone lite, och sakna myggen, betten och kliandet till trots. /forts

Du läser hela min text om hur insektsvärlden förändrats på News 55. Krönikan är gratis att läsa under första dygnet innan den sedan kan öppnas bara av prenumeranter. En prova-på-månad kostar 1 krona.

Se här min fina lilla burk med kakaofrukt på! Burken innehöll nyss
belgisk choklad, men den har på något mystiskt vis försvunnit ...
Om inte annat så för chokladens skull borde jag sörja bristen
 på insekter. Kakaoodlingarna är helt beroende av en sorts
pyttesmå knottliknande insekter som pollinerare.  

Copyright Klimakteriehäxan

Källor: https://videnskab.dk/forskerzonen/naturvidenskab/klimaforandringerne-sender-antallet-af-insekter-i-frit-fald-viser-ny-forskning
https://www.nature.com/articles/s41586-022-04644-x

Veckans mening – om Kina

Äntligen! Äntligen har jag läst ut sista delen i en trilogi som jag påbörjade för jättelänge sedan. Det är den tyske journalisten Jan-Philipp Sendkers romaner som utspelar sig i Kina: "Viskande skuggor", "Ensamhetens språk" och "Vid nattens ände". Sendker är väl bekant med landet efter att han jobbat och vistats flitigt där i mer än tjugo år. Hans böcker tilltalar mig mycket därför att han lyckas kombinera en spännande intrig med otaliga inblickar i det moderna Kina, där spåren efter Mao och hans kulturrevolution lever kvar och respekten för mänskliga rättigheter inte finns. I den tredje och avslutande delen rövas en 4-åring bort och det är början på en nagelbitar-story i miljöer där mutor och korruption hela tiden är maktens medel, rädslan utbredd. Där väljer jag Veckans mening, den som ska ha funnits i det jag nyss läst och som fått mig att hejda mig ett extra litet ögonblick – detta i enlighet med Skriv-Roberts intentioner. 

Så gott som alla högre funktionärer i alla provinser främjade släkt och vänner eller byggde upp företagsimperier med hjälp av bulvaner.

 Använde ett alldeles nytt bokmärke vid läsningen, en klädetikett som var på tok för
snygg för att slängas! "Smashed Lemon" heter modefirman och sanningen att säga
så har jag inte en aning om vad lappen suttit i för plagg. 
(Du kan förstås klicka på bilden för att se den större!)

Copyright Klimakteriehäxan

Kanske floran behövs?

En gång till: Medan Mia i bokhörnan semestrar är hennes helgfråga inte en fråga utan en uppmaning om att komma med tips som passar om böcker, resmål, tv-program och recept, det får gärna ha en anknytning till böcker.

Har ett jättebra tips som faktiskt funkar var man än befinner sig, för även i stadsmiljö finns ju små gröna oaser bevuxna med vad vi vanligen kallar ogräs.

Plocka ett gäng, ta hem och sätt på köksbordet! I en burk, en vas, ett glas, vad som helst! Jag råkar ha en koala som fick magen full av grönt.

Bara på sommaren är det möjligt. Ett gratis nöje. Och vitmåra, hundkex, rallarros och renfana gör sig bra som snittblommor! Ta några grässtrån också! Själva plockandet är avkopplande, bra för själen om stressen hotar. En gnutta motion kan det dessutom bli beroende på hur långt man måste gå för att hitta rätt.

Råkar du sedan få med dig något hem som du inte har namn på blir det dags för boken. För visst har väl också du en gammal flora i hyllan? Kul att bläddra i! Om inte finns ju förstås Google ...

Copyright Klimakteriehäxan

Veckans Wisti är "feminist" (5)

Från utställningen "Så långt näsan räcker" i Stockholms konserthus sommaren 2022.
Kent Wisti är präst, konstnär och satiriker. Ur presentationstexten till utställningen:
"Wistis satirteckningar ger oss en tillspetsad bild av rådande normer och värderingar,
och får oss att tänka ett steg längre. Han är orädd och rebellisk och väjer inte för svåra
 och känsliga frågor." Och han är bra, tycker jag.

Musik jag missat

Läser för en gångs skull musikrecensioner, fast det handlar om musik just jag missat. Sverige och Stockholm har ju haft rockens gamla hjältar på besök. Rolling Stones fyllde (nästan) Friends arena, fansen hade t-shirts med det klassiska mönstret med den röda tungan, alla kunde alla låtar, stämningen var uppenbart på topp.

