Julklapp: kalsonger

Det råder stark ojämlikhet inför julen i vår familj.
Dotterns önskelista är en A4 lång. Den inleds med ”snowboard” och slutar med ”betalad mobilräkning”. Däremellan finns alltså en hel del, exempelvis ”presentkort på HM” tätt följt av ”vanliga pengar”.

Sonen däremot har inte lyckats producera någon lista över huvud taget. Fast pengar ”går ju alltid bra”, som han säger. Men oj så tråkigt jag tycker det är att ”bara” ge bort pengar. Och nog vill han ha paket alltid, det har han inte växt ifrån.

Jag tror att jag inte är ensam om uppfattningen att det är rysligt svårt att hitta på överraskningar till tonåringar – åtminstone överraskningar som blir uppskattade.
Förr i världen hotade jag alltid med att bruna långkalsonger skulle bli resultatet, snyggt inslaget och lagt under granen, om det inte blev någon önskelista.
Det hotet har tappat sin verkan.

Fast kalsonger går ju alltid åt. Går in i en ungdomlig herraffär där en rask yngling i 23-årsåldern står bakom disken, till allmänhetens tjänst.
Alltså knatar jag fram till honom och ställer en enkel fråga:
-Hej! Har du några KUL kalsonger?
Han verkar helt oförberedd på frågan. Men tar sig samman och svarar, ganska tyst men ändå fullt hörbart:
-Njaaa, jag vet inte riktigt. Idag tog jag svarta.

Det tar mig en bråkdel av en sekund att ta in svaret. Dubbelvikt av skratt störtar jag ut ur butiken. Kvar står expediten och tittar efter kunden som så hastigt avvek.
Men jag hoppas att han får sälja många kalsonger.
Även om de bara är svarta.

Copyright Klimakteriehäxan