Varför jag inte badade naken

eller
Besatt av en behå

Reafynd kan ha sina sidor.
Jag var i veckan bortbjuden till ett ställe som ligger alldeles vid havet. Och visst hade värdfolket påpekat det lämpliga i att medföra baddräkt. Men det hade jag glömt lika fort som orden var uttalade.

Alltså medförde jag inte baddräkt.
Vilket jag kom på halvvägs framme. En underbar sommareftermiddag, strålande solsken, ljumma vindpuffar. Säkert 20 grader i vattnet. Sammantaget: badväder. Jag är ju dessutom väldigt förtjust i att bada.
Vad göra?

Funderade ett ögonblick på det allra bästa av badplagg, det vill säga Eva-dräkten. Inget är ljuvligare än att kliva ner i vattnet, salt eller sött går på ett ut, och känna det våta elementet direkt på huden – mellanhänder ska i görligaste mån undvikas i alla sammanhang!

Att bada naken har för övrigt ytterligare en fördel: man kommer i direkt, även om det känns lite svalt. För man kan ju inte stå där i all sin prakt och liksom bara vänta på publiken, en publik man gärna klarar sig utan när man passerat ett visst BMI-tal.
Men eftersom jag inte är särskilt nära bekant med de personer som jag trodde mig veta skulle dyka upp på badbryggan gick alltså alternativet ”naken” bort.

Fast en snabb sväng in i närmsta tätort var ingen större omväg. Där låg ett KappAhl. Fort in. REA stod där lite överallt, jag lokaliserade snabbt badavdelningen. Nej men titta, en ”större-storlekar-bikini”! Snygg färg. Byxor i rätt storlek. Halva priset. Hemma till hälften, med andra ord.
Bikini betyder tvådelat. Alltså behövdes en överdel. Nej. Inte en enda. Jo men kanske, en i samma färg som skulle kunna funka?
I minsta laget, visst, men nöden har ingen lag. Fanns inget större. Betalade, sprang.

Havet var gudomligt. Termometern bekräftade: 20 grader. Måste i! Upp med plastpåsen med nyförvärvet, reafyndet.
Hm.
Den där behån var verkligen inte stor. I själva verket kunde den nog bara beskrivas som på tok för liten. Var handlar egentligen silikondrottningarna, jag bara undrar? (nej, jag har väl i och för sig aldrig trott att de tillhör KappAhls trognaste kundkrets).

På det här stadiet hade ingenting, absolut ingenting, kunnat få mig att avstå ett dopp. Dagens svett och stön skulle sköljas bort och ersättas av en mild havssälta. Jag skulle känna mig fräsch som en nyponros, en stor en men i alla fall.
Det fick alltså bli till häften baddräkt och till hälften underkläder. Den behå jag hade på mig fick sitta kvar, färgmatchningen bortglömd, kraven på finess avskaffade.

Underbart. Ljuvligt. Härligt. Superlativen för att beskriva simturen räcker inte. Vi ville inte gå upp trots dofterna från grillen.
Men det gjorde vi förstås. Dagen därpå uppsökte jag tre av kedjans övriga butiker. Lämnade tillbaka behån i den första, letade frenetiskt efter en i rätt storlek i de andra. Utan framgång.

I dag är det lördag.
I USA gör man reklam för telefonkatalogens Gula Sidor med frasen: "Let your fingers do the walking." Nu har mina fingrar knallat runt. Kunde man ha anat att det finns tjugotvå (22) KappAhl-affärer i 08-området?

Och är man besatt av något så fånigt som en behå så är man. Alltså började jag ringa.
I den sjätte fick jag napp.
Nu ska jag sticka iväg och hämta den. Håll tummarna för att storleken är rätt, efter all denna möda!
Det är i alla fall halva priset.

Copyright Klimakteriehäxan