Gubbarna – för det är ju det de är – har stått på scenen i 60 år, och det är självklart imponerande. Det verkar dessutom som om de håller ångan uppe. "Precis så primitivt råösigt som man kan önska sig" skriver Dan Backman i Svenska Dagbladet. Han konstaterar också att i ett nummer låter en gitarr som "en illasinnad inkräktare från en annan planet", inte helt positivt i mina öron ...

"The Lead Man" Mick Jagger (som fyllde 79 härom dagen) sjunger fortfarande strålande, tycker Dagens Nyheters Mattias Dahlström, men resten av bandet saknar enligt honom energi. "Triumfatorisk rockparad" skriver man i Aftonbladet och konstaterar att söndagens evenemang "sannolikt är den sista Sverige-konserten" med det här gänget.

Det är inget billigt nöje att gå på livekonsert. Den som ville stå närmast scenen fick betala 2 640 kronor – och det fanns ingenting billigare än 740 kronor. De dyraste biljetterna kostade 7 995 kronor, enligt Expressen. Prisrekord!

Nej, jag var inte en i den stora publiken på plats, tänkte aldrig ens tanken, men över 50 000 personer var det. Inser att rätt många jag känner hade bokat in sig och antar att de är rätt nöjda med det, även Rolling Stones måste ju ha rockat färdigt någon gång och då har man kanske prickat in ett musikhistoriskt evenemang. En bekant i publiken konstaterade, och jag hörde ett fniss trots att det var utan ljud på Facebook, att publikens medelålder var hög, högre än till och med genomsnittet på Operan  ... 

Själv är jag lite ledsen att jag inte hängde med i svängarna och bänkade mig på en (sitt)plats när Lady Gaga spelade på samma scen för tio dagar sedan. Henne hade jag verkligen velat uppleva live!

Copyright Klimakteriehäxan

Vildtovat

Det är många år sedan nu. Mamma var på Stockholms-besök och vi tog en promenad på strandpromenaden längs Årstaviken. Framme vid det som brukade kallas Street var det marknad. Vi nöp i något, klämde på något annat, vände på en pryl, lyfte prövande på ännu en grej.

Men vi köpte inget. Inte förrän vi kom till ståndet där ett par kvinnor sålde sitt textila hantverk. Det slutade med att vi gick hem med var sitt kuddfodral. De var sydda i linnetyg, knäpptes med fina knappar och hade ett infällt motivparti på framsidan, en kvadrat av tovad ull.

Mor min valde en segelbåt. Jag tog en med ett motiv som inte var alldeles självklart. Var det kanske en blomma? Eller en flygande fågel? Eller en glimt av solen som lekte i en vattenyta? Intensivt turkosblått var den dominerande färgen, jag tyckte om motivet vad det än "föreställde".

När åren gick hamnade min kudde på balkongen. Och där har den legat. Ingen har brytt sig, ingen har "sett" den. Så kom dagen för några veckor sedan när jag tog mig i kragen och röjde där ute. Bort med alltför stora och skrymmande krukor, halvdöda växter hamnade i soporna, dammsugaren slukade torra löv, vissna blommor och spindelväv som satt i hörnen.

Min kudde såg bara överbliven och trist ut, lite fläckig också, så jag tänkte langa hela skapelsen i textilåtervinningen. Fast något hejdade mig. Fram kom saxen. Jag klippte ut det tovade partiet, letade upp en påse Y3 ("tvättar kallt, ylle och allt", ni vet ...) och voilà! Fram kom färgerna! Jämnade till kanterna och satte in den tovade biten i ram. Upp på väggen kom den också. Mycket finare än den nånsin varit som kudde!

Inte mindes jag vem som sålde den, vem som hade tovat bilden. Men hör och häpna: i mammas kudde sitter etiketten kvar! Upphovspersonen heter Malin Ajnestål, textilkonstnär och filtmakare. Hon kallar sin verksamhet för Vildtovan, och till och med prislappen (275 kr, det var billigt!) sitter kvar på mammas båtkudde som ligger i en soffa i Barndomslandet.

Det tillför absolut något att veta vem som skapat de där konstverken man omger sig med, de må vara amatörprodukter, dyrköpta förälskelser eller enkla men snygga souvenirer från någon resa. Eller från en vandring längs Årstaviken, där man förvisso nästan dagligen så här års kan se en alldeles "riktig" segelbåt.

Copyright Klimakteriehäxan