Det finns ett samhälls- och miljöproblem som jag inte lagt märke till förrän alldeles nyss.
Ibland ser man ju som bekant inte skogen för bara träd – och nu handlar det om träd, närmare bestämt granar.
Sverige hotas av grankottebrist, konstaterar skogsforskare. Och det har inget med årets sommarväder att göra. Det handlar i stället om förra året, när sommaren var blöt och kall.
Kommer man ihåg det? Inte säkert.
Människans minne fungerar ganska konstigt, det måste vara den enda förklaringen till att somrarna när man var barn alltid var varma och soliga och badvänliga, trots att SMHI:s arkiv påstår något annat.
Men att sommarregn också skulle krympa kottmängden och därmed bli ett reellt hot mot den redan så sällsynta men söta ekorren, det hade åtminstone inte jag tänkt på. Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar... men tji får han.
Granarna blommade alltså aldrig i fjol – det märktes ju inte heller, eftersom granblommor är ytterst diskreta av sig. Och inga blommor – inte en kotte. Inga frön.
I förlängningen blir det inte bara kris i ekorrarnas skafferi utan dessutom brist på nya granplantor. Samtidigt som halva södra Sveriges skogsbestånd ligger omkullblåst. Vädret står inte längre på vår sida.
Vilket leder till en fråga till: räcker den värme vi trots allt fått den här sommaren för kottskörden år 2006?
Kan det rent av bli så illa att vi alla måste ha plastgran till jul på 2010-talet? Vi har en i källaren. Den har stått orörd väldigt länge.
Ska den komma till heders igen? Bara för att sommaren 2004 var regnig och kylslagen?
Somrar SKA vara varma och soliga.
Det tycker inte bara skollediga ungar och semestrande kontorsslavar, utan numera även ekorrarna. Och jag.
Copyright Klimakteriehäxan
hmm intressant frågade sambon om det där med soliga somrar - hon har oxå upplevt dem. Vad beror det på att alla mina somrar regnat eller frysit bort? kan de varit en period av dåligt väder i stockholm på 60-70 talet medan övriga Sverige upplevde de finnast somrarna? intressant som sagt.
SvaraRaderaPS varför måste vi ha gran? Känns som ett enormt framsteg om vi kunde skipa granar och plastgranar, de första nyser och kliar man av och de senare är anskrämliga. Sjäv kör jag med julgranskulor som hänger ner från taket.*ler*
SvaraRaderaVad sägs om textilgran? Såg en jättehäftig, broderad i feta korsstygn.
SvaraRaderaMen den måste ju sys då förstås. Där sket det väl sig, så att säga.