Uppsnappat på bokmässan

-Jag fick hotell i Mölndal eller Kungsbacka, det var bara att välja!
Suck från sent inbokad mässbesökare från Stockholm.

-Journalistik är för mig på liv och död.
Mustafa Can, prisbelönt grävande reporter och författare.

-Gud, jag är käääär i den där Jonas Hassen Kemiri.
Journalistsuck när en författarintervju just tagit slut.

-Det som är svartvitt i mina romaner är inte svartvitt utan en längtan efter grått.
Acko Sahlberg, finlandssvensk författare med ”Mysteriet i Eklunden” som senaste alster.

Två damer i 60-årsåldern har sett Cynthia Lennon, John Lennons första fru, signera sin bok ”John”, som just kommit ut på svenska.
-Usch så gammal hon såg ut!
-Ja då är allt den där Yoko Ono bra mycket fräschare. Fast hon är visst ännu äldre?
-Ja men hon var ju yngre då.
-Det var väl Cynthia också?

-I dag är distansmoralen hög men närhetsmoralen låg – man älskar sälar på Grönland men vill inte jobba i äldrevården.
Owe Wikström, präst, professor i religionspsykologi, författare till bl a ”Långsamhetens lov” som blev en storsäljare när den kom för några år sedan-

-Det verkade mycket bättre att vara doktor än att vara patient.
PC Jersild om hur han kom in på läkarbanan, innan han blev författare.

-Det där borde tamejfan ingå i inträdesbiljetten!
Sliten bokfantast tittar på dem som betalat 160 kronor för avslappnande mäss-massage.

Karin Söder, ordförande i Selma Lagerlöf-sällskapet, talar om Nils Holgersson som Sveriges äldsta tonåring – han fyller 100.
-Ja nån måste ju gå om Lill-Babs nån gång, fnyser en dam som knappt bromsar in vid Selma-montern.

-Vad är det för skillnad på att träffa den rätte och attraktion?
Publikfråga till Benny Rosenqvist, synsk expert på kärlek. Hans svar kom snabbt:
-Det sitter på olika ställen, ju.

-Den som mördar med billiga metoder och utan uniform är terrorist, men har man blå uniform och dyra vapen är man det inte.
Jan Guillou, aktuell med ”Madame Terror”, om hur man definierar terrorister.

Mikael Niemi poserar för fotograf mitt i vimlet utanför Gothia Towers. Men om bokmässan legat så att den krockat med älgjakten skulle han inte ha kommit. Den asvtår han inte för något.

Björn Ranelid hörde jag inte säga något, men att se honom var nog.
Iklädd ett tajt svart och djupt ringat linne signerade han en bok medan bi- och triceps och eventuella andra -cepsar spelade under hans solbrända hud. Det drog i alla fall blickarna från den berömda Läppen.

Copyright Klimakteriehäxan