En orgie.
Det är vad jag just har ägnat mig åt.
En orgie, så full av njutning att vem som helst måste bli avundsjuk.
Jag har frossat i bilder.
Om bara ett par veckor ska Dottern ta studentexamen. Och det är ju mycket som hör till ritualen – som detta att beställa en skylt att hålla högt på skolgården, så att studenten själv och eventuella gratulanter vet vart de ska ta vägen när studentsången skallat, falskt och fel men triumferande glatt ändå.
När Sonen blev student var jag ute i god tid, valde bild och beställde.
Nu ligger jag efter i tidsschemat.
Det kan kanske tyckas vara en lätt sak att plocka fram ett hyfsat kort på ungen och få det ur världen. Men inte om man som vi har en låda sprängfylld med fotografier. De ligger någorlunda sorterade, i kassar med årtal utanpå, men det handlar om rätt så många år vid det här laget. Och MÅNGA bilder. Många BRA bilder!
Jag försjunker i travarna. Minnena staplas på varandra i rask takt.
Å titta, i Mumindalen i Finland! Med slickepinne som är ett mumintroll! Hemma hos mormor med blomsterkrans i håret, till midsommar! I gungan hos våra vänner i Småland! Du milde vilken vrålsöt lucia! Och den där höstlovsresan till London – det syns verkligen på bilderna att inget kunde vara roligare än att mata duvorna på Trafalgar Square (förvisso inte längre tillåtet)! Simskola! Lucka i tandraden! Vinterluva och baddräkt! Den där klänningen som var ett reafynd på HM var verkligen sanslöst gullig! Himmel så fint när hon blåser såpbubblor!
Så där håller jag på, alldeles varm inombords. Känner hur jag sitter och ler brett alldeles ensam. Tänk ändå att just jag är mamma till världens underbaraste, sötaste, gulligaste flickebarn! Drivorna med kuvert från olika fotofirmor växer runt omkring mig. Inte kan jag välja!
Men nu börjar det bli sista sekunden.
Endera ett beslut – eller ingen skylt alls.
Alltså har Maken och jag nu efter stora våndor enats. I morgon beställs skylten. Barnet på bilden är en blond liten femåring, med hellugg och glada ögon. Eller skulle man inte ändå ta den där andra…?
Nej. Det är färdigtittat för den här gången. Även den härligaste orgie måste ta slut.
Fast det känns bra att veta att den där skatten finns där. Bara att plocka fram när behovet uppstår, så blir man automatiskt glad och stolt.
Egentligen var det ju tänkt att bli fina fotoalbum, förstås, inte alls en låda med plastkassar.
Kanske ett pensionärsprojekt? Hm.
Jag kommer att hinna fira åtskilliga fotoorgier dessförinnan.
Copyright Klimakteriehäxan
Så mysigt att titta och minnas, men visst går tiden litet för fort ibland, eller? De små blir stora så ruskigt snabbt tycker jag.
SvaraRaderaGrattis i a f till studenten och hela hennes familj!
Jag känner igen det där med att fastna... fast jag måste erkänna att redan när jag tog de blivande studentkorten, kände jag på mig att: DET HÄR! blir det. Men sen var det det där att hitta det igen.... 15 år senare... DET tog tid!
SvaraRaderaÅ vad jag känner igen mig - jag sitter också och drömmer mig bort i högarna med foton. Fast du har fel i en sak - det är nämligen jag som är mamma till världens underbaraste flickebarn! Två stycken!
SvaraRaderaJa du Malou, nog är det väl härligt att alla mammor tycker likadant om sina ungar! Sötast i universum!
SvaraRaderaHar inte valt ut någon bild åt sonen ännu, vi har alltid gjort skylten själva, i år också, blir fint att printa ut bilden själv. Och skriva namn på ett annat papper, det har blivit bra varje år.
SvaraRadera