När jag var liten fanns Skyltsöndagen.
Den skulle infalla nu på söndag – om inte utvecklingen i världen sett ut som den gjort. För visa mig den butik som nu för tiden väntar med julskyltningen till första advent! Finns inte, skulle jag våga påstå utan att tveka. Ja, jag som aldrig slår vad om jag inte är kanonsäker är faktiskt beredd att satsa en tjuga om någon sätter emot.
På skyltsöndagen hade man sin nya, varma, vinterjacka, mössa och fodrat på fötterna och rykande andedräkt. Alla som hade jobb i affär jobbade extra inför helgen. Fram kom tomtar och granar, klot och rosetter, ljus i många färger. Och vi, de presumtiva kunderna, såg andaktsfullt fram emot det ögonblick när förhängena togs bort i skylfönstren och alla de åtråvärda prylarna låg där, exponerade i all sin (och julprydnadernas) glans.
Leksaksaffärens skylt hade saker som rörde på sig, tåg in i och ut ur tunnlar, apor som spelade trumma, dockor som ropade på mamma och hundar som gjorde kullerbyttor. Guldsmeden försökte få pappor att överraska mammor med små paket med skimrande innehåll, bokhandeln lockade med vackert papper för handskrivna brev och de senaste romanerna, ibland signerade exemplar.
Nattlinnen och pyjamas kunde minsann upplevas som frestande, mjuk morgonrock likaså. Parfym. I herrbutiken obligatoriskt utbud av slipsar, kalsonger och tröjor. Konditoriet lockade med choklad. Marsipan. Husgeråd drog inte stor publik hur hårt än affärsidkaren ansträngt sig för att piffa till sin skyltning, men nog försökte de, de också. Och en och annan ljusstake och blomvas försvann naturligtvis in i glittrigt papper innan julen hade kommit.
Men det märkligaste med alltihop, det som i dag ter sig som fullständigt obegripligt, det var att Skyltsöndagen var bara just det. Skylt.
För se öppet – för den som eventuellt blev inspirerad och ville handla – det var det inte. Inte förrän på måndagen.
Fast Bengtssons korvkiosk på Kyrkogatan hade ovanligt hög omsättning.
Sådant kan jag minnas. Borde väl förses med fornminnesmärkning, hela jag.
Larma Riksantikvarieämbetet!
Copyright Klimakteriehäxan
kom du hit där jag bor.. här lever traditionen kvar.. stenhårt.. inget jul-lull före första advent.. julskyltning med stängda affärer... no kidding.. så är det..
SvaraRaderaOh ja, det där känner jag igen från min barndom! Nostalgiläsning på hög nivå. En sak "glömde" du, eller så var det i alla fall där jag bodde: Det var alltid SVINKALLT på skyltsöndagen! Men missade den kunde man bara inte göra!
SvaraRaderaDet brukar vi hoppa över.... För mig så är det en kväll som är trång, kall och jobbig..
SvaraRadera"Lilla" Ystad invaderas och det är nästan stört omöjligt att ta sig fram med barnvagn...
Men vi har ju julfint hemma nu...
Jag saknar också riktig skyltsöndag!!
SvaraRaderaMitt allra första betalda jobb hade jag en skyltsöndag på 60-talet. Jag var 7 år och som en sorts levande skyltdocka sattes jag och min kompis att leka i - jag tror det hette Forum på den tiden - Forums skyltfönster bland alla tomtar och granar och leksaker. 15 kronor tjänade jag!
SvaraRadera