Av alla teveserier jag inte följer sänds ett nytt avsnitt ikväll. Det är fyrans ”Sverige, Sverige, fosterland”.
Som naturligtvis kan vara alldeles utmärkt, det har jag uppenbarligen inte en aning om, eftersom jag ingenting sett.
Men när jag läser i tidningen att de som medverkar är ”vanliga svenskar” får jag lite problem att hänga med i tankegångarna.
De ”vanliga svenskar” som medverkar i det aktuella programmet heter Thomas Di Leva, Robert Aschberg, Salvatore Grimaldi, Roy Andersson och Kristina Lugn.
En udda och rätt flummig musikpersonlighet, en maktfaktor i teve-världen, en förmögen och lyckad företagsledare, en filmskapare med världsrykte och landets mest särpräglade poet och dramatiker.
Så bra att de vanliga svenskarna fått sina företrädare utsedda.
Om inte annat så för att vi andra vet lite bättre hur vanliga eller ovanliga vi själva är.
Synd att bara en av fem är en kvinna.
För det är ju ändå en rätt vanlig sorts människa, även här i landet.
Man får väl trösta sig med att "Desperate housewives" (som också sänds ikväll och som jag inte missar) innehåller rätt många damer.
"Vanliga" hemmafruar?
Tja. Det är ju en definitionsfråga, uppenbarligen.
UPPDATERAT
Å så fel det blev!
Jag missade de desperata hemmafruarna. Ofattbart.
Men såg tio sekunder av Salvador Grimaldi. Ungefär lika obegripligt.
Hur som helst såg han ju faktiskt rätt vanlig ut.
Och dottern, den guldklimpen, har bandat vår favvoserie och därmed räddat mig.
Då kan allt bli som vanligt igen.
Copyright Klimakteriehäxan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar