Nu har båtfolket dragit på sig fleecevästarna och satt igång.
Just den här söndagen var perfekt för ändamålet: sol och hyfsat varmt.
Båt efter båt tar ett skutt upp ur sjön, upp på torra land.
Hela sommaren har de legat på de kluckande vågorna och kölat lite grand med varandra, som Robban Broberg skrev i sin båtlåt. Det är slut med det nu, för den här gången.
Väl uppe ur det våta elementet tas flytetygen om hand som nybadade småbarn: de torkas och fejas och kläs sedan på. De slås noggrant in i färgglada presenningar som fästs ihop med snören i konstfulla rosetter, för att sedan stå där som hemlighetsfulla paket tills vårsolen tinar de nedfrysta båtkänslorna och får alla seglare och hobbykaptener att komma tillbaka och ta om alltihop från början: skrapa, måla, fernissa, fixa dynor, se över alla detaljer…
Men just nu är det idet som väntar.
Säkrare hösttecken än den feberaktiga aktiviteten kring våra småbåtshamnar finns inte. Och vi som ingen båt har och avundsjukt brukar snegla mot fritidsarmadan på väg ut i skärgården i strålande sommarsol, vi slipper åtminstone jobbet.
Såväl på våren som om hösten.
Copyright Klimakteriehäxan
Hej
SvaraRaderajust nu är jag glad att jag inte är båtägare. Arbetskamrater svär över att ha behövt dra upp sina flytetyg i full kuling.
Men Båtlåten var det väl ändå Robban som skrev?
Ja det var det ju. Usch på mej. Rättar! Tack!
SvaraRaderaÄras den som äras bör: Robert Broberg. Och The Beaver, som håller lite ordning på saker och ting. Nu är det korrigerat!
SvaraRadera