Parkerar vid en trottoarkant, betalar och går med lappen i hand mot bilen igen.
Plötsligt svischar det till vid höger axel.
Jag har just med millimeter undgått att bli påkörd av en cyklist. På trottoaren.
-Cykla på gatan! fräser jag, till hälften förskräckt, till häften förbannad.
Och vad svarar karlen?
-Ja men jag bor här!
Jaha.
Alltså är det helt OK att köra över folk bara man bor i närheten.
Man lär sig ständigt nya saker, inte sant?
Som om detta inte vore nog kommer jag hem med en massa tunga matkassar någon timme senare. Lastar ur och styr sedan mot den fasta p-plats vi hyr. Diagonalt över min och grannens ruta står en Porsche Carrera – ja, jag råkar vara av den fasta tron att folk som har riktigt dyra bilar struntar i eventuella parkeringsböter, endera betalar de aldrig och kommer undan med det, eller också spelar de där tusenlapparna ingen roll.
Själv vill jag aldrig böta, och definitivt inte för att någon har snott min redan betalda plats.
Jag vet bara en sak att göra i den situationen. Tuta!
Och faktiskt, ett fönster på bottenvåningen öppnas och en röst hojtar: Han kommer!
Jo då, ut kommer en solbränd man som fyrar av ett strålande leende åt p-rutehållet med nya tänder i samma prisklass som bilen (han kom från tandläkarmottagningen i huset…).
En förklaring har han också:
-Jag bor i Paris och där parkerar man så här!
Nääää. Det gör man väl ändå inte. Man ställer bilen på trottarer och uppfarter, men inte ställer man sig diagonalt över två tomma prudentligt uppmålade rutor, huvudsakligen för att man aldrig över huvud taget ser en ledig p-plats i Paris, ännu mindre två, och absolut aldrig två bredvid varandra.
Fast han trodde kanske att han lärde mig något nytt, han också.
Copyright Klimakteriehäxan
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderakarins comment låter som spam - eller har jag fel igen?
SvaraRaderaNej det har du nog alldeles rätt i. Bort med den!
SvaraRadera