Första! Andra! Tredje!
Går bort för tjugo kronor! PANG!
Det är nu auktionsfantasterna har sin högsäsong.
En kort tur på svensk landsväg visar vägen: Gårdsauktion här, loppis här, fyndmarknad här, jätteauktion där.
Och varje sann fyndjägare vädrar morgonluft. Kanske finns Klippet alldeles om hörnet, Klippet som ska säkra ålderdomen, stå för en extra långsemester, bekosta det nya badrummet?
Alldeles för sällan slår förstås förhoppningarna in. I bästa fall kommer man hem med en bra och användbar sak för en väldigt liten summa pengar. I sämsta fall står man där med något som blev inköpt i stundens ingivelse, till ett ”bra” och kanske nedprutat pris – men fyndet är egentligen ingenting annat än ett utrymmesproblem när man väl fått hem det.
En psykolog, Gunborg Palme, som emellanåt intervjuas i diverse tidningar om shopoholics och andra överspenderande människor brukar hävda, att den som jagar reafynd i affärerna på intet vis skiljer sig från den jägare som varje år tar extra semester för älgjakten, oavsett hur världen runt omkring ser ut.
Det kronförsedda byte som det i den bössförsedde jägarens fall handlar om att nedlägga med en välriktad kula är att likställa med det behärskat kronkrävande byte som den börsförsedda fyndjägerskan söker i butikernas extraprisutbud.
Men eftersom det riktiga Klippet är så sällsynt borde ju intresset för sommarauktionerna avta – inte sant?
Det gör det inte.
Och det finns ju de som trots allt lyckas. I senaste numret av Vår Bostad får tidningens expert på antikviteter en fråga om en tavla, som kostat tjugo kronor. Det är en mörk landskapsbild med en vit stenmur och träd runtomkring – inget jag i första hand skulle satsa på för mina väggar, men det hör ju inte till saken.
Köparen har kommit hem med sin tavla och hittat en signatur i hörnet. ”Chr Skredsvig” står det.
Har han rentav gjort ett Fynd, ett Klipp?
Jo, det kan tänkas. För Christian Eriksen Skredsvig var en erkänd norsk konstnär som dog 1924. Han var också en av de nordiska målare som brukade vistas i franska Grèz-sur-Loing, tillsammans med kolleger som Carl Larsson och Christian Krogh (ett liv som förresten är läsvärt beskrivet i boken ”Sundborn eller Dagar av ljus” av Philippe Delerm). Skredsvig är en av de många skickliga penselförare som senare kopierats hejdlöst, och det är tydligen inte ovanligt att man kommer över en förfalskning.
I just det här fallet var den i alla fall äkta. Målad någon gång under sent 1880-tal, och i dag uppskattningsvis värd 100 000 kronor, om man hittar rätt köpare.
Alltså finns chansen fortfarande.
Frågan är bara på vilken auktion, vilken loppis? En äkta fyndjägare stressar förstås runt på så många som möjligt.
Måste väl kallas sommarnöje, det också.
Men lönsamt?
Bara med en ofantlig dos tur. Inget att lita på, med andra ord.
Fast hoppet är ju som bekant det sista som överger människan.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag drabbas av akut trötthetssyndrom när jag ser ordet "Loppis"... riktigt känner hur jag långsamt drar dammvippan över ännu en pryl... och åker fort förbi.
SvaraRadera