Ta en sådan sak som diskborsten.
Inte sällan har jag ombetts ta med några stycken till bekanta som bor utomlands. Och folk som drar iväg på chartersemester till lägenhetshotell ser gärna till att packa en i resväskan.
Diskborste är något vi svenskar verkligen anser oss behöva.
Men denna praktiska kökspryl är alltså inte alls lika vanlig i resten av världen.Så här ser diskvanorna ut (i alla fall om man får tro uppgifter från Konsumentföreningen Stockholm):
I Spanien diskar man med hjälp av en svamp.
Engelsmän och italienare använder trasa.
I Östeuropa diskar folk under rinnande vatten och häller diskmedlet direkt på det som ska diskas. (De har väl inte en aning om att man i Sverige automatiskt får IG i hemkunskap om man gör sig skyldig till denna dödssynd… så var det i alla fall i Sonens klass!)
I Mellanöstern häller man upp lite diskmedel på en tallrik, häller på lite vatten och doppar en tvättsvamp i blandningen för att sedan ge sig på resterna på tallrikar och bestick.
I Norden verkar vi ha en gemensam nämnare och det är att vi häller vatten i diskhon och har i diskmedlet.
Och det är naturligtvis i Sverige som den miljövänliga diskborsten tagits fram, den med utbytbart huvud.
Det intrycket förstärks om man roar sig med att kolla ordet ”diskborste” i Wikipedia.
Sedan är det naturligtvis så, att diskmaskinen minskat behovet av borsten till viss del. Fast inte kan man väl tänka sig ett kök utan diskborste?
Nej, det kan man inte.
Copyright Klimakteriehäxan
Trots diskmaskin finns det alltid några grejor som inte ska in i den... som inte tål att maskindiskas. Så, diskborste vill jag nog ha.
SvaraRaderaI USA använder man en svamp som man häller en droppe diskmedel på, diskar under rinnande vatten och använder diskmaskinen bara i nödfall för att den låter så (i alla fall i den familj vi besökt).
SvaraRaderaNär jag var barn, använde vi ofta en trasa till disken. Och jag minns att jag hade lite svårt att vänja mig vid borste - varför vi övergick till det vet jag inte. Nu gäller bara borste förstås. Jag har mycket grejer som jag inte kör i maskinen, antingen för att de är stora eller sköra - och så blir det ju inte rent kring hon om jag inte diskar och torkar av.
SvaraRaderaNotera gärna att wikipediaartikeln är illustrerad med en diskborstarnas Rolls-Royce. Den lyxiga Lantmännen-diskborsten. Lägg märke till det långa hantaget, den kraftfulla skrapan ovanför borstet och de spänstiga, praktiskt taget outslitliga blå borsten. En sån är diskborste håller i årtionden. Man kan låta sina barn ärva den. Om folket kände till de där diskborstarna skulle diskborstindustrin haverera fullständigt. Man behöver bara köpa en. Finns, för de djärva som söker lite dramatiska effekter i sin diskning, i en röd version också.
SvaraRaderaPE - diskkännare
Hoppsan! En diskborste att ärva! Men i sanningens namn vet jag inte vilken av de två i Wikipedia du menar - det måste väl vara den miljövänliga, med utbytbar borste?????
SvaraRaderaNaturligtvis inte. Varför skulle borsten vara utbytbar om borsten är outslitlig? Det vore ju lika dumt som bröstvårtor på män!
SvaraRaderaBäste anonym! Du är så vis! Tänkte inte så långt!
SvaraRaderaMen du... bröstvårtor på män??? Jag hade precis för mig att det brukar finnas, ganska vanligt rent utav?!?
oj, det visste jag inte, jag har dikborste även till handfatet och badkaret.
SvaraRaderaJag har inte använt diskborste på närmare 18 år. Svamp är vad som gäller i Australien, och det funkar till och med bättre, tycker jag. En sån där där ena sidan är hård och svintoliknande.
SvaraRadera