Störst är inte alltid bäst - i handväskbranschen

Det är handväskutställning i kulturhuset, ser jag. Vernissage i dag.
Hur kan man ordna något sådant? Utan att prata med mig först?
Jag skulle kunna ordna en eller ett par handväskutställningar alldeles själv. För jag har sparat så gott som vareviga en som jag köpt genom åren. Enstaka exemplar har slitits ut eller förolyckats, men de andra finns kvar – från den allra första axelväskan i det numera totalt okända materialet skai till det senaste fyndet, en liten påsig sak i petrolblå mocka köpt på Lindex, med rabattkupong för säkerhets skull.

Handväskor har en väldigt trevlig egenskap som en massa andra saker man använder inte har.
De är helt storleksneutrala. Det spelar absolut ingen roll vad vågen säger, väskan är som den är, bara att hugga tag i den och dra vidare. Man växer helt enkelt inte ur dem.
Och har man bara is i magen och väntar tillräckligt länge blir de moderna igen.

På min (väldigt trånga) handväskhylla finns den lilla fyrkantiga från mitt första besök i Paris. Jag hade pengar till den där väskan, men sedan var det i princip slut. Där finns en praktisk plastsak för stranden som faktiskt ser ut som en badboll. Ett par stycken glittrar lite grand, en är helt i brons. Jag har väl mest svarta och bruna, men kan också plocka fram ett antal röda, några blå, någon enstaka grön, kanske två i beige, ett par rutiga, någon blommig, en vit. Stela och påsiga, äkta och oäkta, långa handtag, korta handtag, enkla och dubbla, gratis från bokklubb och halvdyra i boutique – jag har dem alla.
Hur många? Jag törs banne mig inte räkna dem.

Sedan är det ju det fascinerande kapitlet: vad har man i sin handväska? Svaret är nästan utan undantag: för mycket, till att börja med. Redan det en utställningskatalog:
Nycklar, pengar, nödsmink, en bunt pappersnäsdukar, alla kundkort till all världens butikskedjor, telefon, almanacka, hårborste, solglasögon, tuggummi, tandtråd, låsolja till bilen, myntbörs, rabattkuponger, inköpslistor, pennor, ett och annat batteri, bok…

…ja och sen är det där med att hitta just rätt nyckel, almackan eller pennan… för inte sällan är väskan så rymlig och förment praktisk att det är stört omöjligt att finna någonting alls i den.
Känns situationen möjligen igen? Störst är inte alltid bäst, åtminstone inte i handväskbranschen.
Dock finns ju ett användningsområde där stor är bättre än liten. Bästa illustrationen till det får ni om ni klickar på länken i min post från igår – jag tröttnar aldrig på den!
Där visar min Heders-Klimakteriehäxa hur en handväska verkligen kan komma till lysande användning. Missa den inte!

Copyright Klimakteriehäxan