Mitt i Uppsala, vid Fyristorg, ligger en graverad betongplatta i trottoaren.
”Här träffades Harry och Hulda Kadunka” står det prydligt.
I ungefär ett år har fotgängare hajat till, klivit åt sidan, tittat och undrat. Men ingen har vetat vad plattan betydde, eller hur den kommit dit.
Nu har man fått förklaringen – den kom ikväll, i det regionala nyhetsprogrammet ABC.
För just på den här platsen möttes den 1 maj 1979 en man och en kvinna som blev ett par.
Och 1981 gifte de sig, Veronica och Härje Ling.
När det drog ihop sig till silverbröllop ville Härje hitta på något extra för att fira de 25 åren tillsammans. Han kom över en betongplatta, och lämnade in den för gravering på en begravningsfirma.
Så tidigt en måndag morgon i fjol skred han till verket. Beväpnad med en sladdlös borrmaskin tog han bort en platta i trottoaren (Härje är i byggsvängen, så han visste hur man gjorde) och ersatte den med sin egen gratulationsplatta.
Namnen då? Jo det är parets smeknamn som kom till användning.
-En finare present har jag aldrig fått, säger Veronica.
Och Uppsala kommun tänker låta plattan ligga kvar.
Så att många fler fötter kommer att trampa på denna synnerligen originella kärleksförklaring.
Copyright Klimakteriehäxan
Vill du se hela reportaget?
Det finns här.
Nu är jag ju en osedvanligt lättrörd person - och tårarna brände till bakom ögonlocken.
SvaraRaderaDet där med lycklig kärlek är sååå himla fint
Vilken fin historia du skriver om i den här bloggen.
SvaraRaderaLyckliga personer båda två.