-Åh! Han är en riktig svärmorsdröm!
Visst har du hört kommentaren? Fällt den själv, rent av?
Det kan handla om Hugh Grant eller en prins av kött och blod, eller om grannens rödhårige gosse, på väg att bli en giftasvuxen yngling.
Föremålet för kommentaren verkar i alla fall utan undantag vara en snäll, pålitlig, charmig och trevlig ung man, gärna med glimten i ögat väl synlig.
Men fundera lite kring begreppet: svärmorsdröm.
Vad är det vi tilltänkta svärmödrar egentligen spanar efter?
Är det en drömprins, med kvalitetsstämpel i pannan, en perfekt make till dottern? Med bra jobb, goda vanor och gärna ett fördelaktigt utseende därtill.
För all del, ingenting ont i det. Men vem är det egentligen som ska drömma?
För visst känner vi rent allmänt rätt så begränsad entusiasm inför uppgjorda äktenskap? Det är trots allt inte SÅ många decennier sedan som svenska flickor tussades ihop med sonen till grannegendomen, för att garantera ett stort och präktigt jordbruks framtid. Inte så mycket tal om kärlek och fritt val där, inte. Exempel ur litteraturen är förstås ”Värmlänningarna” av FA Dahlgren – Erik ville gifta sig med Anna, men hon hade ju ingen rik familj (som Britta hade).
Och alla de tonårsflickor som tvingas lyda sina föräldrar och gifta sig med kusinen från hemlandet, i traditionens och mansdominansens namn – sådant fördömer vi unisont. Vi behöver inte leta länge efter den sortens historia heller i den svenska fiktionens värld. Vi var många som såg och älskade Josef Fares debutfilm ”Jalla jalla” där Roro var blixtkär i Lisa men prompt skulle tvingas ihop med Yasmin – trots att Yasmin i sin tur var förälskad i Måns. Verklighetsnära, tyckte vi som satt i biografbänkarna och hejade på kärleken.
Kan det helt enkelt vara så att svärmodern in spe insett det omöjliga i situationen och helt enkelt för över sina egna väldigt privata drömmar på dottern?
Mamma är kanske en medelålders dam som insett att hennes bäst-före-datum är passerat åtminstone vad beträffar chansen att ragga upp något yngre och snyggare, men som ändå inte kan låta bli att fundera kring ”lämpliga” objekt? Eller som hittat en naturtrogen kopia på Mannen Hon Aldrig Lyckades Fånga?
Man borde nog behärska sig nästa gång en svärmorsdröm kommer inom syn- och hörhåll. Skippa kommentaren och stillsamt avvakta dotterns val.
Det är bevars inte alltid mor och dotter drömmer samma drömmar.
Copyright Klimakteriehäxan
Och jag som redan har bestämt vem Camilla ska gifta sig med.
SvaraRaderaKruxet är att hon aldrig lyder.:-D
Du har rätt, visionen om svärmorsdröm stämmer kanske inte alltid med verkligheten, men verkligheten kan visa sig bli en svärmorsdröm, det har jag varit med om!
SvaraRaderaHaga-mannen verkade ju urtrevlig och nästan en "svärmorsdröm" enl. grannar och vänner - och DET var ju fel.....
SvaraRaderaKanske bäst att dottern väljer alldelans själv och åtminstone får några passionerade år innan hon ev. inser att hon begått ett misstag och gör något åt det.
Roro-Lisa-Yasmin,
SvaraRaderaErik-Anna-Britta - och ingen blir lycklig. Dom skulle kanske vara vågade och ge sig på en trekant, svärmorsor (och -farsor) till trots.
Det gick ju inget vidare för Juliet och Romeo heller.
Låt svärmor baka bullar och barnen välja sina partners. Det blir nog bäst.
SvaraRaderaMan vill ju att dom skall bli lyckliga. Jag drog en vinstlott och hoppas att mina flickor skall ha samma tur. Men man kan bara stå bredvid och hoppas att det ska gå bra. Och bra är väl det. Tänk om det var mitt ansvar! Nej, hjälp!
SvaraRaderaom man låter föräldrar eller svärföräldrar välja vem man ska gifta sig med och man bor i ett litet samhälle blir det en hel koloni av byfånar
SvaraRaderadet finns det bevis på
där jag bor till exempel
sådetså
Man kan se så olika saker i en människa - kanske du ser mannen/kvinnan som en dröm medan dina barn inte gör det och vice versa. Det är nog ett väldigt ansvar att försöka välja någons partner.
SvaraRadera