I sommar har jag haft tio tagetesplantor i en kruka på balkongen.
Jag tycker mycket om blommor. Men jag tycker inte om tagetes. Har aldrig köpt en planta, ännu mindre ett frö.
De här fick jag i present.
Hoppas jag såg glad ut. Men det var i så fall bara artighet, ingen äkta glädje.
Min mamma sår tagetesfrön varje vårvinter, pysslar om de trådsmala skotten, vrider krukorna så att de små krakarna ska växa rakt upp mot himlen. Sedan klämmer hon mödosamt ner dem i rabatten och är odelat förtjust. Jag förstår inte hennes entusiasm.
Min dotter fick av en kompis tagetes i kruka när hon fyllde år. Jag förstod det inte.
Varenda blomsteraffär skyltar med tagetes långt inpå sommaren, ifall någon kund skulle ligga efter i plan(t)eringen. Ni vet redan att jag inte fattar varför.
Varför tycker jag då inte om tagetes, denna omhuldade sommarplanta som trivs på de flesta ställen, blommar snällt och inte verkar behöva mycket mer vård och omtanke än lite vatten då och då?
Deras försvenskade namn, sammetsblomma, låter väldigt trevligt. Deras färg lyser alltid upp, vare sig de är klargula, roströda eller lite strimmiga. För den trädgårdsälskare som har problem med hungriga växtätande matgäster som kommer i skymningen (företrädesvis fyrbenta, då) lär de också vara bra – tagetes smakar tydligen inte gott. Deras blomningstid är lång. De finns i olika storlekar, bara att välja den som passar i rabatten eller balkonglådan. Idel plus, helt enkelt.
Men snart är det dags att göra höst på balkongen. Då är det legitimt att slänga dem. Borde ju uppskatta att de gjort sin plikt och blommat i månader. Nej, nu ska de bort! Aldrig mer tagetes!
Ju mer jag tänker på saken, ju konstigare blir det.
Jag sitter rent av här och får dåligt samvete.
Varför tycker jag inte om tagetes?
Copyright Klimakteriehäxan
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Jag håller med dig! De är liksom stela och döda på nåt sätt - men ändå måste jag erkänna att jag blev glad när jag fick en hel låda med småplantor att peta ner i en trist bortglömd list som jag tänkte strunta i. Den blev betydligt gladare med mörkgula blommor framför.
SvaraRaderaJag gillar inte heller tagetes, men jag vet varför.
SvaraRaderaNär jag var yngre och morsan fortfarande orkade hålla på med trädgård, brukade hon få överblivna hemsådda plantor av sin syster, Hon tog dem som behövdes för att fylla rabatterna och gav resterna åt mig; tagetes, förstås.
Den blomman är därför för alltid en "tantblomma" i mina ögon. Och i år, när mitt trädgårdsintresse blommat upp, har jag givetvis inga tagetes i varken rabatter eller krukor!
Själv får jag rysningar av Astrar. det köper man bara och ställer på gravar för det håller så bra.
SvaraRaderaHm... pingar du lite då och då? För det här var väl ett par timmar sen? Jag hörde om nån som i början pingade varenda ny kommentar :)
SvaraRaderaJag viste inte att det var så de hetter. Gjorde en sökning på Google för att se vad du skriver om :).
SvaraRaderaDe är väl lite småtrisa inget som jag skulle välja
Jag satsar hellre på kryddväxter.
Oj - det verkar som om INGEN gillar tagetes - jag har fått en bunt mejl med medhåll och ilskna utfall mot de stackars blomstren. Så kan det gå.
SvaraRaderaTill Bloggblad: ja, det händer. Speciellt om jag publicerar ngt tidigt på dagen.
Omsättningen på nyligen.se är så stor att chansen att hitta intresserade på den stund man hänger kvar är rätt liten. Kanske ska man skita i att pinga ö h t, och tacksamt ta emot de trogna som kommer ändå.
Jag blir jätteirriterad när folk pingar veckogamla texter, dock. Vilket händer.
Jag går helt efter min favvolista - och det verkar som om många gör det. Ändå dyker det upp nya i kommentarerna ibland. Jag har slutat botanisera bland alla i den stora listan, jag läser bara hos de gamla vanliga + de nya som skrivit hos mig. Hinner med nöd och näppe att göra det ens.
SvaraRadera