"Fint", gratis och blandat på bokmässan

Det är direkt synd om alla de människor som kommit till bokmässan i Göteborg i tron att detta är ett höstligt evenemang.
Ute lyser solen varmt och inne är det stekhett, speciellt på nedre botten där trängseln är påtaglig. Där har förlagen bullat upp och aktiviteterna är gratis, fast entré, böckerna och förtäringen får man förstås betala. Det blir ännu trängre - under de två första dagarna är mässan inte öppen för allmänheten, utan bara branschfolk får komma in.

Författarna är förstås de ”fina” besökarna. Även om de inte skriver ”fina” böcker.
Det gör väl till exempel inte Herman Lindqvist, men vad produktivitet beträffar är han svårslagen. Fyra nya titlar är aktuella för mässan den här gången. Hustru Birgitta, som förra året sjöng ”Östern är röd” på kinesiska för att sälja en roman som utspelade sig i Kina, har ingen ny bok på hyllorna i år. Hon får nöja sig med att knalla omkring på golvet och hålla Herman i handen – hon gör det, bokstavligen, när han inte står på scenen. Det strävsamma paret har varit på mer än tjugo bokmässor tillsammans, förmodligen också någon sorts rekord.

Fin är inte heller Björn Hellberg, men han kommer inte långt efter Herman Lindqvist när det gäller produktivitet. Hellberg har skrivit ett 50-tal böcker, många visserligen om hans specialitet tennis, men också många deckare.
När Hellberg signerar radar På Spåret-publiken upp sig och handlar. Damer i mogen farmorsålder köper till svärsöner och barnbarn, som annars förmodligen aldrig skulle ha skaffat en Hellberg-volym till bokhyllan.

Viveca Lärn har stort bandage på ena benet och ser lite allmänt plågad ut. Har recensenterna varit dumma? Aftonbladets Inga Lill Mosander har fått egna löpsedlar på vilka hon påstås vara Sveriges mäktigaste bokjournalist – det är hon kanske? Beror möjligen lite på hur man mäter. Och vad man läser.

Gratis röda svenska goda äpplen, av sorten Rödnos (vanligen kallade Discovery), uppväxta på Österlen, finns för avhämtning på internationella torget. Där tittar man noga på varje kvinna klädd i sjal – en världskändis, Nobelpristagaren Shirin Ebadi, ska finnas här, kan det där vara hon?

Larsåke Persson är pastor och en ny bekantskap för mig. På seminarium som kostar pengar pratar han om vikten av att hålla avgivna löften. Och kommer med ett konstaterande som jag tycker är värt att lägga märke till: ung och lovande är man bara tills man avgett ett löfte, sedan är det upp till bevis som gäller.
Aj då. Så är det naturligtvis. Och lovat något, det har vi ju alla... måste med andra ord vara oerhört ont om lovande människor nu för tiden. Även om det låter motsägelsefullt. Samtidigt påpekar han, att den som inte har några åtaganden förmodligen också har tråkigt, så visst ska vi fortsätta att lova saker!

När kognitiv beteendeterapi är ämnet är publiken stor och nästan helt enkönad, dvs kvinnlig. Och när Mats Wahl, flitig författare av ungdomsböcker men också lärare och fackexpert på skolområdet, berättar om hur elever pissar i lampkupor och hänger upp dem igen i klassrummets tak drar publiken efter andan. Tillsammans med författaren undrar vi allihop: vad vill man säga om man gör något sådant? Hur allvarlig är krisen i skolan?

Wahl har dessutom studerat företeelsen skolbränder. Bara i Malmö och Göteborg fick brandkåren rycka ut 294 gånger i fjol för att larm utlösts i en skola, ibland rök av väldigt lite eld, men ibland illsinnat anlagda eldsvådor avsedda att ställa till med stora problem.
Betryckt gick publiken ut för att grubbla över sin föräldra- eller lärarroll.
Mats Wahl hade en del förslag till vad som kan göras för att lätta upp situationen, men de tankarna förvisades till ett annat seminarium som jag missade – skulle kanske ha funnits lite tröst att hämta där annars.

PC Jersild har gett ut sina ”Medicinska memoarer” och i den boken får man veta hur han bland annat befriat en akvariefisk, en karp som övergetts av en amerikansk gästforskare och slött stod och viftade med fenorna i en glasburk. Jersild förpassade fisken till Djurgårdsbrunnsviken – och vad som hände sen, det vet bara karpen.

Jersild beskriver också hur knepigt det kan vara när en patient visar sig vara en gammal bekant. När han närmar sig en äldre dam i avklätt skick inser han plötsligt, att när de senast sågs var det han som inte var påklädd. Damen var nämligen mamma till en flicka med vilken lille PC startade sin medicinska bana genom att leka doktor i flickans badrum. Dock glömde lekkamraterna att låsa. Flickans mamma kom in – och pojken fick besöksförbud.
Men sådana minnen kan ju bara piffa upp när en kombinerad läkare och författare berättar om sitt liv på två fronter.

Den bokmässebesökare som mot förmodan har tråkigt kan botanisera i besökarkassen. Där finns en flaska vatten, en pocketbok av Virginia Woolf och ett paket Singoallakex. Dessutom en svart bok på vars pärmar det står ”Det allra viktigaste”. Den har man fått av Bonniers förlag och den innehåller endast oskrivna blad.

I vissa stunder är det allra viktigaste att ta sig fram i toalettkön. I andra lägen gäller andra köer. Som när det är stängningsdags. Då bryter vinpartyn ut för speciellt inbjudna i var och varannan monter, och besöksfrekvensen är hög. Resultatet matchar inte sällan mässans val av äppelsort.
Gratis är gott, inte minst på bokmässan.

Copyright Klimakteriehäxan