Klappjakt

Antagligen är detta värsta helgen på hela året.
Bara fem arbetsdagar kvar till jul. Julhandelns absoluta crescendo.
Stockholms trottoarer är svarta av fotgängare som kryssar sig fram mellan hindren. Andra brottas i inomhusgalleriorna. Det är trångt överallt. En del har omfattande last av påsar och ser glada och upprymda ut, redan i feststämning. Andra har ett betydligt mer desperat uttryck. Det är de med bara enstaka eller inga påsar. De som inte hittat, inte kommit på, inte vet hur de ska gå i mål i stora klappjakten.

Somliga, som jag till exempel, lyckas dessutom gå hemifrån och glömma de framtjatade önskelistorna. Ett och annat kan man väl dra sig till minnes, men sedan blir det improvisationen som får råda.

Det har väl ändå gått halvbra. Mängden presenter jag hemfört, om inte i triumf så i alla fall någorlunda belåtet, är rätt stor, innehållet ibland tungt, ibland skrymmande, ibland hårt, ibland mjukt. Som tur är räknas inte bara hårda klappar numera, de mjuka kan räcka långt – om de bara är ”rätt”. Vilket är svårt.

På Skansens julmarknad är shoppingmiljön lite annorlunda men sympatisk. Nivån på utbudet är förvånansvärt hög: bakverk, juldelikatesser, halm, keramik, trä, glas, linne, marsipan och smide. Ingen import från Hongkong utan gjort i Sverige, vilket känns bra. Fast det märks förstås också ofta på prislapparna. Men en kasse med tre paket julknäcke från Härjedalen sänker styckepriset med några kronor, marsipan kan köpas förmånligt i olika ”kollektioner” och handgjorda silverörhängen för 350 kronor kan inte vara oöverkomligt för den som gillar modellen. Möjligen sjönk priserna drastiskt för den som dröjde sig kvar till stängningsdags, men då hade dottern och jag avvikit – faktiskt var det lite kallt, med frost på marken och en tunn ishinna över ankdammen. Bara det var nästan värt entrén en vårlik vinter som denna.

Att rea och rabatter bryter ut redan före jul hör annars numera till vanligheterna. Döm om min förvåning när morgonrocken jag bestämt mig för att köpa till mamma just i dag kostade hälften av ordinarie pris. På en annan klädkedja erbjöds 25 procents avdrag på en vara, i skobutiken samma sak eller, om det var tofflor det handlade om, ”ta tre betala för två”.

Nu lär det finnas en genväg till extrapriserna för den som inte har full koll på annonserna. Reaguiden.se lovar att man listar reor regionsvis och att det är ett nytt sätt att fynda. Fast man ska inte tro att någon är ute efter att hjältemodigt och utan eget intresse hjälpa konsumenterna att få ut mer för sina pengar. Reaguiden.se är en precis lika kommersiell site som så många andra, en annonsplats ägd av Dagens Nyheter, Sydsvenska Dagbladet och Göteborgs-Posten. Och jag tror att de har en bit kvar till succé – för en snabb tur på staden visar att mängden erbjudanden långt överskrider de få som Reaguiden har listade.

Vilket betyder att klappjakten nog ändå går bäst till fots – näthandeln har för alltid handikappet att man inte får känna, inte riktigt ser, inte kan prova. Den som läser sin dagstidning och ögnar igenom reklambladsskörden hittar sedan med största säkerhet sätt att spara in kronor.
Om man inte helt resolut gör upp och bestämmer att julklappsinköpen får anstå till mellandagarna, när reapriserna verkligen är legio.
Fast då blev det ju inga paket under granen…

Men ett tips slår aldrig fel: spara kvittot.
Man kan lämna tillbaka även en välkommen klapp på annandagen – och köpa den igen. Då till reapris.
Samt stoppa mellanskillnaden i fickan.

Copyright Klimakteriehäxan