En grön gåva (fast inte för alla...)

Det är synd om min dotters pojkvän.
Nej, naturligtvis inte för att han hänger ihop med henne. Inte alls.
Men pojkstackarn äter inte avocado.
Därför tycker jag rysligt synd om grabben.

I vår familj är vi avocadovänner av enorma mått. Mina ungar är präglade på avocado alltsedan det var vår medhavda matsäck redan på småbarnsstadiet.
Färdigförpackat! Bara hugg av toppen, gräv ut innehållet med en sked! Bebisen smackade uppskattande, helt ovetande om mängden av vitaminer och mineraler och fett av bästa sort som smög sig med den goda, vackert gröna mumsbiten.
Sköterskan på BVC sa att hon nog aldrig förr träffat barn som fötts upp på avocado, i alla fall inte så konsekvent…
Men det var på den tiden när 80-tal blev 90-tal.

När jag var liten hade Sverige inte hört talas om avocado – eller avokadopäron, som det står i de äldsta recepten jag sett.
Möjligen hade man tillgång till denna läckerhet på ställen som Operakällaren eller så, men dit hade vi aldrig något ärende. Mjölkbaren i en normal svensk småstad satsade mer på fläsk och potatis, och matvarubutiken hade ingen grönsaksdisk värd namnet. Lök, morötter och gurka behövde varken marknadsföras eller provsmakas.
Själv upptäckte jag avocado på allvar som turist i Argentina. Det hette ”palta” och serverades gärna som förrätt, med rosa ”Salsa Golf” till – skulle väl vara Thousand Islands, antar jag.
Gott var det hur som helst och jag blev helfrälst.

Så småningom har vi fått lära oss att göra guacamole – ”picante”, d v s het, om man är inspirerad av Mexico, eller ”suave” om man drar sig undan en bit ifrån den mexikanska chilifrukten.
Variationerna är många: med finhackad tomat (flådd), med lök, med olivolja, med creme fraiche… Hur man än gör blir det gott. Jättegott.
Och du vet förstås att guacamole ska beredas med redskap av trä?
Att hård och alltså omogen avocado lämpligen slås in i tidningspapper och läggs på fönsterbrädan för att uppnå mognad på bästa sätt?
Att det är högst upp där skaftfästet finns som man försiktigt klämmer för att kolla om den är ätmogen?
Att avocado kan vara klargrön i skalet, men också mörkgrön, blåaktig eller kolsvart?
Att kärnan hindrar färgen från att mörkna om den får ligga kvar i moset?
Pressad lime eller citron behövs definitivt för färgens skull om guacamolen ska stå framme en stund. Syrligheten förhöjer dessutom smaken.

Glöm heller inte att pröva det fantastiska smörgåspålägget avocado au naturel! Rosta en brödskiva, bred den så tunt det går med bordsmargarin eller vad du nu använder, och lägg sen skivor av mogen avocado tätt tätt på brödet. En nypa gourmetsalt och… – EN SÅN MACKA!!!
Till råga på allt är avocado superbt att blanda i potatismos. Det blir ljusgrönt och vackert och hur gott som helst. Om du tvekar – blanda lite på tallriken och prova! Nästa gång gör du hela grytan grön!

Avocado kan också vara en present.
Jag fick en en gång av en latinamerikansk väninna. Det är den största avocado jag någonsin sett. Den måste ha vägt över ett kilo – fånigt nog vägde jag den aldrig, den hade kanske kommit in i Guinness rekordbok…
-Du gillar ju såna här har jag förstått, sa hon och log brett.
-Så när jag fick syn på den här bestämde jag att den skulle med till dej!
Handplockad, långväga, personligen fraktad avocado.
Det kallar jag en gåva det!
Och skulle dotterns pojkvän någonsin få en sån häftig present skulle han inte ha vett att uppskatta den.
Visst är det synd om honom?

Copyright Klimakteriehäxan