En blinkning i kameran

Har kameran varit i flitigt bruk hemma hos er i helgerna?
Barn och barnbarn förevigade med stjärnglitter i ögonen, äpple i munnen och guldsnören om halsen, kanske? En vitskäggig tomte i mask som försöker pussa mamma, som i den gamla visan?
Ja, det låter väl högst normalt, alltihop.
Och bilderna då? Blev de bra?
Jasså blundar lillebror på allihop? Och morfar på vartannat?

Jo, så där blir det ju ofta när högtidliga stunder ska förevigas. Det som i offentliga sammanhang kallas ”photo op” och regisseras ganska hårt, det blir i vanligt liv också ett fototillfälle, men det är tuffare att regissera.
Ju fler aktörer, desto svårare.
Och varför är det så svårt att plåta hela familjen och få med alla med öppna ögon?
Har du misslyckats under såväl jul som nyår, hav tröst i att du i alla fall inte är ensam.

I själva verket är de där retsamma blundande ögonen så vanliga och så irriterande, att de blivit föremål för en vetenskaplig undersökning.
Nu har det slagits fast, att den som poserar framför en kamera blinkar i genomsnitt tio gånger på en minut.

Forskarna har också konstaterat, att folk blinkar helt oberoende av varandra. Att en person i den grupp som ska fotograferas blinkar betyder inte att de andra också måste blinka. Inte heller kan man räkna med att folk blinkar var sjätte sekund, nej inte med någon regelbundenhet alls.
Det är alltså inte helt enkelt att få till den där bilden där alla har öppna ögon, det kan numera även anses vara vetenskapligt belagt.

Och som en forskare med självaktning har nu fysikern Piers Barnes i Australien konstruerat en formel för hur man räknar ut hur man får till det blinkfria gruppfotot.
Hur ofta kan det oväntade (blinkningen) inträffa under en viss tidsrymd (när slutaren är öppen) som är mycket kortare än den tid den oväntade händelsen (blinkningen) tar?
En normalblinkning är överstånden i en blink, ursäkta, på 250 millisekunder.
En kameras slutare är bara öppen i sisådär 8 millisekunder, i hyfsad belysning.

Jag klarar inte att förklara formeln. Men resultatet är lättbegripligt och glasklart: ju flera personer som ingår i gruppen som ska fotograferas, ju fler exponeringar går det åt innan man får en bild där ingen blinkar.
Grovt tillyxat kan man säga, att om trettio människor ska vara med på bilden måste du knäppa trettio bilder. Men om det blir uppåt femtio personer i gruppen är det så gott som omöjligt att få alla med öppna ögon.

Riktigt enkelt gör Piers Barnes det för oss som tar bilder på färre än tjugo: dela antalet personer på bilden i tre och den siffra du får bör vara antalet exponeringar du måste offra för den blinkfria bilden.

Men tumregeln är alltså denna:
Ju fler människor som ska bli bra på en bild, ju längre får du som är fotograf hålla på för att ta den.
Se där. Ännu ett exempel på forskning som sedan länge föregåtts och överträffats av vanligt sunt bondförnuft, ganska utbrett även bland amatörfotografer.
Blink, blink.

Copyright Klimakteriehäcan

Källa: Australian Nuclear Science and Technology Organisation ANSTO