onsdag, januari 30, 2008

Ögonblick av skräck

Alla som kör bil så här års har varit med om det.
Ett ögonblick fyllt av skräck.
Tvärbromsning. Hjärtklappning. Snörp i halsen. Adrenalinchock. Svetten bryter ut, som en reaktion.

En gångtrafikant har klivit ut i en dåligt upplyst gata utan att bry sig det allra minsta om att det också finns bilar som rör sig i närheten. Ibland går personen på vita streck, ibland inte.
Den gående är, som den stora majoriteten åtminstone så här års, oftast klädd i svart, annars i grått, brunt eller mörkblått.

Flera gånger har jag tänkt att ”den där människan banne mig inte förtjänar bättre än att bli påkörd”. Men lika lite som någon annan bilförare vill jag vara den som kör på.
Visst, fotgängare har förkörsrätt på övergångsställe. Men det kan vara svårt att släppa fram osynliga varelser, enklare att lämna företräde till någon som syns.

Det finns reflexer. Inte så sexigt, kanske, men möjligen livräddande. Det finns neonfärgade västar. Väldigt otrendigt, visst, men eventuellt det samma som skillnaden mellan liv och död.
Och så finns det där som vi använde oss av förr: ögonkontakt. Kräver inga utgifter, inga attribut, inget som måste tas med ut på promenaden.
Bilföraren får försöka avgöra om den gående är på väg ut i vägbanan. Gångtrafikanten söker bekräftelse på att personen bakom ratten sett att han eller hon vill gå över.

En nästan omärklig nick är allt som behövs. En tyst överenskommelse som räddar liv – och som avskaffar de där tvära inbromsningarna, skräcken, hjärtklappningen.
Tills nästa svartklädda människa, som inte har livet särskilt kärt, stegar ut framför motorhuven i vintermörkret.
Och det blir tvärbromsning, hjärtklappning, snörp i halsen, adrenalinchock och svettningar.

Copyright Klimakteriehäxan

4 kommentarer:

  1. Anonym7:48 em

    Förtur, ja, men man behöver inte bete sej som en bling höna. Dumt att gå utan rexlexer även i stan, extra farligt vid halt väglad, alla bilar kan inte tvärbromsa. Jag lärde mej i alla fall för våra barn att bilar är farlika.

    Såg en pappa LEKA med sina barn på vägen, en mindre sådan, men ändå...

    SvaraRadera
  2. För mig är det ofattbart att vuxna människor, som måste åkt bil i mörker många gånger, tror att de själva syns utan reflexer... om barn tror det, kan jag förstå, men de borde ha vuxna som syr fast reflexer.

    SvaraRadera
  3. Anonym4:25 em

    vaffö säljs ytterkläder utan reflexer, lika viktigt i stan, borde vara lika obligatorisk som bilbälte och cykelhjälm

    SvaraRadera
  4. Man kunde åtminstone ha nåt reflexaktigt likom insytt i en ficka, bara att hänga ut när det har mörknat! Eller nån annan bra (bättre) idé!

    SvaraRadera