Ordningen ar återställd i Charterland.
Solen skiner, inte från en molnfri himmel men ändå mestadels blå.
Kriget om plastsängarna kring poolen utkämpades i arla morgonväkten, bara de i obotlig skugga finns nu lediga.
I poolbaren sjunger Frank Sinatra "My Way". Två finska farbröder har nog inte fått veta vart semesterresan gick, eftersom de vandrar runt i sina vanliga kalsonger - "I did it my way", skulle de kunna sjunga. Ett förälskat par solar bara ryggen, ena stunden är det hennes, i nästa är det hans ganska muskulösa baksida som solen (och vi andra) ser. Två danska damer har lyckats få tag i bikinis som är ännu rynkigare än de själva.
Och när jag kikar till höger upptäcker jag att Teides topp syns igen - nej, de är ju två! Två vita toppar som vanligen stöds av en bh i storlek 95 D, men vars ägarinna nu valt att sola topless.
Ölsejdlarna vandrar i en stadig ström från bardisken in under parasollerna, en randig katt som heter Leo och uppenbarligen tillhör huset tassar omkring och inspekterar den varierande graden av solbränna och nakenhet.
Vi är inte mindre än tre mammor med sammanlagt fyra tonårsdöttrar vid samma poolsajd. Borde vara idealläge för lite tjejsnack, eller hur?
Men det är vi mammor som byter några ord. Om ryktena om snö där hemma, om bra mat man hittat, om tänkbar shopping.
Tjejerna inspekterar, värderar varandra: hurdan bikini? vad läser hon? är hon inte flera år yngre/äldre än jag?
Mer blir det inte.
Sedan kan mammor tycka vad de vill. Tjejerna återvänder till respektive MP3-spelare eller semesterbok, den blonda manen krafsas åt sidan för att inte hindra solstrålarna att träffa rätt.
Jag tittar på mitt resesällskap och känner mig väldigt nöjd, trots väder och begynnande förkylning.
Två positiva saker kan jag konstatera:
Jag är inte fetast vid poolen den här gången heller.
Och min dotter är finast av alla flickor, både vid den här poolen och alla andra.
Copyright Klimakteriehaxan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar