Låt sommaren leva!

Första dagen på jobbet efter semestern.
-I somras grillade vi nästan varje kväll, säger en.
-Vi träffade hela släkten i somras, berättar en annan.
En tredje stämmer in i kören:
-Ungarna ville inte annat än bada i somras.
-I somras var det verkligen osedvanligt varmt, nickar ännu en.

Vadå ”i somras”? Sommaren är ju NU!
Den pågår, i allra högsta grad!
Bara för att några av oss har semestrat klart måste vi väl inte dödförklara denna redan alldeles för korta årstid?!

Skolorna har sommarlov. Riksdagen likaså. Trafiken är stillsam, fast husvagnarna är förhållandevis många. Tidningen listar badtemperaturer och affärerna skyltar fortfarande med solskyddsfaktor 30.
Klädbutikerna har sommarrea, flanörerna har shorts och solglasögon. De bara benen slutar i sandaler och om fötterna tillhör en kvinna är tånaglarna ofta piggt sommarröda, som hallon eller jordgubbar.

Därför vädjar jag nu till er, gott folk: låt sommaren leva. Byt verbform: det är presens, nutid, som gäller. Tids nog hamnar vi i det förflutna och då, men först då, kan vi tala om ”i somras”. Men då är vi en bit in i september, med höstfärgerna penslade över vykortsvyerna.

Då är ”i somras” ett härligt minne att plocka fram. Sedan håller ”i somras” hela vägen genom en grå november, en stressig december, en iskall januari, en huttrig februari – och sen, i mars, kan vi försiktigt börja blicka framåt igen.
Till nästa sommar. Och då kommer vi att fråga oss om den blir som ”i somras”.

Copyright Klimakteriehäxan