Bekvämlighet till billigt pris

Bekvämlighet kan ta sig många uttryck.
Jag lider personligen av en bekvämlighetsåkomma som inte vill gå över. Nåja,”lider” är ett starkt ord, för att inte säga ren lögn. Är man bekväm av sig så har man oftast inte vett att lida av det, snarare tvärtom.

För min egen del tänkte jag just nu på det faktum att jag skyr handböcker, instruktionshäften, bruksanvisningar, handledningar i tryck.
De är praktiskt taget undantagslöst långa och omständliga och levereras gärna som en stor tung bok, eftersom man får med sig hela kittet på tyska, engelska, japanska, kinesiska, franska, spanska och kanske några språk till (svenska är inte alltid ett av dem).
Och oavsett det språk man valt att trycka användarråden på kan de uppfattas som vore de skrivna på grekiska.

Tekniska facktermer blandas med fullständigt hopplösa översättningsförsök, som ibland lockar till skratt – ett exempel som blivit klassiskt är gäddsnipan - men lika ofta blir de orsak till förtvivlan, eftersom man antagligen är på jakt efter snabb och praktisk hjälp när en ny pryl ska tas i bruk.

Hur gör vi då, vi slöfockar som inte ids skärpa oss tillräckligt mycket för att förstå hur våra nya dvd-apparater/mp3-spelare/usb-minnen/mobiler/mikrovågsugnar kan utnyttjas till fullo?
Jag vet hur jag gör.

När jag just hade skaffat min första mobiltelefon, ett svart litet monster som knappast var fickvänligt, stirrade jag förskrämt på instruktionsboken. Sedan gick jag tillbaka till affären och köpte en mobil till, som maken prompt fick – turligt nog var det födelsedagstider. Därefter avvaktade jag bara någon dag, och sedan hade jag expertisen i huset, så att säga. För han läste ju den medföljande handboken, självklart.

Det där har jag sedermera satt i system. Digitalkameran till exempel - jag köpte den i våras. Jag kan ta bilder med den. Punkt. Lämnar den vidare så fort jag plåtat klart.
För närhelst jag står med en ny teknisk mojäng i handen lämnar jag snabbt över den till närmaste familjemedlem.
-Kan du programmera om den här? Alternativt:
-Visst vet du hur den här fungerar? Eller:
-Tror du den är sönder, kolla, jag försöker det här men det funkar inte!?

Praktiskt taget utan undantag får jag då mitt lilla problem utrett. Fullständigt utan ansträngning, alldeles smärtfritt. Den som hjälpt mig får dessutom känna sig smart, vilket jag gärna bjuder på – ett billigt pris på bekvämligheten.
Ni som läst min bloggpost från i går känner ju redan till att jag just blivit begåvad med en ny laptop.
Men vilken maskin tror ni jag skrivit det här på?
Den gamla, självklart.

För den nya är så pass mycket finare att jag iskallt räknar med att omgivningen tar sig an den och fixar till allt det där som behöver fixas till.
Sedan kommer jag och tar över, liksom.
Man får inte vara dum. Det är bara att vänta lite grand.
Så slipper man försöka ta sig igenom instruktionsboken. Den kan vara skriven på grekiska.

Copyright Klimakteriehäxan