Almanackan talar sitt tydliga språk.
Det står september – och det gäller nu.
Men när jag tittar ut strålar solen från en högsommarblå himmel, folk dräller på gräsmattorna, varenda kotte har solglasögon och alla som kan skalar av sig in till sista och tunnaste klädlagret.
Nya blåa blommor slår ut i clematisen utanför porten.
Turisterna köar till rundtursbåtarna, jetsettarna har fällt ner cabben, ingen stannar till där höstens nyheter försöker locka in kunder i butikerna.
Och jag vill sälla mig till alla dem som helt enkelt vägrar höst.
Fortsätter i sandalerna.
Utan strumpor.
Sitter ute och äter även om det blåser lite.
Kan tänka mig ett glas kallt rosé.
Vänder näsan mot solstrålarna även om jag vet att det inte gör någon skillnad.
Men det gäller ju att lagra.
För även den mest envetna höstvägrare kommer att få ge med sig.
Fast inte riktigt än.
Copyright Klimakteriehäxan
Fint skrivet! Det känns lite vemodigt med den oväntade solen och värmen, även om jag njuter i fulla drag. För samtidigt så är luften höstigt klar och frisk. Och jag vet att hösten väntar strax runt hörnet.
SvaraRaderajag älskar höst.. men tycker om sommaren och våren och vintern älskar jag bara.. det där lät ju tramsigt...
SvaraRaderamen så är det..