Stora rubriker på ekonomisidorna den senaste tiden trumpetar ut att nu är det minsann dags att åka till London igen. Pundet är billigare än på länge, så passa på nu, det är budskapet, så räcker kronorna en bit till.
Jo för all del, det ligger en hel del sanning i det. Fast man kan förstås inte glömma bort att oavsett växlingskurs kostar det något hela tiden, till och från flygplatsen i Sverige, till och från flygplatsen i England, transporter inne i London, mat och så inte minst boende.
Dottern och jag drog alltså iväg i alla fall.
Vi kom till vårt hotell en stund efter lunch. Installerade oss, tog fram kartan och min lista på ”Things to do” – jag brukar ha sådana i beredskap vart vi än far, det finns alltid så många beresta människor att få tips av, i böcker och tidningar exempelvis.
Den här gången hade jag en urriven sida ur Elle, kanske två år gammal. Där rekommenderades man att kolla in prisvärt mode på varuhuset Primark, ett företag som etablerat sig inte i centrum, utan lite längre ut i periferin.
Ett lämpligt Primark fanns enligt tidningen i Hammersmith, tre t-banestationer från hotellet. Vi drog dit.
Och vad hände sedan?
Jo vi shoppade. Tokshoppade. Allt annat var omöjligt, för inte nog med att priserna var låga från början – det var rea också. Halva priset. Mycket folk, förstås. Hur mycket varor som helst, i flera våningar. Snygga grejer. Allt var inte trendigt, men mycket var det.
Vi kom ut med massor av saker: tröjor, t-tröjor, barnkläder, väskor, koftor, klänningar, accessoarer… ja jag ska inte räkna upp allt. Men det kostade försvinnande lite. Klänningarna 4 pund, handväska 2:50, necessär 1 pund (det var inte rea!), fempack trosor 2 pund. Alla möjliga storlekar dessutom.
Efter den inköpsrundan behövde vi inte gå till särskilt många fler affärer, annat än att förstås än en gång ta en sväng in på Harvey Nichols för att se på allt det där som bara de riktiga jetsettarna har råd med. Jennifer Lopez´ svarta kappa med nitar fanns kvar i ett exemplar, den vägde säkert 6-7 kilo. En rock i ormskinn från Burberry fanns också på en hängare – reapriset – hörde jag verkligen rätt? var svindlande. SÅ många nollor! Expediten på avdelningen var från Göteborg, utan henne hade vi inte fattat hur exklusivt det var…eller känt igen J-Los ytterplagg heller, för den delen.
Döm sedan om min förvåning när vi hoppar av en buss på Oxford Street och plötsligt står framför ett jättestort Primark, ungefär i höjd med Marks & Spencer. Jag var tvungen att gå in, fram till första bästa expedit och fråga när varuhuset hade öppnats. Jo, i våras, blev svaret, troligen i april.
Vilket betyder att det verkligen inte fanns där när jag senast besökte London – kunde annars inte fatta hur jag hade missat detta shoppingvännernas sanna Eldorado.
Så om ni lyssnar till rådet att åka till London just nu – missa inte Primark! Måste vara stadens i särklass bästa fyndställe, alla kategorier. Och ett kort tag till är man kanske lite originell i Sverige om man är klädd i Atmosphere, Primarks eget märke.
Innan ni alla följt mitt råd och skyndat dit, alltså.
Copyright Klimakteriehäxan
Ok. Då är jag med i tiden. Såna där tokshopperier ägnade jag mig åt i GB i slutet av 80-talet, och i f.d. Östberlin just när muren rivits.... Härligt ibland.
SvaraRaderaJa det får inte bli nån vana - men de är å andra sidan inte nån överhängande risk för det!
SvaraRaderabörjar längta...
SvaraRadera(du har fått en liten utmärkelse i min blogg :)
Nu har jag kollat: "You make my day award" har jag fått! Det ni!
SvaraRaderaHur klarade hallux valgus shopping i London?
SvaraRaderaJo tack, hallux valgus gnällde lite. Men visste ju att boten var nära - och lite får man ju offra!
SvaraRaderaGooglade på "fynda i London" och fick upp din sida. Tack för tipset! Åker dit om några veckor och ska definitivt ta ditt råd. Mvh, Marion
SvaraRaderaPrimark är extremt billigt i all ära och jag tänker inte argumentera emot att utbudet håller en sysselsatt en längre tid.
SvaraRaderaMen sen är det ju det där med "sweatshops" och "child labour", och om man ska följa världens trend mot ett miljövänligare samhälle är ju inte "the primark effect" något att hurra över heller (folk köper massa billiga varor på primark som går sönder direkt så att allt material slängs bort och nya kläder köps in.