När är det dags att gå ut?

Just när jag börjar gäspa ohejdbart och känner hur lockande sängen är gör sig sonen redo.
Det är fredag kväll och han ska ut med sina kompisar.
-Nu? säger jag med enfaldigt tonfall.
-Så här sent?

Jag borde ha lärt mig vid det här laget.
Den uppväxande generationen börjar aldrig roa sig på allvar förrän kring midnatt. Visst, det kan hända att de strålar samman över en matbit eller en film lite tidigare på kvällen, men ut på klubb, bar eller krog bär det långt senare.

”Ingen” går ut tidigare, får jag höra.
Och ”sent” är ett synnerligen tänjbart begrepp.
Går man ut vid midnatt kommer man inte hem förrän på småtimmarna, det säger sig ju självt. Många ställen har öppet till fem, och när t-banan slutat gå och nattbussen inte kommer blir det en stärkande promenad hem på mörka gator – se där, lite motion trots allt! För rört på sig har de sällan gjort, så mycket har jag förstått.

När jag var i den där åldern dansade vi oavbrutet. Vi hade kondition som elitidrottsmän, man får det av flitigt buggande och andra övningar på dansgolvet. Fast eftersom jag är uppväxt på landet fanns inga nattbussar, så om klockan blev alltför mycket och infrastrukturen inte existerade fick vi sänka oss till att ringa hem och be att bli hämtade med familjens bil.
Men vi gick ut vid niodraget. Den som kom vid midnatt hade missat det mesta och chansen till sista dansen med en het kavaljer skulle ha varit noll.

Nu har alltså timvisaren gått flera varv till innan det roliga börjar.
Och jag är på väg att inse att det är så de umgås numera.
Samtidigt har jag kommit fram till att det inte är så dumt, egentligen.
Tvärtom är det nästan både praktiskt och trevligt, det där med den sena starten.
För nu kan vi i lugn och ro äta middag ihop, med levande ljus på bordet, kanske en favoriträtt på tallrikarna och vi hinner rent av prata lite om ditt och datt. En stilla fredagskväll i familjens tjäll, helt enkelt.

Visst sover de länge dagen efter, men det gör de även om de inte varit ute.
Fast lustigt nog sov vi minst lika länge, vi som gick ut vid niotiden och dansade tårna blå - men kom hem tidigare. Var vi fysiskt utmattade efter allt dansande – eller är det bara åldern det handlar om?

Copyright Klimakteriehäxan