Sömnlös långt från Seattle

”Sömnlös i Seattle” var en jättehit för några år sedan, fast jag såg den aldrig.
Att vara sömnlös, i eller långt från Seattle, är absolut ingen hit.
Jag vet. Har varit vaken i stort sett hela natten.
Undrar verkligen varför det blir så ibland. Jag släckte i god tid, tyckte det skulle bli skönt att blunda.
Och så…

…hade hjärnan dragit igång. Efter en ganska improduktiv dag på jobbet dök den ena tanken efter den andra upp. Nästan alla arbetsrelaterade, men med en del lösa skott rakt ut i den personliga rymden. En halvtimme senare, när jag roterat som en elvisp mellan lakanen, gick jag upp och drack vatten. Men kröp ner igen. Lika klarvaken.

Halv två gav jag upp, satte på mig morgonrocken och tassade ut i köket. Åt en banan. Drack mera vatten. Plockade bort lite torr disk. Kollade termometern (plus tre). Kollade om det regnade. Gjorde det inte. Kollade om det blåste. Gjorde det. Tog en överbliven sudoku, som var ganska enkel och alltså gick fort att lösa. Gick på toa. Hittade en tidning av typen blanka sidor, tjockt papper och mycket bilder. Den visade sig innehålla ett långt och utförligt reportage om sömnsvårigheter. Som jag inte anser att jag har.

Men det verkade ju ändå vara ett tecken från skyn, så jag läste – det skulle ju kunna stå något konkret och matnyttigt, och så värst mycket annat fanns inte att göra utan att störa nattens tystnad, som väl i alla fall resten av familjen borde få ha i fred.

Ha kallt och mörkt i sovrummet, stod det som tips nummer ett. Självklart. Även om det i mitt fall leder till att maken skakar under dubbla duntäcken och hävdar att han är på vippen att förfrysa näsan, som ju sticker upp ur bolstren för lufttillförselns skull.
Ligg inte kvar, stod det. Överflödigt råd i mitt fall.
Drick inte kaffe eller te på kvällen – tredje tipset. Det hade jag inte gjort, men det händer att jag gör det – och märker absolut ingen inverkan på sömnen, varken bra eller dålig.
Gör något stillsamt och trevligt, föreslog artikelförfattaren sedan. Vet inte om hon tänkt sig att läsning av hennes egen artikel passade in under den delrubriken.

Vid fyratiden beslöt jag att det trots allt var dags för ett nytt försök att gå in för dygnsvilan, även om den skulle bli kort. Strax före halv fem kom tidningsbudet. Jag övervägde att gå upp och kika på första sidan, men låg kvar. Måste ha somnat någonstans kring fem. Eller svimmat, vet inte riktigt.

Strax före nio öppnade jag datorn på jobbet och försökte se pigg ut. Vid tio började jag gäspa, halv elva var jag inne på tredje muggen kaffe och efter lunch hade jag talsvårigheter. Höll ut till lagstadgade sluttiden, klockan fem. Hade sedan gjort upp om middag på stan. Gäspade inte en enda gång över tallriken.

Men NU, gott folk. Nu är det God Natt. Och Sov Så Gott.
Hoppas jag. Trots att klockan inte är mycket alls. Tänk om jag vaknar i gryningen då? Och inte "sover ikapp"?
Borde kanske skaffa ”Sömnlös i Seattle” på dvd. Kan ha något tips man inte tänkt på, om problemet uppstår på nytt.

Copyright Klimakteriehäxan

PS ”Sömnlös i Seattle” är från 1993, en film av typ romantisk komedi, regisserad av Nora Ephron med Tom Hanks och Meg Ryan i huvudrollerna. DS