Nytillskott till ordförrådet

Det fanns där i går morse, helt utan förvarning.
Ett alldeles nytt verb: wowa.
Stod i en tidning, i en bildtext om ett dyrt varuhus där man inte hade råd att köpa något men däremot kunde gå omkring och, just det, wowa. Och visst förstår man direkt? Och inte fanns det väl redan något ord som står för precis samma sak?

Nu har jag smakat på att wowa och tycker nog inte att det ligger riktigt bra i munnen. Än, i alla fall.
Men vi har ju klarat shoppa, mingla, browsa, scrolla och showa till exempel, så det kommer säkert att gå bra med wowa också.
Fast riktigt raka spåret in i Svenska Akademiens Ordlista lär det väl ändå inte vara?

Sedan dök nästa nyhet på språkområdet upp i ett kvällsprogram på tv.
Nu handlade det om ett substantiv, ett yrke som – till skillnad från wowa – inte väckte några associationer alls i min hjärna, där räckte min fantasi inte till.
Ordet är musstylist.

Det visade sig vara en person som gör damer ljusare i den privataste av regioner. Den glada musstylisten intervjuades tillsammans med en kvinnorumpa. På mörka ställen på den vintervita kroppsdelen anbringades blekningsmedel, eftersom kunden/patienten/rumpan ville ”se renare ut”. Bakdelen, som med största sannolikhet inte sett dagsljus sedan treårsåldern, belystes av en stark lampa och det gällde att inte låta kemikalierna sitta kvar för länge för då…

Där var min fantasi inte otillräcklig längre, jag kände hur jag slog ihop knäna och instinktivt knep med Lanefelt-muskeln.
Och så wowade jag lite, av pur förvåning.

Copyright Klimakteriehäxan