Dags att fira Finland - med lite tango?

Oj så grått och trist det är omkring en, så snart man sticker ut nästan dit adventsstjärnorna inte når.
Varken vinter eller höst, vilsna växter, förbryllade fåglar. Det är nästan så att till och med jag tycker att lite frost, tjäle och snö vore trevligt. Effekten blir i alla fall en ljusare värld.

Men visst, det finns ljusa saker att se fram emot. Som Finlands nationaldag, den infaller i morgon – då skulle man kunna äta finska pinnar, till exempel, lyssna på Sibelius och ta en sväng förbi Marimekko, bara för Finlands skull. Eller ännu hellre plocka fram ”Två” av Märta Tikkanen, något av Tove Jansson eller varför inte Lars Sunds ”Colorado Avenue” (det finns två uppföljare också).

Och vet ni att en av Finlands tangokungar är, i alla fall till stor del, svensk?
Jari Sillanpää heter han. En fortfarande någorlunda ung man med guld i strupen, som han gärna använder i gamla Elvis-covers och så förstås i smäktande finska tangotakter. Han vann den där titeln Tangokung för några år sedan, i en stor och återkommande tv-sänd sångtävling med jättepublik.

Vägen dit var ganska lång och gick över havet, för efter att ha växt upp i Sverige med sina hitflyttade föräldrar fick Jari jobb på en av färjorna över Bottenviken. Där hamnade han plötsligt i karaokebaren, där sjöng han så att kryssningsdamerna dånade, där blev han upptäckt – och sedan blev han stor idol.

Han har mängder av beundrarinnor över hela Finland, men också utanför landets gränser. Vid ett tillfälle blev han i en intervju ombedd att berätta vad han önskade sig på födelsedagen. Han hade ingen riktigt bra idé men klippte till med ”svarta kalsonger”, tyckte inte det lät som något stort och övermaga krav, snarare jordnära och praktiskt.
Svarta herrunderkläder i alla upptänkliga modeller strömmade till hans skivbolag. Sedan dess har Jari aldrig önskat sig något offentligt. Och knappast behövt köpa kalsonger heller.

De som kan finska säger att nu hör man inte längre hur länge han bott i Sverige, men språket var ett problem när han flyttade till Helsingfors. Han sjunger ofta och gärna på engelska och har turnerat i USA, minsann.
Fast i min omgivning är han ingen kändis. Två kvinnor på jobbet får ändå glitter i blicken om jag för honom på tal – båda har förstås sina rötter i Finland. Och båda är gruvligt avundsjuka på mig, som faktiskt träffat Jari personligen.

Nu hade jag inte ägnat honom en endaste liten tanke på jättelänge. Inte lyssnat på honom heller (ja, självklart har jag honom på cd!).
Men se där, när almanackan berättar att det är dags för Finlands nationaldag, då poppar Jari Sillanpää upp i minnet.
Terve, Jari! Det kan aldrig vara fel med en Tangokung!

Copyright Klimakteriehäxan