Bildbevis

Ååååå vilken gullig unge!
Så fort han kryper!
Blåare ögon har väl aldrig funnits!
Visst hade de kul på dagis!
Nu kan hon cykla också!
Den där klänningen var ju helt underbar!
Titta bägge dyker! Riktigt bra, va?
Det där blåmärket kommer jag ihåg, hon hade cyklat omkull på gården.
Guuuud vilket sött hår han har, lite lagom lockigt så där!
Se nu blåser hon ut ljusen på tårtan!
Aldrig har någon sjungit den visan bättre!
Den där skjortan köpte jag i Frankrike!
Kolla världens ljuvligaste lussetåg!
Oj vilken julklappshög de tar sig an!
Vilket leende!
Vilken fart!
Såg du tänderna?
Vilket glitter i blicken!
Det där borde ha blivit mål!
Ett sånt skratt, alldeles oemotståndligt!

Jag har fastnat. Igen.
Fastnat framför tv:n där våra egna videobilder på våra egna barn rullar. Det är så gott som omöjligt att slita sig. Jag kommenterar varenda scen i en inre monolog, hur tjatig som helst - men...
Där finns så mycket som stöd för minnet, ifall stöd nu skulle behövas.
Bilderna gör mig varm inombords, stolt och glad.
Rösterna som förstås förändrats en del har samma effekt.

Finare ungar har aldrig skådats. De kan fortfarande spåras, snart tjugo år senare.
Och de är mina.
Jag har bildbevis på alltihop.

Copyright Klimakteriehäxan