Till solfjäderns lov

Geishan har en.
Flamencodansösen har en.
En framgångsrik författarinna jag träffat har en.
Och nu har jag två.
Samt är redo att sjunga dess lov.
Hur har man klarat sig hittills – utan solfjäder?

Alltsedan charterresan föddes har vi sett dem och fnyst åt dem, souvenirbutikernas färgsprakande solfjädrar med spetsar, blänk och blommor.
Så hände något – svårt att säga vad. Men för något år sedan, när jag var på samma kalas som författarinnan jag nyss nämnde, såg jag hur hon elegant fiskade upp sin bärbara fläkt ur handväskan och svalkade sig mellan varmrätten och desserten.
Det var i högsta grad ovanligt men såg skönt ut – coolt på flera sätt, helt enkelt.

Så, i vintras, fanns de i vanliga sortimentet på den stora bling-bling-kedjan Accessorize. En rolig vulgovariant, med fjädrar, i svart, vinrött, turkost eller vitt, och inte var den dyr heller. Jag satte upp en svart på önskelistan, men togs inte på allvar och tomten kom alltså utan.
Desto gladare blev jag frampå vårvintern när affären sålde ut de sista, till halva reapriset dessutom. Köpte raskt flera stycken à 17 kronor, gav bort i present och behöll (förstås) en.

Nu i den globala uppvärmningens tidevarv står det i alla fall helt klart att det är dags att ta fram solfjädern igen, ge den en renässans på bred front. För en sommar när termometern inte generat sig för att klättra över 30-gradersstrecket vecka ut och vecka in har behovet av akut svalka varit påtagligt, inte bara vid Medelhavets strand utan också vid Årstaviken eller på kajen i Vaxholm.

Alltså har jag viftat mig igenom semestern, inte bara med min turkosa fjäder-fjäder (som har nackdelen att den ”barrar” lite grann) utan numera också med en lite stramare sak i benvitt och diskreta blommor. En endaste liten euro kostade denna enkla juvel hos Italiens gatuförsäljare. Och jo, ni gissar rätt, jag har köpt flera…

Nu tänker jag fortsätta vifta. Det är märkvärdigt effektivt! Håller dessutom myggen borta.
Pröva, och sjung sedan solfjäderns lov tillsammans med mig.
Enda problemet är att man kan bli lite trött i armen efter en stund. I forntiden hade damerna starka män som stod för viftandet.
Men något ska man väl ha att sätta upp på träningskontot även i tider av värmerekord, dessa dagar då även damer över en viss ålder törs fråga:
Är det ovanligt varmt nu eller---?
Geishor och flamencodamer, bland andra, har vetat det länge: en solfjäder hjälper.

Copyright Klimakteriehäxan

SOLFJÄDERNS HISTORIA - LITE FAKTA

Solfjädern är en handfläkt tillverkad av växtblad, fjädrar, papper, lätt tyg, elfenben, trä, plast eller liknande. I enkel form, som ett palmblad, en fjäder eller en flätad skiva, har den använts sedan
forntiden, och praktsolfjädrar av t.ex. påfågel bars i många kulturer av
särskilda bärare vid ceremonier. - i Egypten var solfjädern en kunglig symbol.
Redan före Kristus förekom solfjädrar i Grekland.

På 1500-talet kom solfjädern till Frankrike och vidare till flera länder. Då gjordes de finaste av strutsfjädrar.
Mot slutet av samma århundrade infördes den veckade solfjädern. Denna, som lär ha kommit till Kina från Japan och kopierades i Europa, blev sedan den vanliga formen. Ett antal kilformigt skurna spröt av ben eller trä, till större delen överdragna med papper, tyg eller liknande och vid smaländarna löst nitade vid en axel, så att man kan veckla ut och fälla ihop solfjädern.

Under rokokotiden, på 1700-talets första hälft, var solfjädern ett verkligt lyxföremål. Spröten och ytterskivorna gjordes av elfenben, pärlemor, sköldpaddsskal, guld och liknande. Överdraget smyckades med handmålade blommor, landskapsbilder med mera. Kunde också garneras med svandun eller de finaste spetsar. Även berömda målare ägnade sig åt att göra konst på solfjädrar.
Frankrike var tongivande inom tillverkningen; därnäst utmärkte sig Spanien och Italien. Bruket var i allmänhet inskränkt till ”fina damer”, utom i Spanien, där även kvinnor som inte tillhörde överklassen bar med sig solfjäder.

Efter franska revolutionen kom solfjädern nästan ur bruk för några årtionden framåt. Den fick en renässans mellan 1830- och 1850-talen, men dess verkliga pånyttfödelse vidtog först i slutet av 1850-talet.
Bland konstnärer som avbildat kvinnor med detta urfeminina attribut finns Pablo Picasso, Goya och Max Walter Svanberg.
Solfjädern används också i vissa hinduiska riter.

Källor: Wikipedia, Nordisk Familjebok, Nationalencyklopedin