Och sina fördomar ska man vårda ömt.
Annars finns risken att man glömmer bort att man har dem.
Det var ingenting annat än en fördom som gjorde att jag absolut inte ville lyssna på Caroline af Ugglas svenska versioner av Janis Joplins hits.
Janis dog redan 1970, bara 27 år gammal, men hann ändå med sin speciella röst och stil bygga upp en stor beundrarskara. Jag ingick i den gruppen. Den dagen nyheten om hennes dödsfall kom visade det sig att jag var den enda på jobbet som visste vem hon var, vilket jag tyckte var lite chockartat, men som jag senare insett berodde på att jag naturligtvis var yngre än alla de andra.
”Pearl” heter det album som innehåller Joplins pärlor. Vinylplattan tror jag att jag slet ut, nu har jag den naturligtvis på cd.
”Joplin på svenska” heter Caroline af Ugglas skiva, och jag kom att lyssna på den mer eller mindre oavsiktligt nyligen.
Döm om min förvåning när jag bara störtgillar det jag hör.
Caroline har själv skrivit de svenska texterna, som är väldigt bra – och ligger mycket nära originalen. Hon sjunger med hjärtat, och jag vrålar med, vilket jag tror är ok för Caroline som leder kör med människor som inte kan sjunga.
”From the coalmines of Kentucky to the Californa sun” ylar jag, för den svenska texten till Kris Kristofferssons underbara ”Me and Bobby McGee” har jag inte hunnit lära mig än.
Men det gör jag snart.
För den här skivan kommer att snurra många varv i min närhet. En Joplin Revival, liksom, tack vare en modig svensk musikmänniska.
Och jag har blivit av med en fördom.
Copyright Klimakteriehäxan
Jag var väl i det närmaste lite rädd för Joplins hårda röst när jag var ung, har först långt efteråt kommit att gilla henne. Jag var mer åt Joan Baez-hållet.
SvaraRaderaCaroline a U:s röst gillar jag starkt. Hon har verkligen samma sug i rösten som Joplin.
Härligt! "Morskan"
SvaraRaderaJag gillar också Carolines tolkning av Janis!
SvaraRaderanu blev jag nyfiken...
SvaraRaderamåste kolla upp detta. har för mig att Caroline inte låter så...mmm men det kan vara en fördom kanske ;-)
Blev också nyfiken. Annars kan jag inte sä att CU:s röst har imponerat på mej, t.ex. i Så ska det låta.
SvaraRaderaJag är ingen feminist när det gäller röster, tycker att kvinnoröster ska vara snygga medan jag kan falla pladask för rent egendomliga mansdito. Exempelvis Lorne de Wolf i Hnason de Wolfe United. Eller Neil Young. REnt ämmligt om man ska vara objektiv, men o så oemotståndligt...
Halkigt tangentbord i kväll...
SvaraRaderaIngela, känner till fenomenet... Jag brukar säga att det inte är så lätt att styra feta fingrar alla gånger... därmed inget ont sagt om dina händer, förstås!!!!
SvaraRaderaKul att vi är fler som gillar Joplin på svenska!
Jag blev också nyfiken - JJ var en av mina idoler och jag älskar hennes whisky-röst.
SvaraRaderaNu ska jag se till att jag får lyssna på C af Us version.
Tack för tipset!
Jaja, sitter just nu och jobbar med ljudfiler till ett bildspel. Med ett ganska enkelt program, men det är ändå mycket man kan fixa och manipulera med ljud. Såg någon musikbyrån när Helge Skoogs falsksång blev ganska behaglig efter bearbetning? Eller Enrique Iglesias utan bearbetning? Inte fullt så behagligt. Finns på svt:s webb annars.
SvaraRaderaÅ SÅ SKÖNT MED KRITIK AV IGLESIAS-FAMILJEN SOM SÅNGARE. HELST SKULLE FARSAN FORTSATT MED MEDIOKER FOTBOLLSKARRIÄR OCH KANSKE HADE FOTBOLLEN LANDAT DÄR DEN BORDE OCH INTE SÅ MÅNGA IGLESIASJUNIORS SOM PRÖVAT PÅ ATT IMITERA PAPPA SÅNGMÄSSIGT SKULLE HA UNDSLUPPIGT OSS STACKARS LYSSNARE.
SvaraRaderaTACK, INGELA.
Jag vet inte om det är en fördom eller vad... men jag har väldigt svårt för denna kvinna, Caroline alltså. Blir lite lätt nervös när jag ser henne på tv för att hon är så ryckig och speciell. Kan visst tänka mig att hon gör en alldeles utmärkt JJ på svenska. Hon har lite "missbrukare" över sig och rösten är ganska lik. Men hon slår inte orginalet, no way!
SvaraRadera