Påssjuka och flärdtjänst

Jag står i kassan och har, som vanligt, glömt den förnuftiga tygkassen jag köpt speciellt för att bära hem dagligvarorna i. Hemma finns en hel trave, men ingen har jag lyckats få med mig i hastigheten.
Alltså blir det en plastkasse, och 1.50 till på kvittot.
En lysande affär.
För butiken.

I en artikel i Dagens Industri idag finns fakta i målet: få artiklar som säljs av de stora kedjorna är så lönsamma som de där plastpåsarna.
Påsar som dessutom är ett miljöhot. Men som ger matvaruaffärerna extrainkomster på flera hundra miljoner kronor varje år. Hur många av de där kronorna har jag stått för? Törs inte räkna efter.

Å andra sidan: vad gör man? Försök ta hem tre liter mjölk, morötter, margarin, spaghetti och skinka i handväskan, får du se. Nog för att handväskorna har blivit stora, men SÅ stora? Nej faktiskt inte.
Det finns förstås papperskassar också, det är ett alternativ som är aningen bättre i alla fall om man tänker miljömässigt. Men de allra flesta matkunder väljer plastvarianten. Nu erbjuds man också en sort av återvinningsbar specialplast, baserad på majs, fast än har den inte slagit igenom.

Den där vanliga plastpåsen blir för all del ofta återanvänd, om inte annat så till avfall, men någon återvinning är det inte tal om.
Förmodligen är det bara en tidsfråga innan också H&M och Lindex och alla de andra också tar betalt för påsarna – inte helt fel, kan jag tycka, i alla fall inte om det får fler att ta med sig väska hemifrån, som i forntiden, om ni minns?

Och anledningen till att jag faktiskt har en hel trave med miljövänliga tygkassar hemma, det är att jag då och då köper ännu en sådan i stället för den vanligaste, den i plast. Har sett att det finns energiska människor som piffar upp de där tygpåsarna med applikationer i glada färger och mönster, men så långt kommer jag nog aldrig, även om jag sympatiserar med tanken.

Tills vidare erkänner jag mig drabbad av påssjukan. Och rätt som det är har man varit ute och tokshoppat och har händerna så fulla av påsar från alla möjliga affärer att man, som den sjukdomsdrabbade människa man är, måste ta flärdtjänst (alltså taxi) hem.
För det är inte alldeles enkelt att balansera påsskörden i bussen eller t-banevagnen heller. Vilket gäller kassar i såväl papper och tyg som plast.

Copyright Klimakteriehäxan