Det pågår en omfattande folkvandring i vårt land.
Den sker i det tysta, den orsakar inga löpsedlar, ingen statistiker kan visa exakta siffror på hur det förhåller sig.
Men omflyttningen är likväl i full gång.
Jag vet, för jag är en del av den.
Resultatet när ett barn är flygfärdigt och lämnar boet för att reda sig ett eget näste blir nämligen att en sängplats blir ledig i det gamla hemmet.
Kedjereaktionen hos oss lät inte vänta på sig.
Jag övergav den äktenskapliga paulunen med kudden under armen och sover numera sött i det övergivna pojkrummet, med Tarzan, Narnia och Sune i bokhyllan och legokonstruktioner och flygplansmodeller i hörnet.
Medan alla sängar i alla sovrum fortfarande var upptagna har jag på senare år allt oftare hamnat på soffan i vardagsrummet medan vargtimmen både kommit och gått. Det gick till och med så långt att jag började tycka att det var rätt OK att ligga där, trots att soffan både är i smalaste laget och lite knöligt nersutten.
Vi har lite olika arbetstider och lite olika rutiner, Maken och jag, och det har lett till att han allt som oftast släcker lampan innan jag ens hunnit öppna boken för de där nödvändiga kvällssidorna innan John Blund känns välkommen.
Sedan har vi det där med ljuden.
Jag anser att Maken väsnas. Det betyder att jag vaknar – eller att jag inte somnar alls, utan bara ligger och känner irritationen puttra till den grad att jag inte ens orkar gäspa längre, så klarvaken blir jag.
Nu är det förvisso så, att Maken är ofin nog att påstå att även jag kan producera diverse inte alldeles njutbara läten i skydd av nattmörkret. Det stör ju inte mig, eftersom jag sover, så jag vet inte varför det nu ska vara något att orda om, speciellt inte som han verkar kunna sova hyfsat ändå, men ämnet har så att säga kommit upp.
Resultatet av den nu genomförda folkvandringen i vårt hem är att vi sover bättre, helt enkelt. Vilket såväl på kort som på lång sikt måste vara av godo för samtliga inblandade. Och har man nu varit gift så länge att silverbröllopet väntar om hörnet får man väl hacka i sig att den där romantiska drömbilden av den eviga dubbelsängen är ett passerat stadium, till förmån för humör och hälsa på dagtid.
Och så häromdagen kom vi in på ämnet över en kaffekopp på jobbet.
Det var då jag insåg, att jag är en mycket liten del av en omfattande flyttvåg.
-Jag sover på soffan varenda natt, sa en tjej.
-Vi skaffade var sitt sovrum när vi hade bott ihop i ett halvår, annars hade vi skilt oss, sa nästa.
-Min man fick nog av att jag både snarkar och sparkas, sa en tredje lite generat, så han sover numer tillsammans med datorn.
-Ja min fru ställde ultimatum, sa en man.
-Endera flyttade jag ut ur sängkammaren – eller ut ur villan, det var bara att välja!
När nattskilsmässan väl är genomförd kan alla helt enkelt snarka ifred.
Så kan man uppnå nattro genom en enkel folkomflyttning.
Nattro. Tystnad. Ostört.
Vilka vackra ord!
Sov gott, det är strax läggdags!
Copyright Klimakteriehäxan
Det blir nog lite glest mellan posterna här på bloggen några dagar framöver.
