Vädrets makt

Det finns dagar när vädrets makter verkligen har gjort sig förtjänta av sitt namn. I dag är en sådan dag.
Somnade i natt till smattret av vattendroppar mot glas och väcktes i morse av regnet som fortfarande piskades in i sovrumsfönstren, nu med ännu ilsknare rapp. Rutorna skallrar, grenar, kvistar och pinnar dräller ner ur alla träd. Ibland följer hela trädet med till marken, det kan till och med få katastrofala följder – en nioåring i Motala har dödats av ett fallande träd, hör jag i nyheterna, och en man har omkommit när hans bil klämdes ihop.

Strömavbrotten är legio. Över 200 000 hushåll saknar kraft.
Då är det trots allt tur att vinterkylan inte är här, för även om man är utan el lite längre tid riskerar åtminstone inte rören att frysa sönder. Värre är det med frysarna som sakta låter hela sitt innehåll tina.
Och så får levande ljus förlänga julen trots att Knut var i går. Julklappssjalarna och de mysiga tofflorna kommer också till pass när inomhustemperaturen sjunker.

Utanför min mammas hus har en gammal apel gett upp kampen mot blåsten och slängt upp rötterna i luften. Vår ”brevlådegran” har kluvits i två och bara halva står upprätt. Den andra halvan missade precis hennes lilla garage.

I alla dessa kraftiga vindbyar finns dock en konstruktion som verkar stå emot allt. Det är skatbona. Väl synligt från mitt fönster finns ett tvåvånings – ja, jag tror faktiskt det är det! – som ser absolut orört ut. Det har funnits där i åratal. Verkar inte ens som om andra skator varit där och tjuvlånat byggmaterial till nyetableringar. Den enda jag sett som försökt attackera skatans välkonstruerade hem var en katt, som med uppbådande av all sin smarthet försökte lura fågeln och klättra upp i trädet, med sikte på självaste entrén.
Men icke.

Skatan vann över katten. Och ser ut att vinna över vindguden Eol, den här gången också. Men någon gång måste väl även en vindgud ge upp?

Copyright Klimakteriehäxan