Kan jag hålla mig?

Böcker är en ständig källa till glädje, ett pålitligt samtalsämne och alltid något att blogga om.
Dessutom blir man rikare av böcker - både av att äga dem och att läsa dem.
Men böcker skapar också problem.
Cornelia till exempel håller på att drunkna i böcker.

Jo tack, jag vet hur det känns. Trots att man har meter efter meter med bokhyllor där hemma räcker det inte till. Böckerna ligger på längden och på tvären, slarvigt inkastade i väntan på ordentlig insortering i bokstavsordning (självklart! efter författarens efternamn! vad annars?)
Vissa författare som är rikligt representerade får stå i dubbla rader - en Ed McBain i första raden, trettitre andra i osynligt läge.

Själv har jag kommit dithän att jag egentligen inte längre tycker om inbundna böcker. Det finns ytterst starka skäl för det:
De är för dyra. Tre hundra spänn är faktiskt en hel del pengar.
De är för tunga. Vilket man upptäcker när man dunkar sig på näsan med en tegelstensroman, om man inte märkt det tidigare - jag tillhör det folk som alltid läser innan jag ska sova.
Och det tredje skälet, som jag redan varit inne på:
De tar för stor plats.

Tacka vet jag pocketversionerna: billigare, lättare, mindre.
Och nej, det är inget problem att vänta. De allra flesta böcker kommer nu för tiden ut jättesnabbbt i pocket. Ytterst få böcker är jag så angelägen om att läsa att några månader hit eller dit spelar någon roll. Det finns ändå alltid travar med olästa saker, och jag kommer alldeles uppenbart inte att hinna läsa alla bra böcker som borde läsas - därtill är livet alldeles för kort.

I fjol åkte jag till stora bokmässan i Göteborg för första gången. Hade talat om det i många år, men det blev aldrig av. Jag fick den där sista avgörande kicken när jag genom att svara på någon fråga fick två gratis mässbiljetter av en tidning. Beställde tåg, bokade in mig hos en väninna som bor i Göteborgs utkant och drog i väg.
Jag hade en bestämd föresats:
Att inte köpa böcker.
Inte en enda bok skulle med hem.
Resväskan hade jag anpassat därefter. Den var alltså redan full när jag for dit.

Nå, hurdan är jag när det gäller att hålla föresatser och avgivna löften?
Jo tack, väldigt pålitlig skulle jag vilja säga.
Vanligtvis, alltså.
Men den här föresatsen var ju fullständigt huvudlös.
Jag tror jag kom hem med nio böcker, varav flera inbundna - där rök alltså till och med den
principen.
Lösa kassar fylldes dessutom av diverse broschyrer och gratistidningar som jag hade begåvats med i mässträngseln.

Kul var det, fast svettigt och stökigt.
I år ska jag dit igen.
Men den här gången väljer jag att inte avge några som helst löften.
Tror att jag tar den där väskan som kan expandera om packningen växer.
Men det får åtminstone bli bara pocket. En viss avhållsamhet skulle vara klädsam.
Eller?

Copyright Klimakteriehäxan