Den är näringsrik, lätt att variera, passar till allt, kan ätas varm eller kall.
En grundpelare i varje kök. Eller i alla fall i mitt. För ris, pasta och couscous i all ära – inget går ändå upp mot den där anrika knölen.
Fast numera kan den faktiskt se ut nästan hur som helst. Den kan vara rund, den kan vara väldigt lång och smal, den kan vara mörkblå eller röd – så såg de inte alls ut på den tiden vi fick potatislov från skolan (plugglov från plugget skulle det ha kunnat kallas, fast ordet ”plugg” använde vi inte i varken den ena eller den andra betydelsen hemma i Barndomslandet). Nej, då handlade det om Bintje och King Edward och det kom man långt med.Då kommenderades vi ut i fårorna efter traktorn, med gummistövlar försedda, och så gällde det att plocka upp de små rackarna i högsta fart. Lerjorden bet sig fast i skinnet och torkade så småningom. Fingrarna stelnade, som jag minns det duggregnade det alltid och var ganska kallt, men det var bara att fortsätta tills fårorna var tomma.
De alldeles nyplockade var och är en delikatess, med skal så tunt att det endera far av liksom av sig själv eller också äts upp. Men de ska läggas i vatten som redan kokar! Vinterpotatis, däremot, kan läggas i kallt vatten. Fråga mig inte varför, detta är en lärdom som jag anammat och bestämt mig för att tro på.
Nu får potatisen förhöjd status med FN:s hjälp. 2008 är potatisens år, med hänvisning till dess världsomspännande betydelse. Från ursprunget i Latinamerika, där en gång Sveriges första sättpotatisar hämtades, har den nu blivit så etablerad att Indien och Kina står för en tredjedel av all potatisproduktion. Och det finns tusentals olika sorter.
En sommar odlade jag egen potatis, utan att egentligen veta om det. Hittade en bortglömt liten knöl längst in i kylskåpet. Den hade skrumpnat en del, men hade klart synliga groddar. Och jag råkade ha ett tomt hål i en kruka på balkongen. Klämde ner den gamla potatisen i hopp om att åtminstone få lite extra grönska. När det så var dags att göra vinter skulle det sommargröna slängas, förstås. Men potatisblasten gjorde motstånd. Och tro det eller ej, men upp kom ett gäng små fina rotsaker som räckte till ett mål!
Potatis är en god sak.
Så till det nya årets första middag är potatisen ett självklart tillbehör.
Har du prövat att blanda avokado i potatismoset? Gudomligt!
Gott nytt potatisår!
Copyright Klimakteriehäxan
;örkblå potatischips har jag ätit :)
SvaraRaderaPotatis kan du odla på balkongen i en ica-plastpåse.
Jag vägrar att ge upp potatisodlingen! Fast maken knorrar den del och tycker att det alltid blir för mycket. Och det har han rätt i, ända till i fjol har jag satt potatis som om svår missväxt förväntades. Förra våren satte jag som om normalskörd förväntades och det räcker nog. Mandel, Herta, och Asterix blev det 07.
SvaraRaderaTack för nyårshälsningen hos mig!
SvaraRaderaJodu potatisen är verkligen den enda ädla knölen jag känner till och hur användbar som helst.
Utan den hade många svultit ihjäl i detta avlånga land.
Ha en god fortsättning du med.
Hmm jag glömde skriva mitt namn här ovan
SvaraRaderaSolSkuggan var det som tassade in:)